Vattnet

Jag visst är det skönt när du trycket släpper, så regnet kan falla. Men stackars regn som så länge väntat, ivrig till att släppas fri. Så synd då att när hon väl anlänt, glädjas inte du. Länge får hon höra ditt jämrande och rop efter sol. Där tvingas hon stanna, i ditt eviga klagomål.

Ja visst är det skönt när trycket släpper och vallgraven får svämma över. Länge har hon väntat på att barriären spräcka, flyta ut, bara glömma.

För visst är det skönt när hjärtan brister, minnen försvinner och drömmar brinner utan dig att lågan släcka.

För det är skönt att bara glömma, somna in och drömma, låta trycket släppa och vattnet strömma.

Författare:

Publicerat

Dela: