susanne norrman

Österlens vardagspoet!\r\n En enkel själ, full med känslor, som måste bli till ord, och få komma ut.\r\n

Författarens noveller:

Författarens dikter:

Vill ju bara tro....Gud.

Visst vill jag tro att du finns. Att du finns på riktigt. Tänker på sånt jag minns. Sånt som jag en gång, trodde var viktigt. Skolan lärde mej mycket, om dej. Som jag aldrig förstått egentligen.…

Skriven av: Susanne norrman

Läs hela »

Orkar inte leva, men vågar inte dö.

Frågan kommer till mej, varje dag. Är detta verkligen, jag. Är detta livet, som var meningen, med allt. Hur kan jag bara, låtsas leva, överallt. Ingenstans finns den där, röda tråden. Överallt…

Skriven av: Susanne norrman

Läs hela »

Ett förlorat förlåt!

Marken är kall och våt. Jag letar efter, mitt borttappade förlåt. Väntade så länge, en evighet. Bevarade bara min innersta hemlighet. Kunde ej förmå mej att tala om för dej. Att du faktiskt…

Skriven av: Susanne norrman

Läs hela »

Var det kärleken.

Det jag en gång, kände. Det som sved och brände. Det som bara sa "klick". Var det allt jag fick. Kittlande känsla i min kropp. Som ett maratonlopp. Som kolsyra i mitt blod. En rasande flod. En sorg…

Skriven av: Susanne norrman

Läs hela »

Ett litet, ensamt land.

Jag hörde talas om ett litet, ensamt land. Där alla alla husen, var byggda av bara sand. Ett land, där ingenting var på riktigt. Där ingen alls, var nåt viktigt. Landet där ingen sa "hej". Där…

Skriven av: Susanne norrman

Läs hela »