104 år, tänk om jag hade vetat

”Vem har sagt att jag är 104 år. Jag är bara 99 år. Jag är uppvuxen i Norrbotten och ska berätta något som kanske är en skröna.”
Det här utspelade sig på tidigt trettiotal i Båstad på västkusten. Mina föräldrar hade tagit in på ett exklusivt pensionat eftersom jag hade astma och behövde fuktig luft. Jag var 18 år.

Far var fabrikör och enormt förmögen. En väldigt berömd familj från Amerika hade tagit in på samma pensionat. Vid receptionen sa personalen att vi skulle visa stor respekt och vördnad för denna amerikanska klan. Besöket betydde mycket för Sveriges framtida relationer till landet.
Dagen efter vår incheckning tog jag en promenad ner till stranden och sanddynerna. Tog av mig sandalerna och gick barfota och sparkade i den ljumna sanden bland snäckskal och tång. Där stötte jag ihop med en ung man, välklädd, bredaxlad, karismatisk, tjusig. Han pratade amerikanska. Tiden stod still när jag drunknade i hans gråblå ögon.
”Jag har sett att ni också bor på pensionatet. Ni är det mest svenska jag har sett. Blåögd, fräknig och ljust långt hår”, sa han och lade sin hand försiktigt på min axel. ”Får jag bjuda er på en aperitif i kväll.”
”Jag känner inte er. Det skulle far aldrig tillåta.” Samtidigt sa hjärtat och rodnaden ja. Vem var denna man? Han såg att jag tittade frågande.
”Jag heter John och ska fråga din far”, sa han självsäkert och skrattade.
Vi gick tillbaka till pensionatet med långsamma steg. Armbågarna stötte ihop ibland som elektriska stötar. John uppsökte min far på rum 13 och fick till svar:
”Hon ska ta över fabriken i Norrbotten och bli första kvinnliga Vd:n i Sverige. Hennes framtid är planerad och ni ska åka tillbaka till Amerika och göra karriär som politiker. ”

Det blev tolv hemliga möten i en fjällstuga under fyrtio och femtiotalet där han väckte till liv min hämmade sexualitet. I samma stuga, på renskinnsfällen, gick han ner på knä och friade. Jag tackade nej. Min framtid var utstakad i ett av de mest framgångsrika företagen i Sverige och inte som hustru till en framstående och storslagen man i en annan världsdel.

Under sent femtiotal läste jag i dåtidens skvallerpress att John hade gift sig. Det var viktigt för hans fortsatta politiska karriär. Vi höll kontakt och stal en sista weekend vid ett formellt statsbesök i Sverige 1962.

Genom staden i en öppen limousine blev han offer för onda makter. Tio dagar efter dådet kom ett brev poststämplat USA.
”Efter kortegen i Dallas meddelar jag min fru om skilsmässa och flytten till Sverige. ”

Tänk om jag hade vetat…

Författare:

Publicerat

Dela: