Aldrig mer - del 2

"Hej, det är Kim igen. Du behöver inte åka till na, jag var där och det var som jag trodde. Jag tar med henne å dottern ut till mig. Ring mig när du hör det här John!" Kim slog ihop telefonen och slängde ett öga över axeln på kvinnan som låg i baksätet.
"Skulle va just snyggt om grisen stoppade mig nu." muttrade han för sig själv.
200km/h, en skadad och medvetslös kvinna där bak, ett barn där fram i en bilstol han inte ens visste om han satt fast rätt och en revolver i handskfacket. Kanske var det bäst att sakta ner lite tänkte han. Det fanns ändå ingen risk att han var efter dem och det var onödigt att utsätta dem han tagit med sig för fara. Själv älskade han att känna adrenalinet pumpa i kroppen när han tryckte gasen i botten och skruvade upp musiken på högsta volym, men nu hade han två andra att tänka på. Han skulle rädda dem, inte ha ihjäl dem på grund av dumhet.

Han tittade på den lilla flickan bredvid sig och kände ett sting i hjärtat. Hon skulle ha varit hans. Några dumma val två år tidigare och Frida hade glidit ur hans hand. Han kände ilska men även skuld över det som hänt henne, om han bara hade... Nej det var ingen idé att tänka så. Hon var där nu och hon levde, nätt och jämt i alla fall. Han tänkte aldrig släppa henne igen och han skulle döda den jäveln. Han bet ihop käken och fokuserade på vägen. Klockan närmade sig elva och solen hade börjat gå ner. Det var sommar och dagen hade varit riktigt fin.
Kim tog upp sin telefon och läste det sista sms han fått av Frida skickat samma dag.
”Ibland saknar jag det som var, du gjorde mig lycklig. Hos dig var jag trygg, jag visste att jag aldrig behövde vara rädd för något, eller för dig."
Det var efter han läst det som alla pusselbitar föll på plats och hade det inte varit för det där smset hade han aldrig åkt ut till henne. Visst hade han många gånger velat göra det, bara dra in henne i bilen och köra därifrån. Men det var hennes val och han hade respekterat det. För en gångs skull hade han inte tagit det han ville ha. Telefonen började ringa i hans hand, det var John.
"Vad är det som händer bror?" undrade John och Kim började kortfattat förklara vad allt handlade om.
"Men då måste du ju ta henne till en läkare!" utbrast John när Kim var klar.
"Så fan heller! Jag tar henne till mig, där har jag mina bröder nära så han kommer inte åt na. Jag tror hon vaknar nu. Vi hörs, hej!"
"Aah" Frida stönade och tog sig för huvudet. "Kim?" hon såg sig förvirrat om. "Vad är det som händer?"
"Jag tar dig bort från det där svinet."
"Mm okey" svarade hon omtöcknat "Lilja då?" plötsligt blev hon orolig.
"Hon är här." Kim pekade på sitsen bredvid sig.
"Bra!" sedan försvann hon bort igen.

Författare:

Publicerat

Dela: