Åska

Åska

Tjugutre och femti.
Kaffe och amerikansk muffin. Tjugotre och femtio. Tja, inte så dyrt inte så billigt, lagom. Det klirrade när koppen slog mot glaset som låg på bordskivan. Lätt att torka av, inga smutsiga dukar. Rationellt. Som en fikafabrik. Hela disken var böjd och man körde fram sina brickor medan man fyllde fatet med det man ville ha. På slutet stod hon och tog betalt: runt tjugo, mörkt otvättat hår som gick till axeln, en smula överviktig och slitet ansiktsuttryck. Fläckigt förkläde med vit spets.

La upp mina cigarretter bredvid kaffekoppen. Tändare. Kaffe och cigarretter. Amerikansk muffin. Med choklad. Söndag. Två kvinnor varav en med barnvagn. Tre generationer. När hon lyfte upp barnet kom man att tänka på en så’n där gubbe som finns på stora lastbilar. Michelingubbe. Michelin, däck och mat. Märkligt. Tänk om man blandade ihop det, trestjärniga vinterdäck och regummerad anka.

Ungen hade en stickad jordgubbemössa på sig. Antagligen tyckte modern det var sött. Snarare underströk det ungens rundhet. Det var sommar, men ungen hade mössa på sig. Hade hört att småbarn är mer känsliga om huvudet, nåt med fontanellen eller nåt eller så var det nåt jag fått för mig. Ibland så kunde man inte skilja på vad man själv funderat ut och vad man hört. Eller så var det en blandning av båda.
Doktorn sa att hostan skulle gå över. Fast det är jobbigt när han hostar på natten. Kan inte sova. Fast det gör ju inget för jag är ju ändå ledig. Morgan sover i alla fall som en stock. Fast han jobbar ju så det är okej.
Så var din pappa också. Om du eller din bror så lät värre än en mistlur så grymtade han bara och vände sig om.
Hur länge skulle de hålla på med båten?
Du vet hur det är. De sitter där och filar lite och sen tar de sig en öl och filar lite till och en öl till. Karlar.
Men de tycker det är trevligt ju. Kan du ta Anton så går jag och köper kaffe. Vad vill du ha?
Kaffe och en Napoleonbakelse.

Mormodern höll lille Anton nu medan mamman gick bort till början av disken. Tog en bricka, två koppar och två fat. lassade på två Napoleonbakelser och hällde i kaffe. Hon var klädd i en sån där Afrikamönstrad sarong som alla yngre tjejer hade i år. Nåt sorts politiskt korrekt etno-mode. En vit tanktop som visade en sladdrig mage. Snygg stjärt. De var nog lyckliga Morgan och hon och lille Anton. Ungen bubblade när mormodern gullade. Min morsa satt väl i hammocken med en tjock roman medan farsan gick omkring och muttrade i vinbärsbuskaget. De levde ett sånt rejält pensionärsliv. Att komma dit var som att hamna mitt i ett stormens öga. Livets stormens öga. Fast de skulle säkert göra det tills de dog. Farsan ramlar in i nån bärbuske. På sjukhuset skulle de först tro att han blödde eftersom vinbären krossats under hans tyngd. Morsan skulle somna in i hammocken, under tyngden av en Rosamune Pilcher-roman. Jag och syrran skulle få lov att städa ur huset, sälja det, bråka om de gamla möblerna och hon skulle ha ett ess i ärmen: Men jag har ju familj, vad har du? Och det var ju sant. Vad hade jag?

Kan jag låna din tändare?

Hon var inte mer än fjorton som frågade. En ask med vita Blend på bordet, en i munnen. Spretigt hår, svarta kläder. Gav henne tändaren. Klickade ett par gånger sen kom lågan. Hon drog ett bloss och gav tillbaka, tackade och vände sig mot den blonde svartklädde mittemot som suttit och misstänksamt iakttagit mig. Jag stirrade ut honom. Man eller mes? Mes, han vände bort blicken blå förvirrade ögon. Idiot.

Tog en klunk kaffe. Ljummet. Beskt. Antagligen franskrostat. Tände en cigarrett. Undrade varför jag aldrig gjorde något vettigt. Kunde ha tagit med mig en bok, en tidning vadsomhelst. Men här satt jag bara DN var upptagen - en äldre herre med monokel gammaldags skuren kostym och hår som en bedagad filmskådis satt och bläddrade. I och för sig hade jag redan läst DN men bara för at ha något att göra. Svenskan läste jag inte. Av princip. Inte för att det var politiskt fel, politik var bara ett tornerspel, en kamp för andra, media som lansar, sikte och död. Utan de hade inte gett mig ett jobb, jag var den som hade bäst meriter men de ville ha en ung kille som annars skulle få sparken. Hans far var vice VD i ett större företag. Korruption.

Maskarna äter sig längre och längre in i våra hjärtan. Ett par borta vid akvariet inbyggt i väggen några förvuxna guldfiskar simmade slött om kring. De kysstes. Paret borta vid akvariet. Kära, nyförälskade. Gulligt. Inte. Undrar hur hon hade det nu. Söndag klockan ett. Kanske låg kvar i sängen med honom. Knullade. Såg deras bild i tidningen imorse. Bröllop. Fint värre. Han var ju förmögen. Kunde ge henne allt. Bara han fick suga på hennes bröst. Och hon sög väl guld. Jävla pundhuvud. Och jag var ju så jävla mycket bättre. Inte. Röken från min cigarett irriterade de tre generationerna, två av dem tittade irriterat på mig. Den tredje delade upp en servett till molekyler under glada tillrop.

Ursäkta, skulle du kunna hålla den där giftpinnen åt något annat håll?! Det är faktiskt barn här!

Varför sitter ni då i rökavdelningen? Tänkte jag stilla, men hade ingen lust att argumentera med mormödrar. Alla i rökavdelningen tittade på henne och tänkte antagligen på samma sätt som jag. Försökte hålla cigarretten så att virvlarna från luftkonditioneringen blåste röken nån annanstans. För att slippa hennes sura miner och att se hennes lätt uppsvällda grisaktiga ansikte. Gick halvbra. Tittade på paketet vid min kaffekopp. Min njutning. Min dyra njutning. Ungefär som en hobby, får kosta. Undrar när en hobby blir till en last, till en besatthet. Kan man missbruka modelljärnvägar? På något sätt definieras missbruk av något synligt, och dess onyttighet. Om farbror Kurt kom med sitt modellok i mungipan och när han gick ut tog han alltid med sig det: skulle det ses som missbruk. Det kan inte vara nyttigt att stå i elektriska spänningsfält så mycket. Eller var tobak missbruk? Sällan som man gör inbrott för att få tag på stålar till cigg. Hasch kunde jag förstå, det suget är kraftigt. Fast definitionsrätten är inte hos tobaksnyttjarna utan hos Non Smoking-faschisterna. Mer kaffe. Också en drog, eller? Kan man missbruka kaffe? Enligt veganerna, fast de tyckte ju att man endast skulle käka ett par grässtrån här och nu. Gick och hämtade påtår. En snygg kvinna stod bredvid mig och hällde i grädde i sin kopp.

Knäpp kärring. Varför sitter de i rökavdelningen om de är så känsliga?!

Antog att hon pratade med mig. Hennes vita blus var tunn och ryggen avslöjade en röd bh. Fult. Varför inte använda en vit bh när man har en vit blus. Allt blir så jävla uppenbart. Jag vill ha sex och har klätt mig för det. Hon log mot mig, lite väl flörtigt. Hade tröttnat på det. Så jag svarade med en axelryckning och vände mig om.

Men du kan aldrig missta dig på att både Platon och Augustinus är introverta medan Aquino är mer aristotelisk, utagerande.

Det var den blonde svartklädde som la ut texten. Jag fattade ingenting. Intressant hur vissa spån av samtal runtomkring letar sig fram till den medvetna delen av hjärnan. Platon visste jag vem det var, Augustinus också. Aquino måste vara Thomas av Aquino. Men vem brydde sig. De är döda allihop. Jesus också. Tänkte på Mats. Präst nu. Äntligen färdig. Ringde och frågade hur jag kände det om han vigde dem. Gör som du vill hade jag sagt, men i mitt stilla sagt jävla förrädare. Det började dra ihop sig utanför. Dagens värme hade varit tryckande. Det skulle bli åska. Allt väntade på urladdningen. Pang bom-åska. Hade inget paraply med mig.

©nws2001

Skriven av: nws99