Att leva som jag del.3

'' Kära dagbok.
Jag hatar dem!
Det har gått en vecka sedan Jill berät -
tade för mig om henne och Sandra
i morgon är det keramik men jag vill nog inte gå.
Jag har inte lekt med någon på hela veckan.
Gud vad jag har tyckt synd om mig själv, Jill och Sandra
är så dumma, dumma idioter! Jag har ingen att vara med.
Hanna stjäl alla jag ens har kvar.
Det gör ondare än någonsin ''.
Den här gången grät jag stilla, min dörr öppnades.
- Vad är det? frågade min pappa.
Jäkla snobb, tänkte jag.
- Inget, sa jag.
Jag gillar min pappa, men han störde mig.
- Okej, försök sova nu, sa pappa och stänge dörren.
Vi får väl se, tänkte jag.
Jag kunde knappt sova den natten, det gjorde ont, jag kastade mig hit och dit och grät mot kudden.
Jag ville att mamma också skulle vara hemma!

- Du kom, hej Lilja.
Sandra log, jag besvarade hennes leende och satte mig.
Jill tog en klunk av sin varma choklad.
- Trevligt, sa hon.
Jag log, försökte i alla fall. Men jag var säker på att det var mer som ett likflin än ett vanlig flin.
Tomt blekt och uttrycktslöst.

- Hej, sa Pettsson. Välkommen tillbaka.
Jag satte mig runt borden.
- Hon hade ju svartsjukan igår, så hon kunde inte komma, skrattade Jill.
- Jaa.... Varför kallar ni det för svartsjukan? frågade Åsa.
Jag tittade ner, jag kände just då att jag hatade Jill mer än någonsin.
Din jävla förbannade häxa! Hur kan du hålla på sähär, ditt mähä!
Mina tårar sved.
- Lägg av. Det är säkert inte rolit för Lilja att vi pratar om det, sa Isa.
Okej, det var ju inget men jag hade lust att säga '' Tack, jag undrar vad Jill kallar svartsjukan, haha, hon måste vara knäpp. ''. Men jag vågade inte.
Aldrig hade jag känt sån lust att gråta ut.
Mm. Jag hatar dig, Jill. Det ska du få veta, en vacker dag.

- Får jag vara med er? frågade jag nästa dag.
- Okej, sa Hanna.
Det var lätt att förlåta henne,men jag hade lust att mörda henne på samma gång som jag gillade henne lite.
- Mm, sa Charlotta. Klart.
Charlotta, henne gillade jag lite, hon var cool.
Med blåa ögon, brunt hår och ett leende.
Gick på fotboll, det verkade coolt.
- Okej, du får vara mamma.
- Va? Nä, det vill jag inte, sa jag.
Fast jag var glad över att jag fick vara med.
- Var storasyster då, sa Hanna.
Jag nickade ett okej.
Jag drog handen genom håret som var tovigt, jag hade inte brytt mig om att kamma det sen jag förlorade Jill, hon föredrog häxan Sandra.
De är båda häxor, häxor, häxor, tänkte jag. såna jävla häxor ska man inte bry sig om.

Nästa dag i skolan lekte jag, Charlotta och Jannike tillsammans.
Det var ganska roligt, bättre än jag tänkt mig.
Lotta var jätterolig att vara med och skrattade ( till min förvåning ) åt nästan allt jag sa.
När skolan var slut kom Lotta fram till mig.
- Hej, kan vi vara bara du och jag i morgon?
Jag log mot henne, trodde hon jag skulle säga nej?
- Självklart!

Författare:

Publicerat

Dela: