Attack

Kvinnan är fortfarande böjd över disken. Musiken från radion är delvis lugnande, delvis irriterande. Polisstationen är nästan tom, möblerna i väntrummet verkade komma från second hand eftersom ingenting passar ihop. Soffkuddarna hade olika färger, och stolarna kom från fem olika sekler. Två tavlor hängde ensamt på varsin sida i rummet, den ena föreställde en häst på en äng och den andra var bara två olika färgklickar. Hon har väntat länge, det är inte försent att gå ut. Gå vidare. Kunde Elvis låt verkligen vara så pass lång? Den har spelats sedan hon kom in. 
Kvinnan som böjer sig över bänken har rödgrått hår, klänningen avslöjar att hon varit på solsemester. Salamiaxlar, brukade dom kallas i familjen Andersson. När man bränner sig och vita prickar uppstår. Salamitanten. 
Felicia skulle faktiskt kunna gå ut, men hon sitter där på second hand stolen. Knyter händerna en och en som inte skakat sedan hon klivit in i takt med Elvis. Hennes blick är fäst på väggen, men hon tittade inte. Tankarna var inte någonstans faktiskt, hon var helt stilla. Cigarettröken slutar tvärt, glöden hade efter många om och men nått slutstation. Salamitanten hade inte tagit ett bloss sedan Felicia klev in. 
Vem röker inne på en polisstation 2015? Och vem väljer att spela från en radiokanal som utesluter så pass många stilar på en polisstation? Det kanske var den där gubben som satt mitt emot henne som tjatat till sig sin favoritkanal. Lite väl nedsjunken i fåtöljen, det såg motbjudande ut med benen tvärsöver hela rummet. Han hade baserade sin stil och kläder från google sökningen ”stereotyper”. Polisonger, körde en 240 när isen lagt sig. Barnen var trött på hans predikande om att det var bättre förr. 64 år och 11 månader. Han hade inte en enda krona undanlagd för dom kommande åren. 
Men det gör ingenting. Inte nu längre. Tänker Felicia och bryter tystnaden som ekade inom henne. 
Salamitanten är 46 år, kom hem från semestern i förrgår. Hennes man hade missat flyget med mening, orkade inte med 15 år till av hennes kedjerökande på allmäna platser. Hon hade kommit in rasande på polisstationen för tretton minuter sedan. Skrikit om lagar och regler. Att man inte får göra så, inte i det här landet. Hon var redo för attack. Mot advokater, mot Lars på flygplatsen, mot Runar som satt i rullstol på Ica. Runar var för övrigt inget hot i sig, han var mer som en maskot för den lilla staden.
Polismannen hade stammat fram tafatta svar som utstrålade osäkerhet från hans svåra tid i skolan. Fredrik var en sommarvikarie, fortfarande i skolan, men stationen hade inget val än att sätta honom bakom disken under sommaren. Allt från lågkonjuktur till brist på personal till sjukdomar. Det var hans andra dag, och baksmällan höll honom i ett strypgrepp den förmiddagen. Fem minuter innan lunch kom salamitanten in, och han hade inte alls så mycket att säga till om när hon tände cigarett efter cigarett. Han hade först fingrat lite på pepparsprayen. 
Redo för attack. 

Felicia drar fingrarna genom håret. Händerna ser farligare ut i läder, det hade Malin sagt på puben i förrgår. Malin som kan bära upp långklänningar med samma mönster som gardinerna hos mormor. Hon hade inte sagt så mycket senare mot kvällen. Döda talar inte. Scenen som utspelar sig på polisstaionen börjar lida mot sitt slut. Henny skulle helt enkelt inte dyka upp idag. Hon undrade om hon skulle vänta till eftermiddagsskiftet men, hon började bli hungrig. Och Kalle kanske hade hunnit bajsa på golvet igen. 
Salamitantens hår var helt rött nu, och hon sjönk närmare skärmväggen som avskilde dom två olika receptionerna. Polisonggubben ryckte till litegrann, men utgjorde inget hot med tre skott i bröstet. Felicia gick fram till bänken och lämnade tillbaka pistolen till Fredrik, som inte längre hade ett ord kvar. Eller halsstrupe.
”Dancing to the Jailhouse Rock….” Det plingar i dörren när hon lämnar scenen. 

Skriven av: Tula Hansson