Banalt

Tom Hallow satt på sin altan och såg ut över åkrarna. Hösten kom alltid för fort. Alla lediga stunder som sommaren bringat honom var som bortflugna. Snart skulle han bli tvungen att ta in höet och sen skulle han och Margareth åka till marknaden i augusti och sälja alltihop. Ännu en vindpust for mot honom och påminde om att vintern snart nalkades.

Margareth Hallow sträckte sig upp mot hyllan för att nå de konserver hon gått till affären för att handla. Edna Welldon gick mot henne med ett leende på läpparna. – Margareth! Vänta ska jag hjälpa dig.

Margareth Hallow var en kvinna i 30 års ålder som gått i samma klass som Edna Welldon alla tio åren igenom. Nu drev hon en lite butik som specialiserade sig på tyger av alla dess slag. Listen var en liten stad ute på slätten som saknade klädbutiker där av sydde nästan alla mycket av sina egna kläder. En del åkte in till Vissors någon gång om året och köpte kläder, men det var en bit att åka och kunde man inte själv sy så kunde affären sy upp det man ville ha. Kläder, gardiner och så vidare. Maggie kunde ju ha öppnat en klädbutik, men med hjälp av tygerna kunde man beställa storlekar från henne som passade kroppen precis som man ville och hon gjorde dukar, kuddar, sittdynor och sängöverdrag. Allt som man ville ha kunde Maggie sy. Med hjälp av hennes två medarbetare Jenny Penn-Wright och Stallone Kennel.

Margareth klev åt sidan och lät Edna ta ner konserverna åt henne. – Tack Edna, du är en pärla! En lång pärla. De skrattade och Margareth la burkarna i sin korg.
- Man ska väl ha någon nytta av sin längd också. Sa hon. De gick mot kassan för att betala. Mikken stod bakom disken i dag och tog betalt. Han mamma och pappa, paret Noggers hade rest iväg för att hälsa på sina föräldrar och lämnat den 22 år unge sonen hemma för att sköta affären. – Du ser vuxnare ut för varje dag som går Mikken. Sa Edna och plockade fram sina varor. Mikken rodnade lätt och sa – Jag är ingen liten pojke längre, funderar faktiskt på att kanske öppna eget inne i Vissors snart. Han slängde en snabb blick på Maggie som Edna inte ha uppfatta. – Jasså, sa hon. Så du flyr till storstan du. Ja det kan jag förstå du har kanske inte haft så mycket att göra här i lilla Listen sedan du kom tillbacks från Collage? Mikken rodnade ännu mer och plockade ner Ednas varor i bruna papperskassar. – Jo visst är det så, mumlade han.

Maggie och Edna sa adjö och steg ut på trottoaren utanför affären. Det
Luktade fortfarande sommar i den lilla staden, men hösten var redan där. Det var liv och rörelse på gatan vid den här tiden på dygnet och Maggie njöt av alla ljud.
Listen bestod av en hundra meter lång huvudgata som kantades av två eller trevånings hus på båda sidor. På bottenvåningarna fanns affärer, en restaurang, frisör, bio och en bar. Nästan alla bodde på huvudgatan. Men mellan Noggers mataffär och frisörsalongen gick en väg in till en park som sköt ut om båda sidor av vägen. Nästan hundra meter bort låg några rader med hus som kallades Sigområdet och bortom dem en väldig skog. Bakom skogen fanns de huvudsakliga arbetskällorna förutom huvudgatan i Listen. Ett sågverk och ett motell med turistbyrå vid foten av ett berg som var ett stort turistföremål för vildmarksvandring, camping och klättring. Där kunde man hyra hästar eller gå med i guidade vandringar längst berget. Där fanns också en konstgjord sjö att bada och fiska i. I ena änden av huvudgatan körde man in i Listen och i den andra låg kyrkan och prästgården som inhyste fader Rennon.

– Nej, nu måste jag skynda mig hem och laga middag, Erik kommer hem tidigt från jobbet i dag, men vi ses väl i kväll på mötet Maggie. Margareth nickade och började gå mot sin tygaffär. När hon såg att ingen tittade stannade hon och tittade in i blomaffärens skyltfönster och sedan vände hon och gick tillbacks samma väg som hon kommit, tillbacks mot Noggers mataffär. Istället för att gå in genom kundingången gick hon ner på sidan om huset och knackade tre gånger på bakdörren. Mikken öppnade och sa – Jag trodde aldrig att du skulle komma. Han drog in henne och matkassen i affären, sedan skyndade han bort mot kundingången och vände på öppet skylten. Maggie ställde ner matkassen och drog honom med sig ner bakom disken.

Eldon Mcarthken svor och spottade på trottoaren. Han la in en prilla och studerade gatan framför sig. Han hade precis varit inne på banken och begärt ännu ett lån på sin gård. Men på banken hade man vetat bättre, Eldons gård var dömd att gå i graven. Den låg i utkanten av Sigområdet och såg mest ut som ett förfallet litet torp med ett uthus på gården. Alla pengar som föräldrarna lämnat Eldon på ett villkor, att han kom tillbacks till listen och tog hand om gården när de gått bort hade Eldon spenderat flitigt inne på stadens enda pub Gastons under en femårsperiod.

Något på andra sidan gatan fångade Eldons blick. Maggie Magic, eller Hallow som hon hette Igentligen. Men han hade gett henne smeknamnet Maggie Magic för, ja hur många år sedan kunde det va? Spelade ingen roll det kändes som hundra år sedan de gått ut högymnasiet tillsammans. I alla fall för Eldon. Hon var något alldeles extra Maggie, hade alltid varit det. På den tiden i 17 årsåldern ungefär hade hon varit magisk, som en gudinna och han hade varit hennes motsvarighet. Tillsammans hade de varit vackrast i stan. Han tänkte fortfarande på henne ibland efter att han lämnat Listen för att försöka sig på ett verkligt liv ute i världen. Men han glömde snart vad han lämnat bakom sig. Ute i världen fanns lockelser som drog en åt alla håll. När han kommit tillbacks till Listen för fem år sedan hade alla varit trevliga mot honom. Välkomnat den förlorade fotbolls sonen hem igen. Men när gården börjat gå dåligt, han sålt alla djuren och börjat dränka sina dystra sorger från den yttre världen med sprit hade hon varit den enda i hela Listen han fortfarande kunnat prata med. Alla andra behandlade honom som en svikare. Vilket var vad han antagligen också va, men han ville ändå inte lämna Listen. Antagligen skulle han förlora sig helt om han flyttade därifrån igen.

Han studerade Maggie en stund till. Hon stod och tittade på krukväxter i ett skyltfönster nu och sen vände hon och gick tillbacks samma väg som hon kommit. Hon glömde kanske att köpa något hos Noggers tänkte Eldon, stoppade händerna i fickorna och började gå hemåt.



Vick Dandryd gick inte hem direkt efter jobbet när dagen på sågverket var slut. Han tog en egen genväg genom skogen för att hugga ner ett par granar att elda i kaminen med hemma. Det var olagligt såklart att skäla granar från sågverket, men tiderna var knapra hemma i Dandryds hus och nu skulle det bli kyligt på natten om ingen ved fanns att elda med. Vick visste vad det berodde på. Barnen hade flyttat hemifrån för ett par år sedan, lämnat dem för att söka lyckan i Vegas. Det var det sista paret Dandryds hört från dem. Verkligheten var sån att deras dotter Caroline nu arbetade som lyxprostituerad och deras son Hendry var försvunnen sedan förra sommaren. Olyckor som de var helt ovetande om. Men nu släpade Vick två små granar efter sig och funderade på hur han skulle få frun att ändra livsstil. Han visste som sagt vad bristen på pengar berodde på.

När barnen flyttat hemifrån för två år sedan hade hans fru gått igenom någon sorts kris. Vick visste vad det handlade om för fru Norberrthy hade börjat missbruka mat som en besatt när hennes barn lämnat boet och hon vägde nu närmare 150 kilo. Så Vick förstod när han kom hem från sågverket en dag och klev in genom dörren endast för att finna att frun låtit omdekorera hela huset att hennes vilja att förändras drastiskt berodde på saknaden efter barnen. Den var svår för en moder. Men hon hade blivit alldeles manisk. Hon spenderade pengar på allt. Helt plötsligt lagade hon bara gourmé mat som innehöll dyra specialbeställda ingredienser. Hon köpte allt hon såg på tv – shop och bytte ut hela sin garderob. Hon tog ett lån och köpte dem en ny bil. Ja det fanns helt enkelt inget stopp på henne. Hon tjatade ideligen om att de skulle flytta in till stan och leva livet och hon köpte dyra skor.

Vick Dandryd var ingen mes, men han älskade sin fru och förstod hur djupt deprimerad hon måste va. Så först lät han henne hållas. Sen tog han hennes kreditkort och sa upp telefon abonnemanget och till sist när vart enda litet öre av vad de sparat ihop var spenderat slog han henne. Vick hade helt tappat förståndet med kvinnan det senaste halvåret. Hon gick inte att stoppa så han straffade henne istället. Hon slutade att handla dyra saker och de sålde bilen. Hon blev tyst och tillbaka dragen, hon blev en grå liten mus och Vick slutade att slå henne. Men det hade varit lugnet före stormen. För tre dagar sedan kom en obetalbar räkning på femton tusen nerdimpande i postlådan. Vick hade lagt räkningen på bordet och inte pratat med sin fru sedan dess.



Eldon Mcarthken stannade framför grinden till hans tomt. Han synade framsidan med blicken och tänkte för sig själv. ”O old boy Eldon så här lågt har jag visst aldrig sjunkit förut” Gräset var förvuxet och aldrig klippt sedan Eldon flyttat in igen. Man skulle bli tvungen att slå det med en lie om man ville ha bort det. Två döda äppelträn svajjade i vinden. Dörren till den lilla ladan hängde på tre kvart och färgen på huset hade börjat flagna. Det såg dystert ut. Fönstren i huset gapade tomma på både blommor och gardiner. Ett par brädor i verandan skulle han bli tvungen att byta ut. ” Vänta nu! Eldon avbröt sin tankegång med en annan tanke”” stod han här och tänkte på huset precis som om han förberedde sig på att rusta upp den gamla kåken? Varför då?”. Förskräckt ruskade han på huvudet. ”Varför skulle han göra det? Det var inte hanns stil, han var en lat jäkel som bara tänkte på sig själv, eller?”. Eldon tänkte sin enda vettiga sanke på kanske tio år. ” Jag kanske skulle rusta ändå?, Betala mina skulder, sluta dricka, sälja huset och skaffa mig ett riktigt liv”. Men det var bara en tanke, Eldon tog händerna ur byxfickorna och öppnade grinden.



Vick Dandryd gungade till med huvudet och slog hakan i bröstet. Han tittade sig förskräckt omkring, men kunde inget se. Det var kyligt och konstiga ljud hördes. Det knakade till bredvid honom och en uggla hoade långt bort. Vick vred på huvudet och en hare studsade iväg, skrämd av att han rört sig. Han var alltså i skogen – måste ha slumrat till. Sa han för sig själv och reste sig från stubben som han satt på. Konstigt! För han mindes inte att han satt sig för att vila. Så tunga var inte granarna. Mörkret omslöt honom, men han tände pannlampan som satt på hjälmen. Alla på sågverket bar hjälmar för säkerhetens skull. Vick hade behållit sin på i dag efter jobbet eftersom han skulle ut i skogen. Han såg sig omkring och upptäckte att han befann sig alldeles vid sidan av den stig han följt genom skogen, men granarna såg han inte till någonstans. Han ryckte på axlarna, kunde inte minnas vart han lagt dem och det var för mörkt för att leta. Kärringen hemma i stugan kunde frysa. Han bestämde sig för att ta en runda på pubben.



Gaston hade en fullsatt bar framför sig och fyllde på ölglas och skålar med jordnötter om vartannat. Grabbarna vid baren tjoade och hejjade på en match som var påslagen på den lilla tv: n. Det var taskigt ljus och rökigt på Pub Gaston, men han var ensam i stan om att driva spritverksamhet så kunderna var trogna. Dörren ut mot gatan slogs upp och en kall vindpust for genom lokalen. Eldon Mcarthken tog några snabba steg in och slog sig ner vid baren. Gaston tittade inte på honom, men gick bort till hans ände av baren och började torka bardisken.

Dom hade en tyst överenskommelse Gaston och Eldon. Alla visste att Eldon supit sina föräldrars fina gård till den malätna egendom det i dag var och ingen gillade det, men ingen tycktes bry sig om att det var Gaston som varje kväll serverade Mannen den dryck som gjort honom till den svinige svikare alla tyckte han var. Så Gaston spelade med. Han hatade Eldon lika mycket som alla andra, men han var en bra kund. Han tjänade alldeles för bra på Eldon Mcarthken för att slänga ut honom från baren. Han bara ignorerade honom och snappade upp den korthuggna beställning som Eldon bar på. – Ett helrör whiskey och ett glas, Mumlade han. Gaston gav honom vad han ville ha, tog pengarna och återgick till sina andra kunder.

Halv sju snubblade Vick in och Gaston kisade med ögonen när han tog hans beställning. – Du skulle inte vilja slå av pannlampan Vick?, Sa han och började hälla upp en öl i ett glas.



Sheriff Douglas Horton putsade sin revolver tills han kunde se sin egen spegelbild i den. Han andre sheriff var ute i det lilla pentryt och kokade kaffe. En ilsken signal från telefonen på bordet fick sheriffen att tappa revolvern. Tur att den inte var laddad hann han tänka innan han tog upp luren och svarade.

Fyra minuter senare satt han bakom ratten i polisbilen med blåljusen på och ande sheriffen satt bredvid och såg nervöst ut genom vindrutan.



Början till en Novell.

Skriven av: Malin