Befrielsen från buren


När de träffades hade han varit charmig, attraktiv och uttryckt att hon var det vackraste som fanns. Uppvaktat henne med presenter, blommor och restaurangbesök. Samma man hade efter några år fått henne att säga upp jobbet vid banken och när dottern Lynn föddes ansett att deras tid var för dyrbar för att umgås med andra.
Patricia satt vid köksbordet ledsen, rädd, instängd och kontrollerad. Gift med John som var VD vid ett större företag. En lyxvilla i det exklusiva området och en stor Ford transit av senaste modell. Hennes enda glädje i livet var Lynn sex år.
Varför hade hon blivit så vilseledd? Hennes enda förklaring var att hon fem månader innan första träffen med John, förlorat sina föräldrar i en bilolycka. När de tragiska hade hänt var hon tjugofem år.
Patricia hade vuxit upp som ensambarn. Föräldrarna hade varit i fyrtio års ålder när hon föddes, ett mycket efterlängtat barn. Mor och farföräldrar var borta sedan länge. Efter olyckan hade sorgen och känslan av ensamhet tagit ett stort grepp om hennes liv. Hennes sårbarhet hade gjort henne till ett lätt byte för John och nu kontrollerade han allt hon gjorde. De gånger han inte ifrågasatte var, när hon gjorde aktiviteter med Lynn.

Nu hade hon fått tjänsten som ekonom på annan ort. Hur skulle hon gå vidare i livet och skapa en framtid med dottern? I denna stund kände Patricia en enorm saknad över att inte ha sina föräldrar här och nu.

Varje månad fick Patricia insatt pengar på ett kontokort av John, som skulle räcka till det nödvändigaste. Hon sparade alltid alla kvitton och lade in de i skåpet till vänster om köksspisen. Avvek något på kvittot kom alltid granskande följdfrågor.
Ytterdörren öppnades. John kom från jobbet, glad och sa:
”Jag har köpt en hundvalp, en Grand danois. Levereras nästa vecka. I morgon åker du till djuraffären och köper en bur till bilen. Ta den största. Hunden kommer att växa så det knakar.”
”Ska vi ha en sådan stor hund”, svarade hon förvånat. Lynn kanske blir rädd.
”Hon ska börja i förskolan. Du behöver ha sällskap hemma. Köp också ett stort hänglås till buren. Rasen är attraktiv att stjäla.”
Patricia och dottern åkte till djuraffären. Expediten sa att de inte hade den största buren som lagervara men kunde fixa den inom tre dagar. De åkte vidare, handlade mat och ett hänglås. I kassan bad hon om att få femhundra kronor högre på beloppet. Kom hem, lade kvittot i skåpet. Funderade på vilken lögn hon skulle dra den här gången.
”Har du köpt buren?” frågade John.
”Den kommer om tre dagar. Finns inte så stora burar på lager.”
Han öppnade skåpet, tog fram kvittot och såg att hon hade tagit ut kontanter. Viftade aggressivt med kvittot framför hennes ansikte.
”Jag har köpt jultidningar till Lynn. När jag var hos frissan var kortläsaren sönder. Jag betalade med kontanter fick inget kvitto”, svarade hon och höll fingrarna i kors.

Åter igen var hon och dottern i djuraffären. Expediten monterade buren i bilen. När Patricia backade ut från parkeringen, såg hon inte stolpen. Hon gick ut och kollade, såg att det hade blivit bucklor på bakdörrarna men de gick att öppna. Lynn blev rädd för smällen där bak och under hemresan fick hon sitta i framsätet. Patricia funderade på hur hon skulle förklara till John. En molande huvudvärk hade triggats igång. Resan hem gick fort. Lynn hade somnat. Hon sprang in tog en värktablett, ut igen till bilen och väckte Lynn.

En trevande nyckel i dörren. Redan hemma, tänkte hon. Han var berusad och skyllde på representation på jobbet.
”Har du fixat buren”, frågade han sluddrigt.
”Den är monterad och klar, bak i bilen. Jag fick hjälp av expediten. ”
Hon tog två djupa andetag.
”Men, Ja ja jag ba back backade på en stolpe”, stammade hon.
”Va fan” skrek; han och vinglade ut till garageuppfarten.
Patricia följde efter honom. Försökte behålla lugnet.
När han såg bucklorna på bakdörrarna blev han mycket upprörd och arg. Vände och kom emot henne, höjde näven. Vid det andra slaget fångade hon upp hans hand i luften, innan den nådde kinden. Hon var rutinerad efter dessa år.
Lynn kom ut gråtande. Gosedjuret var borta.
”Snälla snälla, kan du kolla i bilen”, frågade Patricia vänd mot honom.
Han tog ett snedsteg bakåt och frågade var?

En frihetskänsla svepte förbi henne.

”Kolla först bak i bilen. Vi ställde matkassarna där.”
John gick in med kroppen dubbelvikt. Han hade svårt att hålla balansen med alkohol i blodet. Ramlade i fosterställning med fötterna utanför buren. Patricia agerade blixtsnabbt tryckte in fötterna, stängde och reglade grinden till buren. Hängde på det ny inköpta hänglåset. Smällde igen de tillbucklade bakdörrarna och SKREK:
”Nu får du igen, din djävul.”
Hon hämtade Lynns gosedjur från framsätet. Ringde polisen. Anmälde om hot och våld i hemmet och talade om var John fanns.
Med startkapital och arbete började ett nytt liv på okänd ort. Lyckorus rann igenom hennes kropp över befrielsen från buren.

Yvonne Malmgren

Författare:

Publicerat

Dela: