Benke.

Benke kom in i Rummet. Rummet, du vet Rummet. Rummet som är svart. Varför är rummet svart? det har vi ingen aning om. Benke satte sig på vad han trodde var en stol. Han ramlade inte ner på golvet iaf. så det kanske var en stol. vem vet. det kanske bara var hans inbillning om att det fanns en stol i det kolsvarta rummet som gjorde att han inte föll till golvet. Benke tänkte : ' om det inte finns en stol här och det bara är min inbillning som inte gör att jag faller kanske jag kan inbilla mig mer saker som gör min tillvaro i det här svarta rummet något mer behagligare. Benke drog till med nåt och trodde sig faktiskt se ett bord framför han . iaf fall trodde han att det var ett bord där framför honom. det kan vara lite svårt i ett sånt här läge där man inte ser något. men han var smart och kände sig för efter det dära bordet som kanske finns.
Till sin förvåning kände Benke bordet. Om man nu kan kalla en inbillning för ett bord. Benke tänkte: ' Fan. det hära börjar ju likna något. undrar om jag kan fixa fram en öl så skulle mitt liv vara fullständigt'. Benke kände efter med sina händer på det han trodde var ett bord och mycket riktigt fann han ett glas där som han antog innehöll en vätska som skulle göra hans liv något behagligare i en sådan här situation där man inte ser något. Benke lyfte det han trodde var ett glas till sin mun och hällde i sig den vätska som han trodde vara öl. ' Det smakar ju öl så varför skulle det inte vara det?' tänkte Benke.
Benke var inte den där tröga typen som använde sin speciella förmåga i onödan. Nu hade faktiskt Benke tänkt göra något nyttigt av sin förmåga att framkalla saker som man troligen inte kan se med blotta ögat är inget för våran vän Benke.Bara känna att det finns där är ingen mening, man måste ju se det också. Benke tänkte: ' Nu är jag less på det här mörkret som omger mig. jag vill ha ljus'. Benke använde sin förmåga och framkallade ljus. det skulle han inte ha gjort. Visst, det kanske var en fördel att se något men så fort det blev ljust så föll han till golvet. ' det här var ju jävligt märkligt' tänkte Benke och gick ut ur rummet och fortsatte sin vanliga rutt som springpojke åt mångmiljonären Max Million.



Trött, trött är det enda ordet som passar in på Benke just nu. Det hade varit en lång natt, men Benke får skylla sig själv. Det är ingen som tvingar han att sitta uppe och spela shack mot sig själv, även fast han vet att han alltid förlorar. Om det är något Benke hatar så är det att förlora, det är det värsta som finns enligt han.
Det var därför Benke aldrig gav upp det dära schackspelandet med sig själv som motståndare.
Han hade klivit upp klockan 6 den här morgonen, chefen hade ett storjobb åt han och det ville han verkligen inte missa. Benke's chef, Max Million var inte den typen som man gärna sumpade ett jobb åt. Om Max sa att man infinna sig på hans kontor klockan 7 så var det bara att göra som han sa, det var inget att diskutera om.
Men Max var inte bara hård mot sina anställda, han var också infernaliskt orättvis. Han hade gått så långt att han hade anställt spioner för att kolla sina arbetare så att dom inte satt och slöade på arbetstid. 'Tid är pengar' brukade han säga. Om vi nu ska ta och återvända till Benke och hans trötthet. Som vanligt då han skulle göra ett viktigt jobb tog han på sig sina missfärgade rosa turkallingar, 'ingenting får gå fel idag' tänkte han. MEn det var just det det gjorde, men nu ska vi nog inte gå handlingen i förtid. Benke hade tänkt att strunta i duschandet idag, det skulle han aldrig hinna med. Han gick ut i från sovrummet och in i köket och öppnade kylskåpet. Till sin förvåning hittade han endast en gammal torr limpmacka med ost på.
' förbannat ' tänkte han, ' jag skulle ju handla igår'. Benke fick helt enkelt hoppa över frukosten den hära dagen. Eftersom Benke bara var en lågbetald springpojke -en i mängden- så hade han helt enkelöt inte råd att skaffa en bil, han hade inte ens ett körkort så vad skulle han ha en bil till. Han tog på sig sina jacka och sina skor och kastade sig ut ur lägenheten, han hade bråttom idag och han ville verkligen inte komma försent, det kunde leda till att han blev avskedad och det hade han verkligen inte råd med. Han sprang ner för trappen som en annan tok och fortsatte springa som en besatt till busshållsplatsen. Han kom exakt i tid till bussen den dagen ' där hade jag allt tur ' sa han lågt för sig själv. Han klev in i bussen och fumlade upp börsen ur bakfickan. '23 kronor' sa busschafförn., ' 23 spänn? det var som fan, ni har höjt priset'. Benke öppnade börsen och såg till sin förtvivling att han bara hade en tjugolapp kvar. 'Går det bra om jag betalar en tjuga nu så får du dom där 3 spännen som fattas imorrn?' sa Benke, ' jag är ledsen pysen, vi har faktiskt en policy att följa. Tänk om alla skulle göra så, vi skulle förlora massvis med pengar'. Benke gick ut ur bussen svärandes för sig själv. ' jävla snåla fanstyg' tänkte han, ' jag ska allt visa dom, policy i mitt arsle'.
Nu var det ont om tid, Benke var tvungen att springa till jobbet. Om det var något som Benke hatade precis lika mycket som att förlora så var det att springa, men nu fanns det inga alternativ. Han var tvungen. Ingen återvändo.

Skriven av: Vittka