Bertil Bertil och Bertil andra äventyret

Hej igen. Ja, det är dags igen att avlägga rapport. Tandläkarbesöket gick väldigt bra. Jag kom dit på utsatt tid, men tandläkaren var inte där, han hade glömt sina löständer i matsalen och var tvungen att rusa dit. Jag fick en annan tid längre fram. Bertil och Bertil väntade på mig i bilen. Vi fortsatte vår resa. Det är här den börjar.
- Kan du parkera bilen där borta vid vägkanten? Frågar fete Bertil.
Vi åker på en grusväg i en skog någonstans.
- Javisst, svarar långe Bertil.
Han kör in vid vägkanten och parkerar. Vi kliver ur bilen och sätter oss framför den. Den cyklande snigeln ångar förbi.
- Hejsan, säger jag.
Snigeln stannar tre meter framför oss. Den glider av cykeln och fäller ner stödet. Den tittar på oss och beslutar sig för att komma fram. Det ser ut som om den vill något. Vi väntar i två timmar innan den är framme.
- Det var väl ett jävla hejande, säger den, vad fan är det med er?
- Vi ber om ursäkt men vi bara hälsade, svarar jag, du behöver väl inte bli så arg.
- Sluta upp med det, jag har väl annat för mig än att hälsa på tokar.
Han vänder sig mot cykeln och hasar iväg.
- Ska jag hjälpa dig till cykeln? Frågar jag vänligt.
- Nej tack, jag har bråttom.
Han kastar sig upp på sadeln men glider på grund av sin slemmiga underdel av sadeln och hackar näsan i styret. Vi rusar fram och frågar om vi ska ringa en taxi, men snigeln undanber och kliver försiktigt upp på cykeln och försvinner i ett dammoln.
Vi sitter kvar och njuter av stillheten medan långtradarna kör förbi oss i en hastighet av 92 kilometer i timmen.
- Jag skulle så gärna vilja flyga, säger långe Bertil, det är en dröm jag har haft i tio minuter.
- Ska vi ta en flygtur? Undrar jag.
- Hur då?
- Vi går bort till flygplatsen som ligger precis där bakom buskarna, svarar jag.
- Det var en bra idé. Tycker fete Bertil.
Vi tar med oss bilen och går till flygplatsen. När vi kom dit stoppade vi in bilen i en förvaringsbox och långe Bertil tog hand om nyckeln. Vi checkar in och sätter oss i flygmaskinen. Den är fullsatt. Uppe i luften vinkar fete Bertil åt flygvärdinnan.
- Hallå! Fröken!
- Ja?!
- Ursäkta, men blir det byte i Hallsberg?
- Nej?! Den här F L Y G M A S K I N E N går direkt till Arlanda.
- Du tror inte att chauffören kan göra ett undantag?
- Nej det tror jag inte.
- Jag har en faster Märta i Hallsberg som jag gärna vill hälsa på.
- Det går inte.
- Men en snabbvisit?
- Det är omöjligt.
- Jag kan prata med föraren.
- Det är ingen idé, det går ändå inte.
- Men faster Märta…………..som är så snäll.
- Det kanske hon är. Men du måste förstå att man inte kan avvika från resplanen.
- JA MEN JAG VILL JU TRÄFFA FASTER MÄRTA …………..Fete Bertil är arg.
- Det spelar ingen roll.
- Jag har inte sett faster Märta sen igår.
Flygvärdinnan går skakandes på huvudet.
- Jag ska ta mig fan prata med chauffören, fortsätter fete Bertil.
- Ja det tycker jag att du ska göra, säger långe Bertil.
- Ja absolut, säger jag, faster Märta kan inte vänta, vi följer med dig in till föraren.
Vi går in förarhytten, det sitter tre gubbar där inne.
- Hallå gubbar, säger fete Bertil. Jag vill hälsa på faster Märta i Hallsberg och ni måste köra dit.
De tre tittar på oss.
- Dumheter. Säger han som håller i några spakar. Vi ska till Arlanda.
- JAG SKA TILL HALLSBERG! Skriker fete Bertil och slänger sig på golvet. Han sparkar och slår med armarna. En av männen reser sig ur stolen och går fram till fete Bertil och lyfter ut honom i gången. Jag blir arg och slår ner den mannen med en enkel Saltomottar utan sving och pjatt. Vi slåss nu alla tre mot dessa fulingar.
De kopplar grepp och sätter på oss varsin ryggsäck. Innan de sparkar ut oss från planet säger de åt oss att räkna till tre innan vi rycker i snöret.
Det går med en rasande fart, jag slår ner i ett träd och studsar sedan ner mot marken. Jag avsäger mig allt ansvar och kommer på det sättet ner helskinnad. Där sätter jag mig och väntar på Bertil och Bertil som ännu inte syns till.
- Jaså ni kommer nu, säger jag när de landat.
- Räknade inte du till tre? Frågar långe Bertil.
- Jo. Jag räknade från tio och neråt. Jag kom bara till fem innan jag landade i trädet.
- Undrar just var vi är? Säger fete Bertil. Vi borstar av varandra och går iväg, vi kastar ryggsäckarna i ett dike. Vi ser en ko. Vi går fram till henne och frågar var vi är.
- Ni är i MMMMMMMMMUUUUUUUUUULHYTTAN! Råmar hon.
- Jag visste väl att vi var någonstans, säger fete Bertil.
Vi tackar kon och går vidare. Fete Bertil tar upp en påse ur fickan.
- Vad är det där för påse? Frågar jag.
- Det är torrvatten.
- Är det bra?
- Jättebra. Om man till exempel blir törstig när man är ute i öknen så kan man ta en sån här påse och dricka.
- Dricker man direkt ur påsen?
- Nej det är ett pulver man måste lösa upp i vatten först innan man kan dricka det.
- Vad praktiskt.
- Ja. Det är min egen uppfinning.
Fete Bertil han kan då allt. Långe Bertil och jag får några påsar. Vi löser upp pulvret i vatten och jag kan garantera er, det var det bästa vatten jag någonsin druckit.
- Hallå där! Ropar någon. En man vinkar. Vi går fram till honom. Det är en gammal man, han ser trött och sliten ut. Sätt er här pojkar, fortsätter han. Vi slår oss ner i gräset bredvid honom. Han talar om att han heter Sixten Bulle och är 98 år. Han har aldrig varit tillsammans med en kvinna. Hans högsta önskan är att få lite sex. Vi förstår honom, vi vill också ha sex.
- Ni förstår, säger han, jag vill åka på bordell och träffa ett rekorderligt fruntimmer innan jag.....
- Dör? Frågar fete Bertil.
- Nej, fan, innan jag går tillbaka till hemmet.
- Vi ska hjälpa farbror, säger fete Bertil.
Långe Bertil lyfter upp den gamle mannen på sin rygg. Vi går med bestämda steg för…….bakom nästa krön ligger bordellen. Vi går in och anmäler oss i receptionen, en ung kvinna tar emot oss.
- Vad kan jag göra för er då? Frågar hon.
- Den här mannen, säger jag och pekar på Sixten, behöver lite sex.
- Jaha…det ska vi ordna.
Hon trycker på en knapptelefon, en röst svarar. Kvinnan i receptionen tittar på Sixten och pratar sedan i snabbtelefonen.
– Tages bror är här, kan du ta honom?
Rösten i telefonen svarar något. Kvinnan tittar åter på oss.
- Det blir 250 kronor.
- Är det någon uppläggningsavgift? Frågar jag.
- Nej, vadå uppläggning? Det finns inget som heter så.
- Skönt, säger Sixten, då är det bara att panga på.
Vi sätter oss i väntrummet. Efter några minuter kommer en snygg ung kvinna och hämtar Sixten. Han tittar på kvinnan och säger:
- Kommer det att göra ont?
Hon säger inget.
Vi har inga pengar och vi fick inte krita. Vi väntar länge på Sixten. Det dröjer fyra timmar innan han kommer ut. Han ser lycklig ut.
- Hur gick det? Frågar långe Bertil.
- Det gick bra. Svarar Sixten.
Efter honom kommer den unga kvinnan krypandes. Hennes hår är i oordning, hon svettas, kläderna är sönderrivna och hon har blåmärken.
- Ta bort honom härifrån! Försvinn och kom aldrig mer tillbaks! Hon andas häftigt.
Vi skyndar ut.
- Att du var en sån jävel i sängen fast du är så gammal, säger långe Bertil och tillägger, det trodde jag aldrig.
- Ja, jag vet inte jag, det blev inte någe sex, jag klarade inte av det, men jag är gammal brottare så hon fick sig en rejäl omgång.

Vi kommer fram till en bondgård. Där lånar vi tre grisar som vi rider iväg på. Vi lämnar kvar Sixten på bondgården, det sista vi ser av honom innan vi rider mot solnedgången är att han brottas med mjölkerskan.
Det är natt. Vi ligger på mage och tittar ner i marken. Det är mörkt. Vi ser ingenting. Grisarna har försvunnit, de ville hem. Vi lekte en stund innan de gick, tafatt och kurragömma, grisarna tyckte att det var så roligt, de skrattade hela tiden.
När morgonen kom var vi så hungriga och utsvultna att vi var tvingade att öppna vår matkorg vi hittat på bondgården. Den innehöll allt möjligt smått och stort, sidfläsk, bruna bönor, vita bönor, mandelkubbar, potatis, en räka, öl, vin, bröd, smör, ost, kaffe och tårta. Vi åt och mumsade, det var så gott. När vi ätit klart hade vi en tävling. Vi ställer upp ölflaskor fyra meter från oss, och den som kan pissa i en eller flera flaskor vinner räkan. Fete Bertil vann hur lätt som helst, han fyllde tre flaskor på en gång. Han kan verkligen pissa mycket och långt. En gång pissade han tio meter - från kant till kant på bassängen i badhuset hemma. Badvakten lyfte fete Bertil i nacken och byxlinningen och slängde ut honom.
– Ditt lilla äckel. Sa han innan han gick tillbaka för att slänga ut långe Bertil och mig. Konstigt, vi hade ju inte gjort något.
- NEJ NU ÄR JAG TRÖTT PÅ DET HÄR! Skriker fete Bertil.
- På vad då? Undrar jag.
- På den där, svarar han och pekar på författaren.
- Vad är det nu då? Frågar författaren.
- Vad fan är det vi letar efter? Du bara skickar ut oss på alla möjliga konstigheter.
- Det gör jag inte. Jag skriver bara vad ni gör. Det är ni som hittar på det här – inte jag.
- Ja, men det är väl du som bestämmer, eller hur?
- Jag vet inte, det jag skriver kommer spontant och då är det väl inte jag som hittar på det?!
- Du är lurig. Jag undrar vad du är för en egentligen?
- Säg det du? Svarar författaren.
- Jag vill inte vara med här längre, säger fete Bertil, jag ska gå och du kan inte stoppa mig. Det här är verkligen lågnivåhumor.
- Jag tycker att det är roligt. Vad tycker ni andra?
- Vi förstår inte riktigt vad ni pratar om…………
- Vi pratar om era äventyr.
- Jag vill inte kommentera det, säger jag.
- Inte jag heller, säger långe Bertil.
- De tycker inte heller om det. Förstår du?
- Ja.
- Nu går jag och försök inte stoppa mig.
- Jag tänker inte stoppa dig.
- Tänker du inte? Så jag skulle inte duga i din berättelse.
- Du vill ju inte.
- Det är inte det det är frågan om. Jag gör vad som helst för att få vara med.
- Jag blir inte riktigt klok på dig. STÄLL DIG HOS DE ANDRA OCH GÖR SOM JAG SÄGER! Vrålar författaren.
- Okej. Säger fete Bertil, men du behöver väl inte bli så arg?!
- DET BEHÖVER JAG VISST! NU GÖR NI SOM JAG SÄGER ANNARS SKA JAG TA MEJ FAN ……….
- Usch! Vad hemsk han är den där, säger fete Bertil. De andra mumlar till svar.
- Jag hör nog vad du säger. Hm, jag tror att jag ska skicka er på ett annat äventyr. Ha ha, ha, ha haha.

Tre män sitter på en flotte på öppna havet mellan Finland och Sverige. Deras fartyg har gått till botten med man och allt. Det är kväll, det börjar bli kallt. De fryser och känner sig trötta. Efter flera timmars färd över det öppna havet ser de en ö borta i horisonten. Långe Bertil manar på sina kamrater att ro fortare. De ror för allt de är värda. De når ön. De stiger iland. Det verkar tomt. Tänk om det är en öde ö? De känner skräcken krypa under skinnet. De kommer säkert att dö. Men plötsligt hör de röster, rösterna kommer närmare. Det är män i badbyxor. De tre männen blir glada och hälsar på öborna som hälsar tillbaka. Det är ett 20-tal män som alla tittar på de tre förlista och rädda männen. En av öborna går fram till fete Bertil och nyper honom i baken och säger:
- Välkomna till bögarnas paradis.
- Snälla rara författaren. Ta oss härifrån, innan de gör oss något hemskt. Ber fete Bertil.
- Jag tycker att ni passar bra där bland era nya vänner, säger författaren. Men okej. Om ni gör som jag vill i fortsättningen, så får ni komma därifrån.
- Vi gör vad som helst, bara vi kommer härifrån, säger de tre i kör.
- Då säger vi så, men ni får vara kvar över natten.
- NEEEJJJJJJJJJJJJJJJ!
- Jo………
Bögarna kommer emot oss. Vi går långsamt för att sedan springa. Fete Bertil hinner inte med oss, han har för korta ben. Långe Bertil är snabbast av oss och är utom synhåll inom ett par minuter. Jag springer in i en dunge och rusar upp i ett träd. Jag tittar ner och får se bögarna titta sig omkring. Jag ser inte fete Bertil. Bögarna går iväg. De såg mig inte. Tur. Jag vet inte vad jag ska hitta på. Jag vågar inte klättra ner. Jag ser mig omkring, det är högt, jag ser en apa i ett träd längre bort, den vinkar åt mig. Jag vinkar tillbaka. Det ser ut som den apa jag matade i Kolmårdens djurpark för länge sedan. Apan kastar sig ner på marken och kommer mot mig.
- Jaså sitter du där, säger den.
- Ja, svarar jag, men du är ju Bertil!
- Ja, vem trodde du att jag var?
- En apa. Du var så lik en apa när du hängde i trädet. Har du sett fetknoppen?
- Nej.
- Jag kommer ner.
Vi sätter oss på en sten. Vi sitter där hela natten. När morgonen kommer ser vi fete Bertil. Han haltar och går väldigt illa. Bögarna fick tydligen tag på honom, stackars man.
- Hej, säger han, när han är framme.
- Vill du prata om det? Frågar långe Bertil.
- Om vad?
- Bögarna som fick tag på dig.
- De fick inte tag på mig, jag har sprungit hela natten. Jag har ramlat och slagit mig. Men de kom aldrig ifatt mig. Det var hemskt! Måtte det inte hända igen.
- Har ni lärt er något nu? Frågar författaren.
- Jadå! Säger de tre.
- Bra. Då ska vi se här………Ja, nu är de tillbaka där de var innan de lade sig i författarens arbete.
- Vi lade oss inte alls i arbetet, säger fete Bertil.
- Jaså. Det gjorde ni inte?
- Jo.
- Kan jag få fortsätta?
- Ja.
- Hur var det i paradiset? Ha ha ha ha.
- Det var otäckt. Du skickar väl inte iväg oss på mer sådana här äventyr?
- Vi får se………..

Vi har kommit en bit på väg mot vårt mål, vad det nu kan vara. Vi vet inte vart vi är. Vi går på en grusväg, solen står högt på himlen, om man ligger ner alltså, men står man upp är solen på väg ner. Det är snart mörkt, vi måste slå läger, fete Bertil slår först sedan långe Bertil och sist slår jag.
- Har du fått nog än? Frågar jag Läger.
- Ja. Säger han. Jag ger mig.
Vi lämnar honom i diket, där kan han gott ligga. Vi går vidare.
- Titta! Skriker långe Bertil, jag har mina bilnycklar i fickan, vi måste hämta bilen.
- Hur ska vi få tag på den då? Undrar fete Bertil.
- Men det är väl ingen konst, säger jag, långe Bertil har nycklarna och jag har förvaringsboxen i byxfickan.
Jag plockar fram förvaringsboxen och tar ur bilen. Vi sätter oss i den. Långe Bertil bakom ratten, fete Bertil bredvid honom och jag i baksätet. Där sitter en elefant och glor.
- Du var mig en ful fan, säger den.
- Du är också ful, säger jag.
Vi börjar slåss. Han kopplar en enkel snabelpiruett med tut på mig. Jag kontrar med ett tvångsmedlemskap i kommunalfackets avdelning 36 sektion 4 i Motala. Han betalar medlemsavgiften och försvinner ut genom den stängda dörren.
- Vad var det där för en? Frågar jag långe Bertil.
- Det var min kusin.
Vi fortsätter vår resa. Vart? Tja säg det. Vem vet vad vi råkar ut för nästa gång.

Hej så länge………………………………

PS. Om någon av er har sett våra mjölkmössor. De blev stulna i väntrummet hos tandläkaren. Hör i så fall av er till närmaste mjölkaffär eller ARLA konsumentupplysningen, be att få prata med Östen, ank. 45 DS.

Skriven av: Mats Henriksson