Besöket i helvetet

Mannen kom och gick en vacker dag.Han fick se en parkbänk stående mycket lägligt.
Han slog sig ner och tänkte att här finns det plats att njuta en stund.Plötsligt så
kände han sig mycket trött, och slog igen ögonen.Han drömde att han färdades med ljusets hastighet, och for upp i rymden.Nedanför sig själv så såg han sin stad, den han kom ifrån och var uppväxt i.Han flög själv, som en begåvad fågel.Han kände att detta var nåt helt fantastiskt, nästan som i extas.Men rätt var det var så drogs han in i en mörk tunnel, och färdades snabbt mot det täta mörkret.När han var framme så stod han som vid ett stup, och nedanför sig, så såg han en sjö av eld och svavel.

Det fanns en obehaglig känsla över platsen.Han kände genast igen några antikrister, och diktatorer från världshistoriens gång, som skövlat och mördat.Men han kände också igen några mycket begåvade människor som använt sin gåva i djävulens tjänst.
Han blev mycket förvånad över en del kända religiösa ansikten också.Men tänkte genast att de där har jag alltid tyckt vara skenheliga.Han gick vidare mellan två dalar, och hörde en märklig sång från två män med kupor.En korp som flög förbi berättade för honom att detta var de två förlorade fåren som alla tyckte synd om ett bra tag.`Men´, sa korpen,´det är en sång som påminner om svekfulla hjärtan som alltid svek den Heliges Ord´, fräste korpen bitskt.`Men nu ska jag visa dig nåt annat`, berättade korpen.´Här står oförlåtelsens träd som visar bilder på alla människor som aldrig lärde sig förlåta, men du är bara här på besök, för att varna alla människor sen, det vet vi svarta här´, sa korpen sorgset.Mannen tänkte att nu får jag vakna snart, eller så dör jag, eller är detta verklighet? Han hade läst lite av Dante när han var yngre, men aldrig kunde han väl tro på ett helvete som en verklig plats.Han gick vidare och fick se en stor port.På den stod det:Om du knackar en gång, så får du veta vad som finns här inne, men du kanske då inte kommer tillbaka.Om du knackar två gånger, så är du bara på besök.Knackar du tre gånger så måste du ha rätt lösenord, men knackar du fyra gånger så är du släkt med Herr Högfärd här inne, och dörren öppnas automatiskt.Mannen knackade förstås två gånger, och ingenting hände.Han gick sin väg, och hörde plågsamma skrik långt borta.Tanken slog honom att människor har nog blivit lurade hit på nåt sätt, i tron att det skulle vara njuuuutbart här.Här är allt annat än njutbart, här är främmande krafter överallt.Plötsligt fick han börja fly för sitt liv, för två stora ormar kom ringlande bakom honom.De väste i kör:`nu har vi dig snart, din fåntratt`.Han sprang för livet, och ormarna var alldeles nära honom.Han såg tunneln igen, och såg sin chans.Nu stod det en del människor uppe på dalsluttningen och såg skadeglada ut, och hejade på ormarna.Men mannen hann undan, och flydde in i tunneln, som var för liten för ormarna.Nu fanns det ingen sugkraft i tunneln, utan han fick liksom kravla sig tillbaka i en cylinder.När han hade hunnit 200 m, så fanns ett stort hål med en stege rakt uppåt.På en pil stod det:Detta är vägen tillbaka till livet.När han var alldeles utmattad, så var han uppe, och allt han såg innan han vaknade var en stor äng, med en stor skog lite länge bort.

Mannen satt på parkbänken och kvinnan som hade suttit jämte ett tag, undrade hur det var fatt, eftersom han hade skrikit;jag vill aldrig besöka denna plats igen.´Nä, jag bara drömde om en hemsk plats där du aldrig vill hamna´.Kvinnan undrade vad det var för plats, och mannen sa som det var.
´Vill du färdas i en ljus tunnel en dag, så måste du lära känna den Mästare som vill ta emot dig på andra sidan´, berättade mannen.När de hade avslutat samtalet, så gick mannen omtumlad iväg.Han hade just bestämt sig för att tjäna en Herre, som han alltid funderat på att börja tjäna, men som liksom aldrig blivit av att bestämma sig för.Plötsligt så kom en korp flygande, och han tänkte genast på sin dröm.Denna korp kunde inte tala, men flög åt ett visst håll, och han tittade efter.Han såg genast kyrkporten längre bort, och gick ditåt.Av nån anledning så knackade han på, även om han bara kunde gå in.Han gick in, och såg två män innanför, i prästkläder.Han frågade den ene om han trodde att helvetet fanns, och han svarade;´givetvis inte´.
´Hur kan du säga så´, undrade mannen förvånat.´Jo, det har ärkebiskopen berättat för oss´, svarade prästen, med en irriterad ton.Mannen satte igång att frimodigt predika om himmel och helvete, och sa att ´det står glasklart i Herrens Ord´.Prästerna nekade på ett mycket milt, men falskt sätt, och mannen lämnade kyrkan.Någon följde efter honom, och han kände igen grannkatten, som alltid följde efter honom nyfiket vart han än skulle gå.Han gjorde ett besök på ett fik, och han kände genast igen en vän från barndomen.´Jaså du är här, din gamle indian´, sa vännen skämtsamt.´Jodå, jag är här och smälter intrycken av en dröm´, berättade mannen en aning skakad.Vännen lyssnade till hela drömmen mycket intresserad, och beslöt att följa med till en andlig gemenskap i ett hem dagen efter.

Vännen kom och gick hem efter jobbet sent en fredagskväll.Efter honom kom två skumma män i kåpor.Han blev brutalt nerslagen och rånad.På sjukhuset kunde de konstatera att hans inre blödningar gjorde att hans liv inte gick att rädda.

Vännen färdades i en ljus tunnel, och när han var framme, så såg han en ljus gestalt, som sa,´väl gjort du trogne och gode tjänare, du är välkommen här´.Han gick vidare och kom in i en trädgård som aldrig tycktes ta slut.På ett träd så kunde han läsa:Trädet som ger läkedom åt folken.En fågel flög förbi, och visade honom vägen
mellan två stora berg.Han såg en stor flod rinna lite längre bort från stigen, som upplystes av själva platsen.Han hörde ljuvlig sång från de fridsammas hjärtan, och kände sig som hemma.Nu var han framme vid en stor port, där det stod:Hit in kommer bara de som har frimodiga och oförfärade hjärtan, och den som har varit trogen mitt Ord.Vännen läste och undrade hur han skulle komma in, men porten öppnades, och han hörde en makalös symfoni, och ett spektra av härliga färger kom emot honom.Kören sjöng:´Vännen har hittat hem, hittat hem, hittat hem´.Och sen fortsatte de att sjunga Lammets sång, som alltid hördes där.

Mannen sörjde sin vän, men han visste att han en dag skulle hamna på samma fridsamma plats.......

Skriven av: Mattias Kroon