Betraktelse över hopplösheten


Den glada och totalt obekymrade Klara gick gatan fram i julruschens kaos. Klappjakten hade börjat och människor höll på att tappa huvudet omkring henne i jakten på den perfekta julklappen. Klara var även hon på jakt men tog det hela inte så allvarligt. Kanske berodde det på att hon bara hade två julklappar att köpa och de var till hennes två ögonstenar och själaräddare, Lucifer och Satan. Alltså hennes två katter. Klara hade länge försökt att luska ut vad de två pälsbergen kunde tänkas önska sig och efter mycket tankeverksamhet beslutade hon sig för att de säkert ville ha god mat. De önskade sig antagligen fisk, fin fisk. Fisk som de sällan fick. Därför styrde nu Klara stegen mot stadens saluhall som var det finaste stället man kunde köpa mat på.

På fiskavdelningen var det kölappar som gällde. Klara drog ut en lapp som det stod 576 på. Nummertavlan visade... 465. Men Klara var en glad tjej så hon ställde sig så att hon kunde se nummertavlan och väntade. Det tog ungefär fyrtio minuter innan hon fick hjälp av en tant med krulligt hår och fyrkantiga glasögon.

Glad i hågen gick Klara hemåt igen. Hon skulle ju slå in julklapparna och sätta snören på dom. Tänk om hon inte hann... Nej, så fick man inte tänka! Om man vill så kan man!

Gerd var stressad. Hon sprang som en galen i jakten på paket till barnen. Det var Niklas, Lisa och Markus som skulle få sina önskningar uppfyllda. Playstation, stereo, cd-skivor, kläder, smink... Hur skulle hon få råd med allt? Man blev ju inte direkt rik av att vara sjuksköterska. Ändå hade hon sparat i månader för att kunna göra barnen glada. Detta var vansinne. Ångesten tryckte och svetten rann innanför blusen. Kan det inte bara ta slut?

Efter julklappsjakten skyndade Gerd hemåt. Hon måste hinna laga mat och knäck måste de ju ha i år! Jul utan knäck? Nä, det går ju inte! Gerd skyndade sig och stressade. När hon gick och la sig i sängen samma kväll dunkade hjärtat som besatt och Gerd kunde inte sova. Rädslan för att dö sköljde över henne. Hon grät sig till sömns, som ett barn som varit elakt och fick gå och lägga sig utan middag.

Tom lät blicken svepa över mängden av människor som satt i baren. Den stannade vid den vackra, docksöta Mindy. Hon var blond, hon var söt. Egentligen var hon brunett, det kunde man se på utväxten, men blont hår var hett på otrohetsmarknaden nu. Tom gick fram till Mindy och kysste henne på kinden. Han viskade något i hennes öra varpå hon fnittrade. Arm i arm gick de till en lägenhet mitt i stan. En övernattningslägenhet som Tom hade genom jobbet. Det var i den lägenheten Mindy vek ut sig på golvet och lät tom ta henne till himmelska höjder (eller nådde hon ens taket?). Det var också i den lägenheten som Tom klädde av sig och lekte ”fri man på tjänsteresa”.

Telefonen ringde. Det var Toms fru, Teresia, som ringde. Hon undrade om Tom kunde ta och köpa lite julklappar i stan, när han ändå var där. Det skulle ungarna bara älska! Puss och kram, hej då! Tom la på luren och fortsatte knulla sin älskade Mindy.

Teresia var naturligt blond.

Meningslösheten breder ut sig över världen som ett stort orosmoln. Den stora härligheten undrar vad man kan göra åt det. Vad gör man åt ensamma människor som döper sina katter efter djävulen? Vad gör man åt mammor som stressar sig till döds? Vad gör man åt män som bedrar sina fruar?

Den stora härligheten tänkte så det knakade.

Författare:

Publicerat

Dela: