Blind förälskelse

Blind förälskelse

Året var 1992 på Irland. Miranda och hennes kompisar hade gått till en pub för att fira hennes 22-årsdag. Klockan var ett på natten och hon hade haft ögonkontakt med killen i baren hela kvällen. Han var lång och mörk, inte direkt snygg, men han hade något alldeles särskilt tyckte Miranda.
Miranda hade varit singel en längre tid p g a att hennes ex hade varit otrogen och det hade medfört att hon hade väldigt svårt för att lita på killar. Tillslut bjöd han upp Miranda och de dansade ända till klockan tre då puben stängde. Hans blick sa mer än ord, Miranda kände att det var allvar och att denna killen var speciell. Var och en gick hem till sig, men de bytte telefonnummer.
Killen hon hade träffat hette Adam och var fem år äldre än henne. Han hade eget företag och var hårt arbetande, en ganska upptagen person som satsade på sin karriär. Han var ganska rik men hade offrat mycket för det. Adam bodde i en stor fin välmöblerad lägenhet med högt i tak inne i centrala stan.
Miranda studerade fortfarande på universitetet, på den företagsekonomiska instutionen. Simba och hon bodde i en liten enrummare i utkanten av staden. Simba var hennes älskade burmakatt. Miranda hade alltid velat ha en katt och nu hade hon äntligen skaffat sig en liten kelgris. Mirandas liv hade inte alltid varit så enkelt. När hon var 15 år gammal tog hennes alkoholiserade pappa livet av sig och det tog väldigt hårt på henne, trots att han var alkoholiserad var han ändå hennes pappa. Det tog väldigt lång tid att bearbeta den stora sorgen, saknaden och smärtan. Mirandas mamma hade också varit svårt sjuk i cancer i många år vilket inte gjorde det hela lättare precis, men nu var den botad efter många års cytostatika behandlingar. Nu hoppades man på att den inte skulle komma tillbaka. Miranda förtjänade en snäll och omtänksam kille som hon kunde lita på och som tog väl han om henne och älskade henne av hela sitt hjärta.
Följande dag var en söndag, hon hade ett stort prov framför sig den kommande vecka och hon hade inte fått särskilt mycket gjort. Böckerna hade inte varit uppslagna mer än några minuter när telefonen ringde. Det var Adam. En halvtimme senare satt de på ett fik och pratade över varsin kopp cappuccino. Han var precis som hon hade föreställt sig, otroligt snäll, väldigt charmig och lätt att umgås med, lite blyg också, men det var bara gulligt. Hans mörkbruna ögon och hennes blåa utbytte många blickar. Hand i hand gick de hem till honom i höstmörkret, för han bodde närmast. Tiden bara flög iväg hemma hos Adam, så istället för att gå hem till sig sov Miranda över.
De fortsatte att träffas så ofta de kunde, vecka efter vecka blev tillslut månader. Nu hade de lärt känna varandra ganska bra och när julen kom blev de bjudna hem till Adams föräldrar över julhelgen. De hade det mycket trevligt och Miranda fick ett bra intryck av Adams föräldrar och hoppades att de hade fått de av henne också. Två veckor på Maldiverna i februari, det var Mirandas julklapp från Adam. Han lovade också att hon inte behövde tänka på fickpengar, han skulle stå för allt. Visst blev hon glad men skämdes en aning över att hennes julklapp hade varit betydligt mycket billigare. Fast egentligen var ju det inte mycket att göra åt för Miranda levde ju bara på sitt studielån och hade inte kunnat köpa något annat ändå.
Nyårsafton firade de tillsammans med sina bekanta ute på en fin herrgård. De avnjöt en trerätters middag och njöt av den ljuva musiken från livebandet som spelades dagen till ära. Miranda tog det ganska lugnt med spriten men de gjorde inte det andra. De blev ganska runda under fötterna. Hon hade tänkt att berätta det många gånger, men rätt tillfälle hade inte dykt upp ännu. Det var ju helt oplanerat och hon visste inte hur hans reaktion skulle bli. Någon gång måste hon ju berätta, för tiden går ju. Abort tänkte hon inte göra, det var som att mörda en människa för henne och skulle aldrig komma på frågan även fast det var fel tidpunkt att skaffa barn på i hennes liv.
Tolvslaget kom och herrgården bjöd på ett spektakulärt fyrverkeri att beskåda. De skålade in det nya året med champagne. Adam hade nyktrar till lite så Miranda tog tillfället i akt att berätta om sin graviditet. På tre röda sekunder fick hon en smäll på käften. Adam ville absolut inte ha något barn nu, han ville att hon skulle göra en abort omedelbart. De började bråka ganska rejält. Det var deras första bråk. Miranda fick se en sida hos Adam som hon inte hade sett tidigare. Hon blev helt förkrossad, stora krokodiltårat rann sakta ner för hennes kinder. Hennes vänner försökte trösta henne, helt utan resultat. Det ända hon ville var att åka hem, men ingen av dem var kapabel till att köra bil. Det gick inte heller några bussar och taxi hade hon inte råd med. Miranda visste varken ut eller in, ekonomin till att försörja ett barn själv hade hon inte, ändå var hon fast besluten om att behålla barnet. Hon blev tvungen att sova tillsammans med Adam i den fina sviten fast hon inte ville. Det blev ingen bra start på der nya året precis.
Men på nyårsdagen bad Adam om förlåtelse, han visste inte vad som hade flugit i honom. Han ville så gärna ha ett kärleksbarn med Miranda. Han lovade guld och gröna skogar. Han skulle börja jobba mindre för att få mer tid till barnet när det var fött och han skulle bli världens bästa pappa och allt var det var. Miranda ville inget annat, så förblindad av kärleken förlät hon honom och godtog hans ursäkt. Eftersom Mirandas pappa inte alltid hade varit där för henne och ställt upp under hennes uppväxt hade hon alltid föreställt sig att hennes barn skulle få en bra pappa.
Det blev prat om att de skulle flytta ihop nu när de skulle bli föräldrar, och så blev det. Miranda sade upp sin lilla etta och flyttade hem till Adam. När han kom hem från jobbet uppvaktade han henne ofta med något så originellt som blommor och choklad. Men å andra sidan stod nästan allti maten på bordet när han kom hem från jobbet. Deras relation växte och växte, de blev kärare och kärare i varandra.
Solbrända stod de på flygplatsen hemma på Irland och väntade på en taxi hem. Semesterveckorna i paradiset Maldiverna hade varit helt underbara, som i en dröm. Dagarna hade de tillbringat på de kritvita stränderna under de vajande palmerna vid det gröna kristallklara vattnet. Vissa kvällar, när den stekande heta solen hade gått ner, gjorde de små resor och utforskade några av de andra små närliggande paradisöarna. Varje kväll åt de en fin middag på de femstjärniga hotellet de bodde på. Utbudet av matställen var inte särskilt stor p g a avstånden. Men en speciell kväll hade varit av mer betydelse än de andra. Den 14 februari, alla hjärtansdag, hade de nämligen förlovat sig med varandra. Istället för att äta på restaurangen hade de beställt mat via rumservicen, tagit ett långt bad tillsammans i den stora jacuzzin och bara njutit och druckit vin.
Väl hemma igen var de tvungna att återgå till de normala, vanliga vardagslivet. Miranda förstod inte att hon hade varit i fantastiska semesterparadistet förrän hon kom hem. Hon hade aldrig tidigare varit utanför Irlands gränser. Miranda hade en del att ta igen av sina studier och spenderade mycket av sin lediga tid med skolarbeten. Tempot i skolan var intensivt och hårt, mycket pluggande på sena kvällar och på helger. Hon satsade hårt på sina studier den här sista terminen. Alla sluttentor skulle snart börja. Tiden gick i rasande fart och innan hon visste ordet av et skulle alla tentorna vara skrivna och avslutningen skulle vara där.
Så kom den efterlängtade dagen, hon hade klarat av den tuffa våren och klarat alla tentor och var därmed färdig ekonom. Solen stod högt på himlen denna härliga dag i början an juni. Lycklig över att ha klarat av utbildningen firade hon tillsammans med sina examensvänner. Först gick de till en mysig liten uteservering nere vid hamnen. Miranda avböjde erbjudandet om kvällsfirandet på en pub. Hon var redan i sjätte månaden, magen växte så det knakade. Nedkomsten av det lilla underbarnet var beräknad till mitten av september. Miranda tog det lugnt och hade mysigt hemma framför teven med sin sambo och det lilla livet inne i hennes mage istället. De flesta av hennes kompisar var singlar, men snart skulle ju Miranda bilda en liten kärnfamilj. Inte kunde hon då fortsätta att leva ett ute liv i sus och dus. Miranda älskade känslan av att ha en livs levande liten krabat inom sig, att känna sparkarna och hur den rörde sig var helt obeskrivbart och ofattbart för henne. Graviditeten började lida mot sitt slut och Miranda hade haft turen med sig att hon inte hade mått illa under graviditeten, inte ens i början av den.
Högsommaren var över för längesedan, också sensommaren började lida mot sitt slut. Miranda hade gått lite över tiden men hade fortfarande inte känt av några förverkar. Men så en natt vaknade hon av att det var blött i sängen, vattnet hade gått och värkarna började sätta igång rejält. Adam hade inte kommit hem just den natten, som så många andra nätter på den senaste tiden. Han skyllde alltid på att han hade mycket att göra på jobbet och hade blivit tvungen att jobba över. Miranda misstänkte att han var ute och festade med sin vänner. Deras förhållande var inte längre lika passionerat som tidigare, men det var väl ganska förståligt med tanke på att Miranda var höggravid. Allt skulle bli bättre efter förlossningen. De hade glidit ifrån varandra och träffades nästan aldrig nuförtiden, Miranda skulle se till att lappa ihop deras förhållande igen.
Miranda grabbade ett stort tag om telefonen som låg på sängbordet bredvid henne, hon försökte nå Adam på hans mobil, men den var avstäng. Istället slog hon numret till sjukhuset. Några minuter senare var ambulansen där och hämtade henne.
Klockan 11.30 dagen efter låg Miranda inne i en sal på BB med sin nyfödde son vid sidan om sig. Han vägde 3 697 g och var 51 cm lång och doftade gott som bebisar ska göra. Förlossningen hade tagit lite drygt 6 timmar. Smärtan Miranda hade känt var obeskrivbar, hon hade aldrig haft så ont någon gång tidigare i sitt liv. Men smärtan var definitivt värd att utstå för att få något så underbart som varar resten av livet. Adam hade missat hela förlossningen, hon hade fått klara av den helt ensam.
Ett halvår senare var kyrkan fylld av släkt och vänner. Gemensamt hade de bestämt att deras lille son skulle heta Kevin. Kevin döptes tillsammans med tre andra små barn. Han var jättesöt i sin vita långa dopklänning med blått band. Efter dopet bjöd Miranda och Adam på middag hemma hos sig. Lille Kevin fick många fina dopgåvor. Alla avgudade deras lille son, han var välmående och hade utvecklats precis som han skulle. Ögonen var mörkbruna efter fadern och hans mun var fyllig som Mirandas.
Efter sommaren då mammaledigheten var över skulle Kevin börja på dagis och Miranda skulle börja jobba i Adams firma. Den här sommaren hade absolut inte varit som deras första sommar ihop. Adams beteende var inte alls som förr. I vissa situationer reagerade han väldigt konstigt, ofta ville han vara för sig själv och svarade inte alltid på tilltal. Han skulle alltmer kontrollera vad Miranda gjorde och styra över vad hon fick respektive inte fick göra. Veckorna gick och Miranda mådde allt sämre av att leva i ett sådant förhållande, hon stod nästan inte ut längre. Hon ville bryta förlovningen, men vågade inte. Hon stannade också delvis kvar p g a deras gemensamma barn. Miranda ville att Kevin skulle få en fin uppväxt med både mamma och pappa under samma tak
Hon sökte upp en psykolog i hopp om att må bättre. Så fort Adam fått reda på det förbjöd han henne att gå dit och slog henne. Det var den första gången det hände. Adam blev arg för småsaker t ex som att inte maten var färdig när han kom hem från arbetet och för att det låg smutstvätt i tvättkorgen. En mansgris var vad han var och dessutom en mycket egoistisk sådan. Hjälpsam var han inte heller längre, han hjälpte aldrig till med att ta hand om Kevin längre, som nu var över 9 månader gammal.
Allt oftare misshandlade han henne, tillslut var Miranda så rädd för honom att hon nästa inte vågade göra någonting. Mirandas mamma visste ingenting om vad som pågick innanför hemmets dörrar. Adam hade hotat att han skulle strypa henne ifall hon berättade för någon. Ett flertal gånger hade han tagit strypgrepp på henne men hon hade lyckats att bli fri. Miranda levde nu i rena misären.
En dag när Adam var på jobbet uppsökte Miranda en läkare. Hon var tvungen p g a de fruktansvärda smärtorna hon hade över nästan hela kroppen som hennes monster till sambo hade åstadkommit. Läkaren anade oråd, men hon förnekade fullkomligt och hittade på dåliga ursäkter som lätt kunde genomskådas. Väl hemma var hon livrädd att han skulle upptäcka var hon hade varit.
Hon stod inte ut längre, några dagar senare flydde hon i panik med Kevin hem till sin mamma. Hon bröt fullständigt ihop när hon skulle berätta för sin mamma hur hon hade levt de senaste månaderna. Miranda var så rädd att hela hennes kropp skakade. Hennes mamma tvekade inte en sekund utan lyfte luren och slog numret till polisen, så skulle hennes dotter minsann inte ha det. Polisen tog emot anmälan, de gjorde också en läkarundersökning och tog kort på Mirandas blåslagna kropp utifall att det skulle bli en rättegång. I väntan på rättegången bodde Miranda och Kevin tillfälligt hemma hos hennes mamma, hon hade fått hjälp med att ta dit alla sina ägodelar. Under tiden trakasserade Adam henne genom att skicka massa hemska anonyma brev, men hon förstod att de var från honom. Han kom ofta och bankade på dörren, men hon vägrade att öppna p g a rädsla , det hände också att han kom på nätterna. Tillslut vågade hon inte gå ut ensam för att han följde efter henne. Så här kunde hon inte ha det, hon försökte påskynda rättegången.
Efter sju månader blev det äntligen rättegång, Miranda hade nu genomgått många plågsamma polisförhör som väckte otäcka minnen till liv. Adam hade också kallats till många polisförhör. Rätten beslöt att Adam skulle betala 40 000 i böter plus ett fängelsestraff i 6 månader. Miranda kunde äntligen andas ut.

Skriven av: Angelica Josefsson