Blixten i vitögat

Denna berättelse är helt med sanningen överensstämmande och kanske inte så märkvärdig förutom personen som upplevde detta. Tror året var 2005. Svampen hade börjat ta sig så det var troligen på eftersommaren detta skedde. Platsen var Sörgården i Västmanland. Jag hade för vana att alltid vandra ut i skogen för motionen skull samt att lyssna på tystnaden. Denna dag var lite mulen och kvalmig. Med andra ord perfekt för åska. Mina turer tog i regel ca en och en halv timme. Denna dag lite längre för nu var det svamp jag ville ha.
I fjärran började det mullra men jag hade en timme för att komma hem så med andra ord ingen panik. Åskan hördes nu runt om och bara en kort stund senare så kom regnet. Ungefär som att hälla en tunna vatten över sig. Detta åskväder eller ett liknande hade jag aldrig upplevt i Sverige innan. Vad göra jo, jag gjorde det som man inte skall. Ställde mig under en gran så att det mesta vattnet var jag skyddad ifrån. Nu small det hela tiden och jag tordes inte springa iväg utan hoppades att blixten skulle träffa ett annat av alla tusen träd i skogen. Det osade svavel nu och knallarna gjorde att det ringde i öronen. Framför mig så gick stigen och träden på den sidan var lite glesare och på ett avstånd av ca 5 meter. Småträd stod i en ringliknande formation och jag tyckte gläntan lyste underligt. Stod och tittade i kanske 10 till 15 minuter när hela gläntan lyste upp av ett eldsken och mitt i gläntan hängde ett runt klot alldeles stilla i luften. Ett intensivt gulrött sken med stor kraft lyste upp allting. Plötsligt så exploderade klotet och småblixtar flög åt alla håll men på en höjd av ca 2 meter. Värmen kändes för avståndet var inte över fem meter dit när det hände. Nu drog åskan bort! Regnet upphörde och jag for iväg efter stigen på darriga ben. Jätteblöt och ringande öron men utan svampen. Vid hemkomsten mötte jag bonden på gården och han blev förvånad över att jag varit i skogen vid detta åskväder. Han berättade om en knall som han aldrig hört maken till innan och då hade han bott på landet i hela sitt liv. Jag berättade vad som hänt men inte blev han klokare för det. Jag själv hade redan fattat att jag inte fattade ett dugg. Detta klot kan jag se framför mig än i dag och kommer aldrig att glömma detta.
David Teddy Engberg

Skriven av: tomelilla