Bortresta

Bortresta

Det var en dag i juni. Försommar, förväntningar, resfeber. Lite spännande var det allt. Lisen ville se hur det hon och deras receptionist Lena planerat hemifrån inför den stora försäljningskonferensen i Norge skulle fungera i praktiken. Om en stund skulle hon träffa de flesta i jobbgänget för att göra sällskap med dem till Arlanda och flyga till Oslo och därifrån flyga vidare till Bergen. Sedan skulle de alla bli hämtade av Tony som jobbade på norgekontoret och som skulle köra pickup till Fjordhotellet där det skulle vara konferens i tre dagar. Där väntade hårt arbete varvat med fritidsaktiviteter. Lisen var enda kvinnan i gänget. Typiskt, tänkte hon. Det är alltid nästan bara män omkring mig i jobbet.

Och så tänkte hon på Anders som hon varit tillsammans med nästan ett år nu och kände märkligt nog att hon nog inte skulle komma att sakna honom så mycket när hon var borta. De hade haft det ganska bra, men på senaste tiden hade hon börjat reta sig på hans mamma, som ville vara med och styra och ställa mest hela tiden. Lisen tänkte att hon borde göra slut, men tänkte skjuta upp det tills hon kom hem från Norge. Anders skulle bli väldigt ledsen - det visste hon - och därför ville hon såra honom så lite som möjligt.

Lisen steg av tunnelbanan vid T-centralen och gick till mötesplatsen Hon och Erik kommit överens om. Erik var den tekniske chefen på jobbet och han var i 50-årsåldern. Han hade ett gott öga till Lisen och de skojade ofta med varandra. De andra hade redan kommit och de stod samlade med chefen Rolf i centrum. Han gillade att vara i centrum. När de såg henne komma hejade de glatt och tog upp sina väskor och började gå mot flygbussarna utanför stationsbyggnaden. Hon var punktlig, men idag var de andra tydligen ute i extra god tid. För Lisen var det första tjänsteresan någonsin och det kändes lite speciellt. Hon hade jobbat som VD-assistent på företaget i två år nu. Huvudkontoret var amerikanskt och det var de båda dotterbolagen i Sverige och Norge som nu skulle till konferensen. Lisen tog alltid hand om de utländska chefer som besökte deras företag i Stockholm och hon hade hunnit träffa USA-bolagets chef Ken Richards flera gånger. Senaste gången han var i Sverige hade han erbjudit henne jobb i USA när de var på tu man hand. Lisen blev förstås både överraskad och smickrad. Ken sa att han uppskattade hennes språkkunskaper och att han gillade henne som person. Han sa att hon kunde fundera på erbjudandet ett tag. Lisen hade ännu inte svarat definitivt ja eller nej, bara sagt att hon var intresserad och att hon funderade. Det var onekligen lockande och hon lutade åt att tacka ja.
"Så fort jag kommer hem från konferensen får du besked" hade hon sagt till Ken och tänkte att det ju var en annan sak hon skulle ta ställning till direkt efter konferensen. Det fanns ett samband mellan besluten. Hon tänkte inte säga något om erbjudandet till någon, varken på jobbet, eller till Anders. Än så länge var det hennes hemlighet. Det var bara hennes mamma som visste om det och hon hade till att börja med reagerat häftigt på att ha Lisen så långt hemifrån. Men sedan hade hon insett att det var en bra chans för Lisen att komma till USA nu innan hon hade familj. Hon sa att hon bara kunde hoppas på att hon bildade familj hemma i Sverige så småningom.

På väg till Arlanda satt de alla och pratade om hur de skulle bo på Fjordhotellet. Det var Lisen som visste hur det var bokat för dem, det som Lena hade gjort. Bara Lisen skulle få enkelrum. De övriga, alla män, skulle få dela rum eftersom de sagt att de inte hade något emot det. "Vi tar hellre extra god mat och en lite whisky på kvällen" sa de och plirade lite mot Lena när hon frågade inför bokningen. De hade bokat ett stort konferensrum och några mindre grupprum under de tre konferensdagarna. Väl framme på Arlanda checkade de in och letade upp information om vilken gate de skulle gå till. Flygresan var ju inte så lång. Färden med bil var desto längre. På flyget bjöds de på kaffe och smörgås, men det var knappt de hunnit svälja ned mackan förrän inflygningen startade. Flygningen från Oslo gick också smidigt och vid lunchtid var de framme i Bergen.

Utanför flygplatsen väntade Tony med pickupen. Han sa att det bara var dem han skulle ha med sig på resan till hotellet, eftersom de som skulle vara med från oslokontoret redan åkt i förväg och snart var på plats. Lisens ögon mötte Tonys och de som stod omkring dem blev suddiga. De såg rätt in i varandras ögon för bara några sekunder och berördes. Lisen hade träffat Tony förut när han varit på besök hos dem, men då hade de bara hejat på varandra och stött på varandra i fikarummet någon gång. Det här var annorlunda. Det var som om en stöt gått igenom henne. Hon blev knäsvag och slog bort blicken. I bilen lade hon märke till att Tony tittade i backspegeln lite för ofta för att söka hennes blick. De åkte igenom ett solvarmt Norge på vackra vägar. Trafiken var ganska lugn och Lisen tänkte att det var tur. Hon försökte blunda en stund och lutade sig tillbaka, men hade svårt att koppla av.

Efter en dryg timme nådde de Fjordhotellet som låg sagolikt vackert vid Norheimsund, cirka åtta mil från Bergen. De tackade Tony för skjutsen, hälsade på sina norska kolleger som redan installerat sig och satt i trädgården och väntade på dem. Lisen hade bara träffat Tony och någon mer från Norgekontoret förut, men de verkade trevliga och det kändes lättsamt att prata med dem. De fick sina rum och gick för att tvätta av sig och vila en stund. Lite senare skulle det bli gemensam middag. Konferensen skulle börja dagen efter och det betydde att de hade kvällen att göra lite som de ville. Efter middagen som serverades i hotellets matsal med en fantastisk utsikt över fjorden, gick de till baren och slog sig ned där. Lisen la märke till att Tony inte kom med direkt, men hon fick syn på honom sen där han stod i trädgården och pratade i telefon. Han hade ett bekymrat drag i ansiktet. Efter en stund anslöt han sig till dem och de satt kvar en stund allihop och pratade. Några av de äldre norska medarbetarna drog sverigevitsar, så som vi svenskar ibland drog norgevitsar, men Lisen tyckte att det till slut blev rätt jobbigt. Tony vände sig till henne och log.
"Så där håller de på jämt", sa han.
Lisen reste sig och sade att hon nog skulle jobba lite på rummet och sen gå och lägga sig. Hon hade blivit lite trött av resan. Men när hon så småningom la sig hade hon svårt att koppla av och det dröjde länge innan hon somnade.

Morgonen efter började konferensen direkt efter frukost. Rolf körde igång med ett försäljningsmöte och redovisade siffrorna från första halvårets försäljning. Vi brukade omnämna senaste halvårets bästa försäljningresultat, och det var Ingvar - en av våra säljare som ansvarade för Skåneregionen - som kammade hem priset under glada tillrop från alla på mötet. Rolf sa att prisutdelningen skulle vara efter middagen på kvällen. Lisen tyckte att Ingvar var väl värd priset. Han hade dessutom haft en tuff period med bekymmer i familjen. Bra gjort att hänga i och jobba så bra som han gjort, tänkte hon. Det hade hon också sagt till honom tidigare. Dagen flöt på med föredragningar, rapporteringar från distrikten i båda länderna, fikaraster och lunchuppehåll. Lisen försvann en stund för att ordna med en del inför kvällens bowlingtävling.

När hon kom tillbaka var Tony inte kvar på mötet. Hon frågade Bert var han var och fick veta att han hade fått en teknisk fråga från en kund, som han måste ta hand om. Tony jobbade som tekniskt ansvarig i Norge, motsvarande den tjänst som Erik hade i Sverige.

Bowlingtävlingen på kvällen blev riktigt lyckad. Särskilt för Lisen, som vann den, något hon kände sig lite skamset stolt över, eftersom hon arrangerat tävlingen, men också var enda tjejen där. Efter bowlingen fick Ingvar sitt pris, en check med en summa pengar som han sa att han tänkte resa till Paris för. Trötta efter ännu en god middag, bowlingen och en stunds barhäng gick de och lade sig nästan samtidigt allihop. Inga sverigeskämt den kvällen utan mycket prat om fiske och musik.

Konferensen nästa dag inleddes med att VD:n för Norgekontoret Erland berättade att de skulle göra en längre paus under dagen för att besöka en marknad i en närliggande by.
"Det är ju så vackert väder, så vi kan inte sitta inne hela tiden i värmen", sa han.

Så efter lunch drog alla iväg till marknaden. Lisen gick lite för sig själv bland stånden och beundrade allt hantverk som fanns där. Hon stod och tittade på knivar med handtag snidade och sydda i läder när hon tittade upp och mötte Tonys ögon. Det kändes som om han hade stått och betraktat henne en stund. Han kom fram till henne och frågade om de skulle gå runt tillsammans ett tag. Det ville Lisen och de gick och pratade om ditt och datt en stund. Han frågade vad hon brukade göra på fritiden hemma och hon svarade att hon ibland träffade sina kompisar och fikade eller åt middag med dem. Hon nämnde ingenting om att hon hade en pojkvän, eftersom det inte kändes relevant att berätta. Hon sa att hon läste mycket böcker. Ett par norska försäljare hann upp dem och de gick och köpte glass allihop. Sedan var de tvungna att åka tillbaka till hotellet för att fortsätta med konferensen innan det blev dags för kvällens båtutflykt som norgekontoret hade arrangerat. Mat skulle de äta på båten.

Båtutflykten visade sig bli en härlig upplevelse. Fjorden var alldeles mörk och stilla och naturen omkring dem var oemotståndligt vacker med höga berg som sluttade brant ned mot vattnet. De försågs med var sitt metspö och förväntades tävla om vem som kunde dra upp den största fisken. Det var väldigt rofyllt, bortsett från ett och annat rop från någon deltagare som tyckte sig ha fått napp. Det var inte så många som verkligen fick napp och kunde dra upp en öring. En av norrmännen lyckades dra upp den största och kammade hem priset för kvällen. Lisen och Tony sökte varandras sällskap och lyckades hamna bredvid varandra vid middagen ombord. Det var väldigt gott och mycket trevligt och alla åt mycket och länge. En av de svenska försäljarna tittade lite för djupt i glaset den kvällen och satt och nickade till i ett hörn på hemvägen.
"Han går miste om den förtrollade tillbakafärden på det här mörka, stilla vattnet" sa Lisen till Tony. Hon kände att spänningen mellan dem tilltog under kvällen. Erik måste ha märkt det och sa till henne att hon skulle akta sig för Tony. Han sa det skämtsamt, men hon kunde känna att det fanns en underton.

Konferensen den tredje dagen kändes lite lång. På kvällen fanns det förslag på saker man kunde göra - antingen ta en cykeltur på hotellets cyklar, eller också kunde man ta en roddtur på fjorden i de småbåtar hotellet hade nere vid bryggan, eller också kunde man bara ta en promenad. Lisen hade lust att ta en roddtur, och det verkade som om de flesta ville ut och ro. Hon satte sig på en bänk vid bryggan när plötsligt Tony satte sig bredvid henne. Han sa:
"Du är vacker."
Lisen blev överrumplad, men kände sig vacker i hans närhet. Han frågade om de skulle ta en roddtur.
"Gärna", svarade hon och de gick mot en av ekorna och satte sig tillrätta i båten.
Strax kom Erik och Ingvar roende intill dem. På skoj rodde Tony undan så fort han kunde. Erik och Ingvar släppte jakten och de rodde iväg en bit. Även den här kvällen var som förtrollad, tyckte Lisen. Hon sa det till Tony, som svarade att det var hon som gjorde kvällen förtrollad. De pratade lågmält och njöt av lugnet och kvällen. Bara lite lätt skvalp av årtagen hördes och röster långt borta.
Till slut verkade det som om de flesta drog sig uppåt, kanske mot baren, och de bestämde sig för att ro tillbaka.

Allt eftersom tiden på Fjordhotellet gått blev det mer och mer lättsamt och trevligt i gänget. Rolf och Erland var med nästan hela tiden och utbytte erfarenheter och strategier och gemensamma planer för sina respektive verksamheter. De trivdes bra tillsammans och hade förstås ofta kontakt med varandra. Nu satt de i hotellbaren med var sin öl och Lisen och Tony slog sig ner vid deras bord. När de så småningom drog sig tillbaka mot sina rum dröjde sig Lisen och Tony kvar utanför hotellet en stund.
"Däruppe bor jag" sa Lisen till Tony och pekade upp mot ett rum på första våningen. "Oj, jag har glömt fönstret öppet. Nu får jag slåss med mygg hela natten" sa hon.
Erik och Ingvar närmade sig med ett gäng kolleger. Lisen gick upp till sitt rum och precis när hon hade kommit in och skulle stänga fönstret såg hon till sin förvåning en stege rest mot fönsterblecket. Där kom Tony klättrande på stegen upp mot henne.
"Erik hittade en stege åt mig" sa Tony när han tog de sista stegen mot henne och plötsligt stod i rummet och var alldeles intill henne. De omfamnade varandra och kysstes länge, länge. Stunden var magisk. Till slut började Tony prata. Han sa:
"Jag tror att du kanske inte visste det förut, men jag är gift och har två små döttrar. Det är inte bara att gå. Vi har haft problem en tid, men när man har barn tillsammans så måste de komma i första hand. Vi får försöka reda ut det här, men jag har aldrig känt mig så här som jag gör nu med någon annan. Jag har bara tänkt på dig från det att jag mötte er vid flyget. Det har inte funnits något bra tillfälle att berätta förut, men jag förstod inte förrän ikväll riktigt allvaret i det jag upplevt i stunderna med dig."
Lisen blev förvånad och ledsen. Hon hade inte tänkt så långt som till en fortsättning på det hon upplevde med Tony. Men nu förstod hon att det var fullständigt omöjligt. Hon berättade för honom att hon haft sällskap med någon en tid, men stod i begrepp att avsluta relationen när hon kom hem. Hon sa också att det hon känt för Tony de här dagarna inte hade något med beslutet att göra. Hon skulle ha gjort slut i alla fall.
"Det jag känner för dig är något stort och ovanligt. Jag känner mig alldeles knäsvag så fort jag ser på dig. Det är en sak till jag kan berätta för dig och som ingen annan på jobbet vet om, inte ens Rolf." Och så berättade hon om Kens erbjudande om att jobba för honom på huvudkontoret USA.
"Jag har lovat besked nu efter konferensen."
Tony såg ledsen ut, men sa:
"Jag tycker du ska ta chansen att åka. Det är ett tillfälle som kanske inte kommer tillbaka. Du kan ju mycket om produkterna, du kan språket alldeles förträffligt - det har jag lagt märke till förut. Ken är en mycket bra person och du skulle nog gilla att jobba med honom. Så visst ska du åka?" Lisen hade känt att det mer och mer lutade åt att hon skulle ta chansen. Hon tyckte det var skönt att berätta för någon annan och hon var glad att han var först att få veta.,
"Ja, sa hon. Jag kommer att meddela Ken att jag tackar ja." Hon kände sig lättad.

Morgonen därpå reste de hem igen. När de kom till Oslo fick alla som skulle vidare till Stockholm inte plats på flyget och Tony, som dröjt sig kvar efter landningen på Fornebu stod med vid incheckningsdisken. Det fattades en plats för att alla skulle kunna åka tillsammans. Tony vände sig till Lisen och erbjöd sig att ta henne runt med sin bil på lite sightseeing i stan innan nästa flyg skulle gå. Lisen tackade ja till det och det hela löste sig fint. De sa hej då till gänget och gick till Tonys bil som var parkerad vid flygplatsen. De åkte runt lite på måfå och var bland annat uppe på Holmenkollens idrottsanläggning. Tony visade Lisen de finaste kvarteren i Oslo, men sedan körde han bilen åt sidan. Ingen av dem ville att eftermiddagen skulle ta slut och hon måste flyga hem till Stockholm igen. De bara satt och pratade och kysstes och höll om varandra.

Till slut var hon ändå tvungen att säga att det började bli dags och de åkte tillbaka till Fornebu tunga i sinnet. Tony kysste henne och sa:
"Vi ses. Du måste lova att skriva från USA sedan."
Och Lisen lovade. Hon hade tårar i ögonen mör planet lyfte. Tiden efteråt tyckte hon sig se Tony överallt. Men det var ju inte honom hon såg. Hon skulle aldrig glömma Tony och dagarna tillsammans med honom.
.





Författare:

Publicerat

Dela: