Brevet

Detta hade ändrat hennes liv...Eller hon tyckte det själv iallafall...
Det hela hade börjat med att hon hade vart i skolan hon var inte så poplär hon var ganska mullig och då där halv lång så hon såg inte så rund men nog var hon det....Hon var inte som alla andra och hon ville inte vara som de heller...Hon hade en del kompisar både tjejer och killar...Men hon hade aldrig kännt nån kärlek och killarna tyckte att hon var mest 'cool' och 'shyst'....
Men hon hade inga sånnadära som hon var med så mycket bara skol kompisar var de alla...Hon var ju inte populär....Hon var med ett litet gäng och det var allt...
Och om de gillade hennes utsende...Nej de tror jag inte hon var ju ingen pudding dirkekt men okej skönheten finner man ju inombords...Det hade hon trott i början men sedan hade hon börjat tappa det förtroendet...För om de var så varför gillade ingen henne? Fast då var det en vanlig dag...Hon hade nyss slutat klockan var nåra minuter över två...Hon klädde på sej och cyklade iväg hem...Men en kompis...Hemma skulle hon göra läxorna så hon hade det undangjort...Hon plockade upp böckerna...Men sedan såg hon något i väskan...Ett brev...
Hon skulle se vem de var av och vad det var...På baksidan av kuvertet stog det med lite vingliga bokstäver 'Till Sanna av Niclas ...' Hon tänkte inte på något hon bara öppnade kuvertet långsammt och försiktigt så inget skulle gå sönder....
När hon öppnat det tog fram de vita pappret de doftade svagt av vanilj...Hon doftade en stund på vanliljdoften..Senn vek hon upp det....Det var inte så jätte långt...Men hon läste det med varenda ord i sitt hjärta...Så här stog det i brevet:
'Hej Sanna jag har funderat och tänkt på dej mycket du har faktist vart mycket på de sista dagarna....Och nu kunde jag inte hålla mej...För de är så att jag inte bara vart din kompis jag har också gillat dej och vart din beundrare....Jag hoppas jag inte förstör vänskapen mellan oss...Var bara tvungen att berätta hur det är...Niclas....
Alla de bokstäverna hade en lutning och var sneda...Men hon började gråta...Inte för hon tyckte det var sorgligt utan för att hon tyckte det var så vackert och fint...Hennes första brev...Och ännu ett kärleksbrev...Hon som var 16 och aldrig hittat den rätte...Men hon tänkte inte mer för hon tog telefonen...Hon ringde...Efter ett långt samtal slutade de...Hon fattade inte det men nu var hon ihop...Hon var ihop...Hur kunde det vara sannt...Hon den där lite överviktiga typen....Hon visste inte vad hon skulle göra...Därför gjorde hon inget heller...Eller jo hon skrev ett långt brev...Ett långt brev om hur hon kännde säg.....

Skriven av: Heidi