Chaos

Jag, John Taylor löjtnant från 2: a plutonen 3: e gruppen och 5: e skvadronen i Cadias elit försvars styrka. Jag har bland annat varit på de yttre ringarna, Zam beta och Fox delta där jag deltagit i slag mot Tyranids och Necron men jag har aldrig mött såna demoniska monster som jag och 150 man gömmer oss för i en bunker. Vad jag och min skvadron fick veta var att vi skulle till the eye of terror och få oss vårt livs strid. Det jag hört om eye of terror var att det fans en massa demoner och chaos space marines. Jag hade också hört rykten om att en stor space marin skvadron på 3 000 000 mariner och tanks hade flytt ditt efter att dom hade förrått jorden åt the Necrons. Vi överlevde den striden men vi led stora förluster så dom flydde till the eye of terror.

När vi kom fram till utposten på Sentil planeterna blev vi beväpnade till tänderna. Omkring mig finns det ungefär 300 000 soldater. Vi viste fortfarande inte vad som väntade oss tills Marneus Calgar berättade att skvadronen som hade flytt hit hade allierat sig med demonerna och allt annat otrevligt som finns där. Vi ställde upp och väntade, vi stod helt stilla i 5 minuter och det enda som rörde sig var de få buskar som dansade i det nästan öde och röda landskapet, de dansade i den svaga vinden som kom från norr.

Jag ryckte till när jag såg något röra sig på en kulle i horisonten. Jag tog upp en kikare och blev förskräckt när jag såg att varelsen som stod på kullen varken var Tyranid, Eldar, Space marine, Orc eller Necron. På kullen stod en muskulös varelse på fem meter den hade horn och var röd, rustningen den bar var mörk och blodfläckad och värst av allt, det satt en halv människa fastspänd på det högra axel skyddet. Den höll i vänstra handen en enorm kulspruta och den andra handen var formad som en enormt sylvass yxa.

Varelsen utstötte ett öronbedövande vrål som fick varenda soldat att rysa till. Monstret vrålade i nästan en hel minut utan att hämta andan, sen blev det tyst. Jag hörde avlägsna dova dunkandet av fötter som marscherade. Dunkandet blev högre, monstret stod kvar på kullen och vrålade. Plötsligt var hela horisonten full av soldater som om dom hade hoppat fram ur luften. Jag tog åter upp min kikare för att ta mig en titt på förrädarna som nästan kostat Cadias existens, men jag drog åter efter andan och var nära att skrika till. Soldaterna i horisonten var inte mänskliga delvis i alla fall, de flesta hade hjälmar men de få som inte hade det var muterade eller halvt döda så att jag skulle inte se skillnad mellan dom och ett lik. Jag såg bland annat en av dom utan hjälm hade två ihop sittande huvuden och en annan som hade hjälm men klart synligt där munnen skulle suttigt minst två rader huggtänder.

Demonen på kullen lyfte sin yxarm och pekade på oss sedan förde han handen till strupen och drog långsamt ett finger över halsen. Demonen vrålade till och började springa emot oss. Efter honom kom hela Chaos armen.

Vi drog tillbaka till fortet när vi såg att chaos armen obetänksamt sprang fram mot oss från horisonten. Planeten var öde och väldigt platt så horisonten var flera timmar bort. Vi barikerade ingångarna till utposten och höjde murarna en aning. Utposten består av en massa underjordiska bunkrar och gångar som man kan fly in i om något går snett. Jag sattes i första ledet och var bered på det värsta även om det såg ut som om vi skulle vinna så har jag lärt mig att aldrig underskatta fienden.

Efter två timmar sprang chaos soldaterna fortfarande och dom började närma sig. Ytligare en kvart och dom stannade 200 meter från fästningen. Den enorma demonen höjde sitt vapen siktade mot borgen. Demonen började skjuta vilt mot fästningen, kulorna verkade innehålla något sprängämne för kulorna exploderade när de träffade muren. De soldater som inte hade några automatvapen sprang fram mot muren. Några bredvid mig började skratta och började skjuta mot dem som sprang fram. Jag såg när en soldat blev träffad och föll till marken. Jag började själv skjuta mot soldaterna, och då såg jag hur soldaten som fallit till marken reste sig upp igen med halva huvudet bortskjutet. Han tog upp sin motorsågs yxa och fortsatte springa mot borgen. Han bredvid mig hade också upptäckt att soldaten han hade skjutit ner fortfarande levde med bara halva huvudet kvar.

Det gick dåligt för oss det verkade som om det enda sättet döda chaos soldaterna var att skjuta dem tills det inte fanns något kvar. Det blev inte lättare när det kom en Land rider rullande emot oss. Pansar vagnen sköt ett skott emot den norra delen av fästningen och det blev ett stort håll i muren. Det började strömma in chaos soldater, vi gjorde motstånd men de var för starka för oss.

Vi drog oss tillbaka mot bunker systemet under jorden. Men de våra stupade en efter en. Marneus Calgar ledde oss till ammunitions förrådet, jag var den sista som kom in innan Marneus stängde dörren. En marine soldat hoppade just in men hans ben fastnade i dörrspringan. Det gick inte att stänga ordentligt med benet kvar i dörrspringan. Marneus öppnade och vi drog in honom, jag såg att det var han som hade skrattat bredvid mig på muren.

Vi han precis barikera dörren innan vi hörde de mariner som var ute stängda skrika och vrålade av smärta när dom blev dödade av chaos space marines. Jag började skriva mina memoarer när jag hittade en bok som jag började skriva i, vi har nu varit i bunkern i en vecka. Vi har levt på kex, näringspiller och vatten, gud jag önskar att jag hade en burk aprikoser.
– John!! Du behövs borta vid heavy boltern, dom håller på att ta sig igenom igen.
– OK, jag kommer!
Då var det dags igen, det är tredje gången den här veckan. Jag är den enda som är utbildad till att använda en heavy bolter. Jag hörde något som drog undan saker utanför dörren. En soldat går nära dörren och trycker på dörröppnaren. Utanför står det ca 50 chaos space marines.
– Hej.
Säjer jag innan det flyger bly mot dem, delvis från mig men också från de 150 marinsoldater här inne. Det är slut redan efter en minut. Det ligger en massa lik utanför ingången så vi kastar ut 3 handgranater så vi ska slipa den söta lukten av död. Vi börjar tröttna på att vara här vi vill härifrån eller dö i flykten. Vi planerade hur vi skulle fly i 3 dar, vi skulle tillkalla ett flyg angrepp så att de flesta på ytan skulle dö, sedan skulle vi upp och dela upp oss i 3 grupper och springa 3 kilometer till närmsta ställe där ett drop ship skulle kunna landa.

På morgonen hörde vi muller ovanför oss när dom bombade ytan. Jag tog loss heavy boltern och slängde iväg alla onödiga vapen för att jag ska kunna bära kulsprutan. Marneus Calgar och hans två överlevande livvakter var med i min grupp. Vi skulle upp först och jag skulle plöja en väg igenom de överlevande chaos med min heavy bolter.

Jag springer ut ur ammunitions förrådet och upp på ytan och får en chock, det är knappt några döda chaos där uppe. Jag var paralyserad i en sekund innan jag började peppra på hel automat. Chaos soldaterna faller som flugor efter mig kommer min grupp och genast blir två stycken skjutna och faller döda till marken. Jag trycker boltern till det yttersta och skjuter minst 100 skott i demon prinsen som exploderar. Jag flinar och fortsätter att göra slarvsylta av soldaterna. Jag springer för att chaos soldaterna inte ska träffa mig. Jag såg ytligare en av de i min grupp som föll till marken. Jag hade inte tid för att vända mig om och se vem det var. Jag fortsatte springa och peppra för allt jag var värd.

Det börjar bli glesare med chaos men det är fortfarande minst 10000 bakom mig så jag vänder mig om och börjar peppra bakåt och då ser jag att bara Marneus Calgar står bakom mig resten har dött eller fallit till marken och blir dödade av chaos. Jag ser en marin som just får sina ben avslitna av något sorts monster med två horn. Jag tar fram det enda vapen som jag inte har kastat bort förutom heavy boltern, en ms 25mm och skjuter med både heavy boltern och ms: an mot monstret. Monstret flyger bakåt och står död i luften när jag pepprar honom i magen enda tills han exploderar. Jag springer fram mot marinen som skriker av smärta. Jag kastar bort ms: an och lyfter upp honom med vänsterarmen och fortsätter att peppra med heavy boltern. Jag fortsätter springa med den skadade soldaten under armen mot landnings punkten som nu är 100 meter ifrån mig. Jag tar i för att komma ditt så snabbt som möjligt men det är inte så enkelt med en människa under vänstra armen, jag slänger av mig heavy boltern för att springa snabbare. Jag ser dropshipet som är på väg att landa. Marneus Calgar vänder sig om och börjar peppra med sina två micro bolters för att ge oss skydd. Jag kommer fram till dropshipet när chaos soldaterna är bara 50 meter bakom mig.

Vi flyger iväg när jag precis kommit upp, chaos skjuter mot oss i luften men Marneus kastar ner en atom granat som får dem att dö eller flyga omkull. Det var bara tre som överlevde striden jag, Marneus Calgar och soldaten vars ben blivigt avslitna. Jag glömmer aldrig denna hemska strid vi var överlägsna från början och sedan så blev vi krossade av dem. Han som blivigt av med sina ben hämtade sig efter några månader på sjukhuset. Kort efter slaget blev jag befordrad till överste. Jag glömde aldrig det hemska slag som jag förlorat så många vänner i.

Överste John Taylor dog i en strid på Orfertarus beta 63 år gammal och var major.
Slut av Wille, E, R, Sundewall.

Skriven av: Wille