De levande döda...

Det var en gång tre flickor som ville förstra för rektor Benny Så de förstörde hans tal, de satte bajs i hans soppa och gjorde annat spratt. En dag tor rektorn med dem till rektorexpiditen. Först fick den första flickan Jamie gå in. Hon kom ut gråtande. Sedan var det Jennyfers tur. Hon kom ut stum och bara stirrade framför sig. Sedan var det den elakaste flickans tur, Holly. Hon skrattade när hon gick in men hon kom aldrig ut.
Joo, nästa skoldag var hon i skolan. Men hon sa inte hej till sina vänner Jamie och Jennyfer. Hon gick förbi bara med något hårt i blicken. Hon såg hemsk ut.
Känner jag er? Frågade hon när J och J skulle sätta sig bredvid henne. Jag tror inte det i alla fall så ni kan vara snälla och pallra er härifrån!
Holly hade blivit elak mot vännerna, jätteelak. De grät åt hennes skämt och kunde knappt leva. Men en dag så hittade Jamie en inbjudan på sin bänk. Med stora röda bokstäver stod det skrivet;
'' Kära Jamie! Du är härmed bjuden till Hollys pyjamasparty idag klockan halv sju. Ni får inte ta med er någon och ingen får följa efter er, här är adressen, vi har flyttat! ''
Sedan stod det adress och annat. Jamie tyckte det var konstigt, strax därpå kom Jennyfer in i klassen, hon hade fått ett likadant brev. Holly var lika elak som vanligt, men efter skolan bad hon Jamie och Jennyfer att komma. Det glänste något rött i Hollys blick och Jamie och Jennyfer blev rädda. Jätte -
rädda.
De kom till hennes fest och Holly hade flyttat till en hemsk plats.. En verkligt hemsk plats.
Jag ångrar att jag tackade ja, anförtrodde sig Jamie.
Du är alltid hemskt larvig, fnös Jennyfer.
Jamie såg förskräckt på henne men Jennyfer stirrade bara på byggnaden. Holly kom ut, iförg med en vitrödfläckig aftonklänning. Hon såg vacker ut med det mörka håret och vita klänningen med röda fläckar, hon hade på sig blodrött läppstift och log. Men Jamie fick en stickande känsla. Inget var som det skulle. Holly var inte Holly, det var hon säker på.
Men Jennyfer log på samma sätt som Holly när de kramade om varandra. De gav Jamie en blick fylld med avsmak och gick sedan in. Jamie följde efter, paralyserad av skräck.
Vad händer? Tänkte hon. Snälla! Vad är det som händer?
Jamie hade inte långt till tårarna inte, hon ville bara gråta.
Jamie, gå in i det där rummet, sa Holly och pekade mot en gammal dörr.
Gå själv, sa Jamie.
Holly och Jennyfer tittade på varandra och skrattade. Sedan knuffade de in Jamie.
Sluta! Skrek hon och försökte slippa undan. Men Holly och Jennyfer var hemskt starka.
Om jag ändå bett Anna och Louise att komma med, tänkte Jamie olyckligt. De bad ju om att få komma! Varför sa jag inte bara ja?
Egentligen hade Jamie svaret. Holly hade hypnotiserat henne med ögonen eller någonting, hon hade inte varit riktigt sig själv. Oxh Holly och Jennyfer var VERKLIGEN inte sig själva.
De följde med henne till rummet. Lampan funkade inte men exakt hundra ljus stod uppradade här och där.
Så vacker du är i den spegeln, suckade Holly.
Jamie skrek till när hennes blick föll på spegeln.
De var inte verkliga! Varken Holly eller Jennyfer. De var... Döda!
Ur Hollys mun glänste huggtänder och hennes ögon blev rubinröda.
Skulle ögonen bli det sista Jamie såg innan hon dog?
Holly tog ett fast grepp om henne hand, och trots att hon skrek och försökte komma loss gick det inte, Holly var stark.
Vad händer? snyftade Jamie och sparkade omkring sig.
Det ska jag berätta för dig, sa Holly och släppte henne för ett ögonblick. Det var din idé det här med att störa rektor Benny... Han var väldigt sårad...
Vad pratar du om? skrek Jamie. Allt var ju din idé!
Holly bara log ett hungrigt leende mot Jamie.
Du ska ändå straffas, sa hon. Trots att du inte gjorde något, titta, så vacker du är idag.
Jamie vände sig mot spegeln. Hennes blonda, jättelockigt hår var jätterufsigt och stod på ändan, det hade vuxit och hennes panna var blank av svett, hon såg skräckslagen ut och den röda klänningen var sönderriven.
Jamie stirrade som förhäxat på spegeln, långsamt bildades några bokstäver på dess yta.
'' Vi är vampyrer, vi är döda... Vi lever genom att äta andras blod, inatt ska du dö, Jamie... Inatt ska du dö för något som du aldrig kom på, för att du var den oskyldiga. ''
Jamie skrek för sina lungors kraft coh försökte slå på Hollys stenhårda bröst. Holly skrattade bara.
Vi är ju bästisar, snyftade Jamie. Holly, det är jag! Jam...
Det vet jag, sa Holly mjukt. Det ska bli så underbart att döda dig och låta ditt blod rinna nedför min strupe. Jag är levande död, och Jennyfer håller på att bli likadan, du kan inte bli levande död, du kan inte straffas som vi, eftersom du är oskyldigast, den som gjorde minst av allt.
Japp, sa Jennyfer och log. Så sant, flicka lilla.
Jamie försökte inte ens kämpa mot tårarna.
Vi är levande döda, väste Holly. Du borde vara liakdan, men kan inte. Alltså måste jag och Jennyfer döda dig. Vi ska döda alla oskyldiga, och alla som är som vi ska bli levande döda. Vi kommer förstöra detta land och vi och rektor Benny kommer ha makten. FÖR ALLTID!
Neeej! Skrek Jamie och hennes tårar rann nedför hennes kinder. Holly, nej!
Hon förstod! Benny var den som först blivit levande död, han hade blivit förödmjukad av Holly och Jennyfer och gjort dem likadana. Men hur hade Benny?
Jag var en liten pojke, väldigt elak. Jag spelade en häxa vid namn Maria ett spatt. Till sist hade jag dödat hennes vackra dotter och hon blev väldigt arg. Innan hon själv dog gjorde hon mig såhär.
Jamie visste vem som pratade. Benny.
Men varför ska då vi vara såhär! skrek Jamie. Ingen sa att...
Lyssnar du alls? sa Benny. Jag var en elak pojke förut och jag har inte förändrats. Jag är fortfarande elak och jag vill ha min hämnd. Alltså måste du dö. Bli mördad av dina bästisar. Det låter väl festligt?
Nej! grät Jamie. Snälla, låt bli mig!
Benny skrattade bara och såg galen ut. Holly visade sina sylvassa tänder.
Enda sättet att bryta det här är att mörda mig, sa Benny och log belåtet. Men ingen kommer någonsin kunna, och om de kan får jag ändå ännu en hämnd. Alla levande döda kommer dö.
Jamie sneglade på Holly, på Jennyfer och sedan på Benny. Benny var förstås omöjlig att mörda och vil -
le Jamie döda sin egen bästis?
Hon var ju å andra sidan alldeles beredd på att mörda Jamie...
Holly. Du är inte elak, sa Jamie. Du är inte en död. Du lever och du är jättesnäll. Du kanske minns den här gången när.
Håll mun! beodrade Benny.
Jamie flätmade till men tog mod till sig att fortsätta.
När jag tappade en hundring och du sa att du kunde ge mig en och jag gav dig en kram? Det är ett tecken på snällhet. Och alla saker vi gjort åt rektor Benny – den döde, är ett tecken på busighet, inte elakhet, kanske lite, men inte på det här sättet. Om du blir levande död, då är du ingenting. Ingen kommoer någonsin höra av dig och ingen kommer någonsin älska dig, och...
Håll mun! Skrek Benny och tog tag i min handled.
Jag älskar dig! Aaaaj! Skrek Jamie när Benny drog i hennes hår. Jag älskar dig trots att du mördar mig, Holly. Du är min bästis, jag svär på att du är det, du med, Jenn, tills döden skiljer oss åt...
Benny tog tag i Jamies hals och hon kunde känna hans sylvassa tänder mot sig. Holly såg osäker ut men jag visste att hon skulle låta honom hugga mig. Det var ju ändå försent.
Det här är slutet mitt öde valde åt mig, tänkte jag, samtidigt som någonting flög genom luften.
Det var inte mitt blod, som jag först trodde. Utan Benny. Han hade flugit över luften och han var påväg ut genom fönstret. Holly stod och stirrade efter honom.
Jag dödade mästaren för att du sa så snälla saker om mig, sa Holly och tittade Jamie rakt i ögonen, förlåt mig. Du är min bästis vad som än händer!
Ja! sa Jennyfe roch kramade om Jamie. Förlåt, Jamie, jag vet inte vad som händ...
Holly, viskade Jamie. Neeeeeeeeeeej! Hollyyy!
Holly låg livlös på marken, hon andades inte.
Bennys ord ringde i hennes huvud. Att de som var levande döda dog om Benny själv dog.
Jamie började gråta, hon grät och grät, ringde till sin storasyster Jamaica och till Hollys storasyster Britney. Och till Hollys mamma, till min mamma. Jennyfer ringde till alla och gav dem telefonnumret.
Jamies mamma kom springande.
Jamie! Varför har stämde ni träff på en gammal kyrkogård?
Holly fördes till ett sjukhus, men läkarna sa att det var försent. Holly var stendöd.
Jamie och Jennyfer gick till bagravningen och de lämnades ensamma med Hollys kropp i den vita kis -
tan. Hon var en skönhet med det mörka håret och den vita klänningen med röda... BLODFLÄCKAR?
Jamie lugnade ner sig och tog Hollys hand. Så började Jamie plötsligt tala.
Jenn, hon är inte död, sa hon. Hon kan inte vara död, hon var ju aldrig levande död, för hon räddade mig, så hade aldrig en levande död gjort. Det måste betyda att hon lever!
Jennyfer hoppade upp.
Det är sant, om hon varit alldeles levande död så hade hon aldrig räddat dig.
Exakt! Skrek Jamie lyckligt och slog armarna om Hollys livlösa kropp. Du kan vakna nu, raring! Faran är helt över. Benny är sååå borta och du är vår bästis!
Holly slog upp ögonen och log mot oss.
Detsamma, ni är mina tokiga bästisar. Förlåt för allt. Nu måste vi bara hitta på någon trovärdig historia, annars kommer de vuxna dö att detta mirakel inträffat. Att den stendöda Holly McAdams, blev levande igen.
Om Jamie så levde till hindra år skulle hon aldrig glömma synen av Holly som steg upp ur sin vita dödskista. Aldrig!

Skriven av: TamaraM