Den dödliga flykten del 4

När vi väl gick i staden så råkade vi hamna på ''stadens shoppinggata''' om man säger så. På varje sida av gatan skrek flera försäljare från flera marknadsstånd. Gatan var full med människor och bilar som ville komma fram. Vi valde och hålla låg profil för att var opp den säkra sidan. Jag fick syn på en butik som sålde ammunition längre fram på gatan. Rokshad och de andra gick och fixade nåt och äta medan jag var på mitt håll. Jag nickade glatt till handlaren som satt bakom disken. Han log tillbaka och såg lite förvånad ut när han såg en flicka i min ålder vara intresserad av vapen och ammunition.
- Vilket är det mest effektiva vapnet som du har, frågade jag. Han pekade på ett kamouflage-färgat vapen som låg i en öppnad låda.
- Får jag testa att hålla i det?, frågade jag
- Var försiktig, sa han. Vapnet var mycket lätt att hantera och var lagom tungt.
- Jag har dessvärre inga pengar, sa jag glatt och lade tillbaka det.
- Om du vi ha det så får du det, sa han.
- Men gärna, sa jag tacksamt och lade den i väskan. När jag var påväg ut som gav jag honom ett leende som tack. Jag gick ut och så inser jag att de andra inte är här. Jag rusar igenom folkmassan och och ser de sitta på en uteservering.
- Där är ni, sa jag.
- Vi sa ju att vi skulle ta något att äta och du bekräftade det, sa Rokshad. Jag satte mig ner och lade ner väskan mellan benen.

När servitörer kom ut med maten då kände vi så tacksamma för att vi äntligen skulle få något att äta. Det var en nudelsallad med grönsaker toppad med cashewnötter. Det var tur att den var god för att vi var vrålhungriga. Vi satt där och äntligen så kändes det för en gångs skull att vi hade så kul att vi skattade, pratade och skämtade och att jag för en stund känna att få vara barn.
- Fick du nåt, frågade Rokshad full med nudlar i munnen.
- Det bästa i butiken, sa jag och tog fram vapnet. Det var en kamouflage-färgad K16 med extra hög effektivitet. Jag tittade stolt med vapnet och började befinna mig i en annan värld.
- Jahdia, sa Rokshad och rörde sin hand framför ögonen på mig
- Förlåt, sa jag och lade ner vapnet igen.
- Gud vad mätt jag är, sa Jianah belåtet, lutade sig mot ryggstödet och gäspade. Jag tittade ut över gatan som var vlld av liv. Folk gick så fort som om de småsprang. Efter en stund så kände jag hur mätt jag blev. Jag vet inte hur, jag bara blev mätt.
- Ska du inte äta mer?, sa Rokshad chockerande. Jag förde fram min hand för att visa att jag var belåten.

Sen när vi skulle gå så behövde vi inte betala för att ägaren sa det. Det var bussigt om jag får säga det själv. Vi gick där längs gatan mitt i de rännande folkmassorna.
Helt plötsligt hörde vi något bakifrån så vi sprang in på närmaste infart också stod vi med ryggarna med tegelväggen. Jag tog upp det nya vapnet och laddade det på ammunition. Jag såg den meja ner folkmassan som gick på gatan och jag såg även människor som kastade sig undan.
- Gå längre uppför backen, sa jag beordrat men de fattade såklart att de skulle springa. Jag höll vapnet redo medan bilen närmade sig och att jag såg att några människor var i vägen. Jag avfyrade två skott mot bilen och sen sprang jag allt jag hade uppför backen. Vi sprang in mot bakgatorna och det var som en enda labyrint. Vi hörde bilen komma efter men när vi kom till en liten passage klämde vi oss in igenom för att göra oss säkra. Vi hade kommit till en bakgård omgiven av låga hus.
- Stanna här, sa jag och tog jag mot tillbaka till gatan och såg bilen öra förbi. Jag sköt ett skott mot bilen och sprang efter. Vid vägskälet så stannade bilen så jag kunde springa ifatt den och hoppade upp på flaket. Jag sköt på bakspegeln för att försöka locka fram honom. Han öppnade dörren och jag hoppade av flaket och hoppade av på andra sidan. Jag laddade om vapnet och läste av honom. Han var mörkhyad, hade gråt skägg och hade en grå tygmössa. Jag började backa långsamt från bilen och såg samtidigt människor hamna i panik. Jag hade mitt vapen i handen redo ifall han var beväpnad och försökte undvika honom så mycket som möjligt. Jag såg när han steg tillbaka in i bilen och körde iväg. När han körde iväg hördes skrik ifrån där han kördes det där skriket, det var ett läskigt skrik om man säger så. Det sved verkligen i öronen bara av att höra skriken man det var fritt fram så tog jag mig tillbaka till de andra för att meddela att vi kunde ta oss vidare.

Vi rusade nerför den samla gatan som ledde oss till ett litet torg som såg ödelagt ut.
De andra började gå längs husväggen med mig sist i ledet.
- Det är lugnt, sa Rokshad och gav mig tecken att jag kunde ta täten. Vi sprang raskt förbi torget in på en small gata med smala trottoarer. I det här fallet gällde det att undvika stora gator men det vet inte riktigt visste var att vi var tvinga att korsa en stor gata för att komma över för att fortsätta.
- Vi springer på tre, sa jag och räknade t. Vi tog oss smidigt över den stora gatan och fortsatte rakt fram. Vi hörde ett ljud från en helikopter, och den flög lågt över oss. Vi hörde att de var nära så vi sprang in på första bästa gata
- In här, signalerade jag och siktade min pistol mot det håll som ljudet kom ifrån. Jag sprang ikapp de andra för att vi skulle hålla ihop.
- Vi tar höger, ska Rokshad
- Vänster, vänster, vänster, sa jag hysteriskt.

Vi såg en trappa som gick ner till en källardörr som stod på glänt. Var sprang ner från trappan, öppnade dörren och spring in. Rummet var mörkt och det gick som en gång som bara blev mörkare
- Hålla, ropade jag när vi började titta runt i källaren

Fortsättning följer

Författare:

Publicerat

Dela: