Den hemska sanningen

Det var en ljummen oktoberdag och solen förflyttades snabbt över himlen. Det var eftermiddag och en perfekt tid för att cykla de sju kilometerna hem. Jag älskade att cykla men jag älskade mina vänner mer, så jag följde med en utav dem hem till henne. Hon bodde längs vägen som jag skulle cykla så vi gick tillsammans. Vi småpratade och mådde bra... trodde jag, men innerst inne så mådde hon dåligt. Hemska minnen gnagde på hennes själ. Flera år av mobbning hade hon lärt sig dölja under en mask. Jag hade alltid trott att hon var en av de mest lyckliga personerna jag någonsin träffat men den dagen fick jag veta sanningen.
Vårt samtalsämne gled in på våra gamla skolor. Vi hade gått på olika skolor men i samma stad. Jag berättade om hur det var på min gamla skola. Det fanns en jätterolig lärare där och ett av de bästa minnen jag hade av honom var när han hotade klassens "clown" om att han skulle lyfta upp honom i fötterna och stoppa ner hans huvud i papperskorgen om han inte höll tyst. Min dåvarande klasskamrat fortsatte pladdrade på för han trodde att det bara var ett tomt hot men då gjorde min lärare det oväntade. Han utförde hotet. Tydligen så var det ett effektivt sätt att få tyst på killen som babblade men fick resten av klassen att gapskratta. Min lilla historia fick även min kära vän att le men när det var hennes tur att berätta så dog alla leenden i världen ut.
På hennes gamla skola hade hon blivit grovt mobbad. Hon hade blivit slagen och fått de hemskaste av ord kastade rakt i ansiktet på henne. Ingen hade gjort något åt det. Inte någon lärare, vän eller förälder hade gjort något för att hjälpa trots att alla visste. Hon hade försökt ta sitt liv. Hon hade en plågoande till klasskamrat som gjorde allt för att förstöra hennes liv. Alla hennes försök till att komma till den andra sidan, den eviga sömnen, misslyckades. Allt detta berättade hon för mig.
Klasskamratsplågoanden kände jag igen i hennes beskrivning. Vi hade gått i samma klass i fem år och jag hade även varit småkär i honom. Han flyttade och bytte skola efter det femte året och jag saknade honom. Det skar i hjärtat på mig att veta att han hade ägnat senare år till att förstöra livet för min snälla, vackra kompis.
Vinden friskade i när vi sa adjö vid huset. Jag kände farten från benen skapa ännu mera vind när jag cyklade hem, denna gång fartvind.
Det var dagen som jag fick veta om att pojken som var så snygg, snäll och smart inte var den person jag trodde. Det var dagen som jag fick veta att pojken jag hade älskat var en mobbare. Det var dagen som jag fick se in i min älskade väns förflutna. Det var dagen som jag hade svårt att sova på natten. Det var dagen som var så sorglig.

Författare:

Publicerat

Dela: