Den meningslösa stölden

Ekorren klättrar uppför stammen till trädet med skatbot. Den fortsätter ut på grenen och tar sig in genom öppningen bland kvistarna. Den bruna lilla gyn-naren hittar tre ägg. Intuitivt vet den att skatparet finns i närheten och vet att fåglar i den storleken skall man passa sig för!
De identiska äggen gör valet svårt och samtidigt störs han av ett blankt fö-remål. En sked ligger vid sidan om hans byte! Han vet att skedar inte går att äta men det skimrande blanka silvret gör den väldigt lockande. En skugga faller över öppningen. Är det skatan som kommer tillbaka!
Kvickt som blixten hugger han tänderna i skeden och slänger sig ut i trädet. Tre Långa språng för honom över till nästa träd och hans eget bo. När det lilla brunpälsade djuret en stund senare spanar genom öppningen har lugnet åter lagt sig över trädgården. Skymning har lagt sig och vid huset rör sig en svart skugga.

Innanför entrén slår en genomträngande lukt av ost emot besökaren. Aromen från under decennier lagrad ost sitter djupt i stenvalvens väggar. Det gamla lagerhuset i vid vallgravens början förlorade inte sin bouquet vid ombyggna-den till kontorshus.
På andra våningen har Pi sitt anspråkslösa deckarkontor. Två rum utan hall där det finns plats för Pi och hans assistent. På kontorsdörren sitter en grave-rad skylt med texten Peter Ingemarsson Byrån för privatutredningar. Ett skriv-bord med vidhängande kontors- och besöksstol utgör det enda möblemanget i rummen. I förrummet finns också ett arkivskåp i plåt. I det inre av rummen står en dator på skrivbordet och en kaffebryggare på fönsterkarmen. På väggen hänger en avrivningskalender vars blad visar att det är den fjärde
augusti och torsdag. Förr var väggarna målade i ljusa färger. Kanske var de rent av vitmålade.
Bakom skrivbordet i det innersta rummet lutar sig Pi över datorn. Han sitter inloggad på internet och läser nätupplagan av Expressen med ögon som före-faller okoncentrerade. Blicken vandrar mellan skärmen och bordsskivan med de två framlagda räkningarna för hyra och telefon. Pi sitter med armbågarna i bordet och vilar pannan i händerna då det plötsligt knackar på dörren.
Han hör Pia resa sig och öppna. En lågmäld mansröst tränger in till Pi.
– Du har besök chefen. Herr Frid söker dig.
Pia visar in en välklädd man i det inre rummet. Han bär en läderportfölj i han-den och Pi tror knappast att väskan innehåller mannens lunchsmörgåsar. Besökaren ser ut att tillhöra den numera exklusiva grupp som äter sin lunch på krogen. En klient med god betalningsförmåga står framför honom!
Mannen ser ömsom på inredningen, ömsom på detektiven. En air av förund-ran lägger sig över ansiktet. Han ser på besöksstolen, söker med ögonen över sätet men sätter sig inte. Med sin fria hand stryker han över munnen och hakan. En söt doft av parfymerat rakvatten sprider sig mot Pi över skrivbordet. Mannens tunna mörka hår ligger bakåtkammat, som slickat över hjässan.
– Jag heter Kurt Frid. Jag har blivit bestulen.
– Stöld är inte mitt bord. Då rekommendera jag dig att först göra en polis-anmälan och sedan en skadeanmälan till ditt försäkringsbolag.


- Nja. Det är lite komplicerat. Någon i mitt hushåll stal ett dokument från mig under det senaste dygnet av. Papper utan reellt värde men ändå viktigt för mig personligen. Det är inget polisärende.
- Med hushåll menar du en familjemedlem då?
- Nej. Bara min fru var hemma. Hon rör aldrig mina papper.
Jag misstänker att mitt tjänstefolk eller möjligen en besökare ligger bakom stölden. Jag vill gärna ha tillbaka dokumentet. Det är viktigare för mig än att polisen låser in tjuven.
- Varför misstänker du de här personerna?
- Dokumentet låg på sin plats igår förmiddag. Idag på morgonen var det borta. Vi har inte haft något inbrott. Inbrottslarmet kopplas på varje kväll och även igår på dagen när huset stod tomt.

Pi åtar sig utredningen och besöker samma dag brottsplatsen. Fridens hem visar sig vara en stor tvåvåningsvilla byggd i sten. På bottenvåningen finns salong, matsal, kök och Fridens arbetsrum. En trappa upp finns ett vardags-rum och fyra sovrum. Frid och hans fru har skilda sovrum. De två övriga an-vänds som gästrum sedan barnen vuxit upp och lämnat hemmet.
Från vardagsrummet leder en dörr ut på en altan. Denna sammanfaller med rummets bredd och man kan inte nå sovrummen därifrån konstaterar Pi.
– Hur mycket tjänstefolk har du, frågar Pi.
– En kvinna som sköter hushållet och Bertil som är chaufför och trädgårds-mästare.
– Arbetade båda igår?
– Ja.
– Var någon av dem uppe på övervåningen?
– Ja, Sara städar här varje dag.
– Tog du med någon av dina gäster hit?
– Nej. Jag hade bara ett besök och vi satt på mitt arbetsrum.
– Och inga fönster eller dörrar stod olåsta när huset var tomt?
– Nej, larmet var kopplat. Ja det som omfattar dörrarna i bottenvåningen och altandörren.
– Ingen kan ha tagit sig in genom något fönster medan ni sov?
– Vi har lås på alla fönster där nere och de mot altanen här uppe.
Pi rynkar pannan. Allt förefaller i god ordning men det måste finnas en miss i skyddet. Han studerar övervåningen. Han tittar först in i de två gästrummen och fortsätter sedan till fru Fridens sovrum och slutligen mannens sovrum.

– Vill du prata med Bertil och Sara?
– Nej, det behövs inte. Du kan låta dem gå för dagen, jag behöver dem inte.
Kurt Frid blir förvånad. Men han avvaktar under tystnad vad Pi skall säga.
– Kan vi träffas imorgon eftermiddag, frågar Pi.

Följande dag kommer detektiven tillbaka till familjen Fridens residens. Han blir ombedd stiga in på kontoret i entrévåningen.
– Sitt ner Ingemarson, var så god och sitt.
Pi sätter sig försiktigt på yttersta kanten av stoldynan som vore han rädd att smutsa ner den. Han lägger en pärm på skrivbordet framför sig och skjuter över den till Frid.
– Var så god. Känns dokumentet igen?
Frid bläddrar fram första sidan och tittar häpen på Pi. Ett brett leende sprider sig över hans ansikte. Han strålar formligen av glädje.
– Det är mina dokument! Men hur fick du tag på dem? Så lätt? Vem hade stulit dem.
– Elementärt min kära doktor Watson, som Sherlock Holms skulle säga.
Pi ler ansträngt mot sin klient. Han förklarar vad som hänt för den ivrigt lyssnande mannen på andra sidan bordet.
– Ditt hem är en välskyddad borg. Det var väl därför som du misstänkte tjänstefolket. Men igår såg jag att ditt sovrumsfönster stod på glänt och den vägen tog sig tjuven in.
– Men det går väl inte! Man kan väl inte klättra uppför en slät väg? Och var-för tog han inget av värde? De här dokumenten kan han inte sälja.
– Det finns bara en man i vår stad som kan ta sig uppför fasader. Birger Karlsson heter han och han muckade från kåken för en månad sedan. Hans flitpengar tog slut och då han återgick till sin gamla näring.
– Men hur bar han sig åt?
– Han tog sig upp på altanen och gick handgång på hängrännan till ditt sov-rumsfönster som alltid står på glänt. Där tog han sig ut sedan också. Han gick runt och tittade efter vilka värdeföremål han skulle ta med sig. Små saker, lätta för honom att bära med sig och dyrbara i första hand. I ditt arbetsrum såg han pärmen med dokument. Han tog fram den för att titta i den men blev skrämd av något ljud och gav sig iväg med bara dokumenten.
– Men vad skulle han med den till? Det fattar jag inte?
– Läs på ryggen. Vad står det på etiketten?
Frid vänder på pärmen och läser högt för sig själv.
– Där guldet ligger gömt.
– Han trodde han hittat en skattkarta!
– Det är ett romanmanus. Rena rama sjörövarromanen. Jag har som hobby att skriva äventyrsromaner från historisk tid. Tyckte han om den?
– Han fick ingen behållning av den. Han är dyslektiker.
– Om jag skulle låta skriva om den till lättläst och skicka en kopia.
– Vad händer med den stackarn nu? Blir det polisutredning?
– Nej, inte gärna. Om du inte insisterar på annat så låter jag honom gå. Han fick en läxa.
– Gott, vad blir jag skyldig förresten?
Pi nämner en summa motsvarande beloppet på hyresavin plus femhundra kronor. Frid tar upp en börs ur en av skrivbordslådorna och betalar kontant i handen.

På väg mot spårvagnshållplatsen fingrar Pi på sedelbunten, pengarna han tog emot av Frid. Och pengarna han klämde Karlson på. Det räcker till telefon och hyra, och mat på krogen!
Leende gnolar han på en slagdänga från en musical.
– If I was a rich man jabadabbadabbadabbadooo…

Skriven av: Sune Olsson