Den relativa verkligheten i Emanuel Henrikssons bihålor

Katastrofala följder hägrade efter det att Emanuel Henriksson tog sin näsa mot tyget på sin t-shirt och snöt sig så hårt och ljudligt som aldrig tidigare. En hel koloni kvalster som levde på den smutsiga t-shirten översvämmades av en grön sörja. Det var nästan en hel värld, ett samhälle som dog ut under snorattacken.

Och vad manne själv inte visste det var att under loppet av de dagar som snoret hade utvecklats i mannes bihålor utvecklades även ett samhälle Microrganismer. För de som levde i samhället hade de här dagarna varat i över 2 miljoner år, såpass relativ är tiden. Och det här samhället var såpass utvecklat att de just var i färd med att skjuta i väg en raket ut ur näshålorna som dom kallade för världen för att utforska vad som egentligen existerade där, långt där borta där forskarna hade kunnat urskilda ljus ibland, ibland mörker och ibland till och med lyckats urskilja något sorts bakgrundsljud. Någon djup ton, som dom trodde härstammade från tidernas begynnelse, eller the big Bang som de kallade den för. För att kanske få svaret på varför dom fanns till och vad deras syfte i livet egentligen var.

Det var egentligen en rätt vanlig dag i bihålorna när allt som inte fick hända hände. I en replokal någonstans i en liten stad i den vänstra näsborren repade ett band som kallade sig för världsrymden dom spelade krautrock, och hade någon sorts längtan till det oändliga. I en annan lite större stad i samma land i den vänstra näsborren, där satt en tjej vid namn Erika och tog en bild på sin mat för att publicera på sociala medier. I ett annat rum i samma hus låg en kille vid namn Emanuel och sov, rätt lik den Emanuel som hela deras värld existerade i.
I den högra näsborren hade en stormakt och kapitalist-stat valvaka, som hela världen oroade sig för; "Man fick välja mellan den ena dåren eller den andra" påstod ganska många Microrganismer.

Men plötsligt hände det, det som inte fick hända, manne snöt sig. Och sakta, forslades allting ut på t-shirten. Forskare och filosofer hann under tiden fundera på om det var de själva som ställt till med det här, att när de startade den kraftiga raketen så förvrängdes tid och rum och hela universum var på väg att implodera! Andra satt och bad och sa att "vad var det nu vi sa? Nu är tiden kommen och bara de Sanna och de rena kommer att överleva och omhändertas av den allsmäktige" andra påstod att det var bögarnas fel.

Men en sak hade de alla gemensamt och det var att det dom trodde, det var helt fel. Alla trodde att det var dom som var dom viktiga grundpelarna till allt som hände, på gott eller ont. Men det dom inte visste var att det egentligen bara var ett vanligt slan som snöt sig, och att hela deras existens egentligen var helt meningslös! Hade dom vetat om detta tidigare, så kanske dom hade haft mer tid att se till vad som var viktigt i livet just nu, ta hand om varandra och inte bry sig så mycket om de där pengarna som allt tycktes kretsa omkring. Kanske hade hela deras värld sett annorlunda ut då, alla tycktes leva som om dom väntade på att dö, för att sedan få någon sorts erkännande. Även fast de flesta inte längre trodde på någon Gud, så stressade dem alla mot den stora vilan.

Kanske hade de som styrde inte längre brytt sig om att utöva någon makt, och istället börjat ägna sig åt att lära sig spela ett instrument, måla akvarell eller något annat trevligt att använda sin dyrbara tid till! När de insåg att den tiden, det är det värdefullaste dom har och att livet i sig är värt så mycket mer än guld.

Författare:

Publicerat

Dela: