Den röde

Även männen i kyrkan tittade. De hade uppgett dagens viktigaste bön. Klädd i rött trädde han fram. Alla åskådare gjorde honom osäker på det rätta. Han kände det hastiga greppet som mörkret omslöt hans axlar med. Låt friden återfinnas av de bedjande männen, men de vägrade lägga manken till. Han kastade en blick mot stjärnorna. Det fanns inte längre några stjärnor kvar åt honom, istället valde solen att blända hans synfält. Kanske var det lika bra. Handen sökte han till fickan för att ta upp sitt vapen. Det var varken plågan eller dödens vapen. Ur fickan drog han fram en simpel flöjt. Fånigt må du tro, men han spelade den finaste melodi en levande varelse någonsin hört. Han ville varken ha öga eller kosing. Det ende mannen ville ha var att en enda person stannade upp, drogs med och lyssnade på den melodi han framförde. De fjorton männen började att be alla förutom en. Ut från kyrkan han sprang, utan mål eller stopp. Allt var redan klart tack vare den simpla melodin. Nu skulle han spela melodin i hopp om att någon skulle ta hans plats. Den röde kunde äntligen få frid.

Författare:

Publicerat

Dela: