Deprimerad

Jag har en fråga: varför går livet alltid åt fel håll? Om man vill till höger så går det uppåt och om man vill till vänster så går det neråt, och om man nu en gång skulle vilja att det gick neråt, nog fan går det till höger ändå. Varför kan vissa få allt de pekar på medans andra inte ens kan få det som de förstnämnda inte vill ha? Det är nog min egentliga fråga. Grejen är att jag är deprimerad. Trött på det jag har och allt jag aldrig kommer att få, jäkligt trött på mitt liv helt enkelt. Jag vet, jag är ung, under tjugo men det spelar ingen roll. Alla säger att ’vänta bara, det blir nog bättre ska du se’ men tänk om det inte blir det?

Jag vill ha någon, det är hela meningen med den här lilla novellen eller vad man nu ska kalla det, jag vill att alla ska veta att jag vill ha någon. Fast även ifall alla vet det så kommer det nog inte att spela någon roll iallfall, ingen kommer vilja ha mig ändå. Men jag klandrar inte alla fina grabbar, om jag var dom skulle jag inte ens titta åt mitt håll heller. Alla killar jag någonsin träffat på vill ha vackra, söta, snygga, roliga, etc. tjejer och jag är nog ingen av dom. Min dröm just nu (och som varit min dröm typ sen jag föddes) är att få en pojkvän, jag har aldrig haft nån. Jag har inte ens kysst en kille, än mindre gjort det andra och jag känner mig bara så trött på det. Varför kan jag inte bara få en kille som alla andra in min ålder? Vad har jag gjort för att inte förtjäna nån? Kan nån svara på det? Finns Gud? Teoretisk sätt borde han det eftersom jag inte ramlade in mina högklackade skor på skolavslutningen, om Gud inte finns hade jag nog snubblat på scenen när vi tog emot betygen. Om Gud finns, kan någon fråga honom vad jag gjort för att förtjäna det här?

Måste man vara perfekt för att någon ska vilja ha en? Måste man se bra ut?

Just nu känner jag bara att jag vill ha någon, en kille att vara nära och röra. En som kyser mig, en som kramar mig, en som håller mig. Allt det där är en mycket avlägsen dröm för mig, en dröm som jag är väldigt rädd för att aldrig få uppleva. Om någon jag kände hörde mig säga det där skulle de bara säga något i stil med ’ta det lugnt, det kommer. Du behöver inte vara orolig’... jag skulle inte tro dom. Jag skulle inte va så lugn. Tänk om jag aldrig få nån, tänk om jag blir ensam hela livet.

Alla gulliga par nu på sommaren gör mig tokig, de går i parkerna och på stan hand i hand och kramar varann och kysser varann. Det jag alltid gör då är att titta bort så att jag slipper se dom. Hur kul är det att va ensam på sommaren? Utan ens en liten sommarromans. Inte så kul.

Om nån ville ha mig så skulle jag bli så otroligt lycklig, det vet jag. Men var ska man leta? Nån som vet?

Jag vet att det här är helt patetiskt och flummigt men jag känner mig så fruktansvärt nere just nu att jag inte kan skriva bättre, jag orkar fan inte längre...

Skriven av: Linda