Det är svårt att vara vacker Del 2

-Äntligen! sa Ludvig, vet du hur länge jag stod här?! i TIO minuter! den kalla luften kunde ju ha repat lacken!
Aimeé satte sig i framsätet och suckade:
- Sorry...pappa vet du, måste alltid tjata!
-Jaa...din pappa vill nog bara förstöra ditt liv.
-Mmm...sa Aimeé lite sårat.
Visst hennes pappa kunde vara tjatig, men ändå, han älskade henne det visste hon.
-Men hellre det än att han inte bryr sig alls. Sa hon sedan.
-Men ofta du snackar så eller! sa han uttråkat. Du låter precis som min mormor! det är så himla mycket bättre när man får göra vad man vill! eller hur?
-Mmm...visst. suckade Aimeé.
-Jaja, big deal! vi åker till "Honeys big n' sweet"! det lär vara skitkul ikväll! mina polare är där!
-Va? sa Aimeé undrande. Men det var ju bara du och jag som skulle någonstans! då vill jag också hämta mina kompisar!
-Ett gäng skrikande och fulla tjejer?! nää tack! sa Ludvig argt.
Nu började Aimeé bli irriterad, varför var han så otrevlig?!
- Men ett gäng skrikande o kåta killar då?! är det mycket bättre?!
Ludvig tvärstannade bilen.
- Du, tjejen! om du ska vara katig så kan jag lika gärna dumpa dig här på vägen! fattar du?!
Lugn nu, lugn nu. tänkte Aimeé. inte tappa tålamodet, han är skolans snyggaste kille.
-Jaja...förlåt.
-Mmm...gör inget. Kom igen nu snygging! nu ska vi ha kul!

"Det här är skit!" tänkte Aimeé surt, och smuttade på sin öl. "Han skryter bara om mig inför sina vänner och visar att han får ta på mig! suck...egentligen hade det varit bättre om jag stannat hemma".
-Aimeé!!!! skrek Kalle, en av Ludvigs kompisar. Kom hit lite sötnos!
Aimeé brukade tycka om att bli kallad sötnos, snygging, sexy och m.m. men detta lät mer...obehagligt.
Äh! tänkte hon, jag inbillar mig bara.
Hon gick till Kalle med undrande min. Plötsligt tog Kalle tag om hennes ena bröst och klämde till.
-Shit! garvade han. För att vara så himla spinkig har hon grymt stora pattar!
Nu tappade Aimeé tålamodet, hon höjde handen och dängde till Kalle över kinden.
-Va i *******!!!! vrålade Kalle och lyfte upp Aimeé en halvmeter över golvet.
Ilskan tog övertaget om Aimeé, hon sparkade honom i skrevet, då släppte han ner henne och kröp ihop på golvet.
Aimeé var rasande. Hon stormade ut ur baren med Ludvig efter sig.
-Vad är det med dig nu då?! varför slog du min kompis ?!
-JAG VILL HEM NU! vrålade Aimeé utan att svara på hans fråga.
-Gå hem då! skrek Ludvig. Jag tål inte brudar som bara ska slåss så fort man skämtar!
-SKÄMTAR?! HAN KLÄMDE MIG PÅ ENA PATTEN SÅG DU VÄL?!
-På SKOJ, JA! har du ingen humor eller?!
-PLAYER! skrek hon och slog honom i huvudet med sin handväska, och sprang bort mot vägen.
Ludvig, som fick en ordentlig bula, sprang efter, han ville inte bli nobbad av skolans snyggaste tjej, inte, han var tvungen att hitta på något för att få henne att förlåta honom.
Han fick tag i hennes arm och drog henne till sig.
-Äh, du...förlåt...det var inte meningen.
-Vadå inte meningen! fräste Aimeé.
-Alltså...Kalle har...ADHD...och jag vill inte vara elak mot honom, det var inte meningen, förlåt Aimeé, men ibland är det så himla svårt att motstå dig, du är så himla fin liksom, skitfin! jag vill verkligen vara med dig.
- Det kan du inbilla dig! svarade hon näbbigt, och försökte slita sig ur hans grepp.
-Men du, sa han sen, vi gör så här, jag skiter i polarna, och så drar du och jag till något hotell, bara vi två.
Det kunde Aimeé inte motstå, tyckte hon verkligen att han var irriterande förut?! han var ju supersöt!
-Mmm...det gör vi...förlåt, Ludvig.
-Gör inget baby. sa han och lyfte upp henne så att hon satt på hans höfter. Så, nu sticker vi till bilen!
Ludvig putade med läpparna för att påbörja en kyss.
-Visst, sa Aimeé och besvarade kyssen.

Skriven av: Jullenpare