Det svenska universalplagget

Det var några år innan Bryggve Tratteli uppfann melittabryggaren. I Kvidinge fanns post, bank och skoaffär. Och tågen stannade. Även långfredagar.
Plötsligt stod han där, när vi öppnade dörren. Herr Isler, ca 30 år, från Schweiz. Han var propert klädd men utan bagage. Såväl kläder som verktygsväska var på väg till Åhus. Dessa hade inte varit med honom i restaurangvagnen när tåget delade på sig i Hässleholm.
Det var långfredag eftermiddag. Vi skulle just till att dricka kaffe och bjöd herr Isler att stiga in.

Han förklarade att han var resemontör och skulle serva en maskin på byns industri, J D Stenqvist, direkt efter påsk. Veckan före påsk hade han reparerat en liknande maskin i Örebro.
Varför stannade han inte i Örebro över påsken, undrade vi lite försiktigt.
- Zuviele Halbstarke in Örebro, sa han. För många raggare.

Ibland har tyska språket bättre uttryck än det svenska.
Herr Isler stannade hela påsken. Han lånade säng, tandborste och kläder.
Han var mycket förtjust i svenskt kaffe. Men ännu mer imponerad av hur det tillagades. Bönorna lades i en tygpåse genom vilken det heta vattnet hälldes. En sådan genial uppfinning hade resemontören aldrig tidigare sett och han undrade hur ofta vi behövde byta påse.
Vi skojade och sa att det var inget problem. Tyget till påsen tog vi från nederdelen på uttjänta långkalsonger.
Herr Isler såg tveksam ut.

På påskdagen sprang jag orientering. Herr Isler var med övriga familjen och hejade på vid målgången. När jag sprang mot mål hade jag framför mig en orienterare som var klädd i långkalsonger under ett par blå korta gymnastikbyxor – vanligt på den tiden på grund av gulsotsfaran.
När Isler fick syn på detta utbrast han:
- Ah, Kaffeehosen! Kaffeehosen!
Plötsligt hade det gått upp för honom vilket fantastiskt universalplagg vi hade i Sverige.

Skriven av: Lars Olefeldt