Dig vill jag ha

Allt började med att jag skulle byta skola med en populär tjej som bodde i Stockholm någonstans. Jag brydde mig inte så mycket eftersom jag inte gillar Stockholm, jag är ju en norrlänning från topp till tå.
I alla fall. När jag kom till skolan var den inte så stor som jag trodde, men stor var en jämfört med den lilla skolan vi hade uppe i Lappland. Som tur var skulle jag bara gå där i 2 eller 3 veckor. Det berodde på hur bra det gick för mig och Gabriella, hon är då den jag skulle byta med. Mina ”klasskompisar” hälsade mig välkomna utom en tjej som satt på sin plats och stirrade ner i bänken. Jag tänkte fråga varför hon satt där men jag sa ingenting. Den första lektionen fick jag berätta lite om mig själv och mina ”klasskompisar” fick bekanta sig lite med mig. Men tjejen som inte hade hälsat på mig satt fortfarande på samma ställe och frågade inte något. Sen efter den lektionen fick en liten rast. Jag följde efter dom andra in i nåt elevrum. Vi satt och pratade lite grann när Petra, en väldigt poppis tjej, sa:
- Varför har du tröjan på avigan? Jag suckade och tittade på henne.
- Den är inte avig. Det här är det nya modet. Och jag som trodde att modet började här nere
i södra Sverige. Sista meningen sa jag väl lite väl ironiskt men jag kunde inte hjälpa det.
Plötsligt gick den tysta tjejen förbi dörröppningen och Petra ropade hånfullt efter henne:
- Hej Marie, snygga ridbyxor! Har du tänkt dra hit en häst också?
- Fan, vad hon stinker. Sa en annan tjej som hette Anna lagom högt så Marie skulle höra.
Jag stirrade på mina kompisar som satt i rummet.
- Vad fan tror ni att ni är? Håll käften! Hon får väl gilla hästar om hon vill. Ni är ju inte bara LITE tröga. Jag fnös åt dom och ropade:
- Marie! Kom hit! Du får gärna vara här inne med oss. Bry dig inte om idioterna som sitter
här inne också.
Marie log och tassade tveksamt in i elevrummet. Jag flyttade lite på mig så hon fick plats.
Det ringde till och en massa åttor strömmade in.
- Marie! Vad fan gör du här? STICK! Skrek någon åt henne.
- Hon får väl vara här hur mycket hon vill. fräste jag åt killen som hade sagt det. Han
blängde på mig och fräste tillbaka:
- Å vem är du? Eleven från sameland? Synd att Gabbi får valla renar hela dagarna med dina
vanliga klasskompisar! Jag tittade upp på honom och upptäckte den snyggaste killen jag
någonsin sett bakom honom. Jag bestämde mig för att inte bry mig om honom, men om
det var svårt.
- Ursäkta mig, din lilla mupp, men samerna lever lite längre upp och förresten….. vet du
vad mossa är för något? Han tittade frågande på mig medan några andra killar tittade flinande bort mot väggarna runt omkring oss.
Jag gav honom ett litet lurigt leende och grävde lite i en blomkruka som fanns i rummet.
- Det här, storstads pöjk, är mossa. Sa jag och kastade lite mossa i ansiktet på honom och
då kunde inte eleverna hålla sig för skratt längre. Hela elevrummet liksom ekade i skratt. Killen som fått mossa i ansiktet av mig vrålade: ”HÅLL KÄFTEN ANNARS FÅR NI SPÖ!” Vad jag tror var han nog skolans ”riktiga” ledare. Jag hade också upptäckt att varje klass hade sin egen lilla ledare men den här killen, som jag senare fick vet kallades Palle, var som sagt hela skolans ledare. Alla tystnade och vågade inte ens flina. Men där satt jag och flinade.
- Du ska få…… Palle pekade på mig och satt sig i en annan soffa i andra sidan rummet. Vi
sjuor var tvungna att gå in och efter den lilla rasten var jag sjuans ”ledare”.

Efter skolan vandrade jag till hotellet jag bodde dom här veckorna. Jag hade sällskap av en åtta, två nior och 1 sjua. Niorna vek av efter bara ca 300 meter. Sjuan, som var Anna, gick en halv kilometer med mig, medan åttan, som var den snygga killen, bodde precis bredvid hotellet! När Anna hade gått in till sig så gick jag å killen sida vid sida. Efter en ganska lång stund sa han:
- Modigt av dig att sätta dig upp mot Palle. Ingen annan har vågat det förr. Du gjorde
verkligen honom till åtlöje. Jag log mot honom och upptäckte att han var ett halvt huvud
längre än mig! ”fan..” tänkte jag. ”Hur ska jag få honom att märka mig?”
- Vad heter du? Frågade han plötsligt. Jag blev paff och dröjde med svaret.
- Johanna. Svarade jag sen och tillade: Du då?
- Timmy.
Sedan gick vi tysta tills vi såg hotellets höga tak.
- Vad skulle du säga om vi gick tillsammans till och från skolan. Frågade han och jag
nickade glatt. Och han fortsatte:
- Jag brukar inte säga det här ofta men……. du en av dom coolaste och sötaste tjejerna jag
någonsin träffat. Med dom orden girade han in till sin tomt. Jag bara stirrade efter honom med öppen mun. När jag kommit in i mitt rum och slängt mig på sängen så började jag fnittra.
Jag tog fram en penna och skrev Timmy i handflatan. Jag låg och drömde om honom, jag vet inte hur länge, när jag kom på: Hur blir det när jag far hem?!
Jag reste mig tvärt upp och stirrade in i spegeln som fanns mittemot sängen.
- Vi får väl se….. det kanske inte ens blir nåt. Mumlade jag och efter jag sagt det knackade
det på dörren. Jag gick sakta och öppnade. Där ute stod Anna.
- Hej Anna. Har det hänt något? Hon gav mig en förlägen blick och sa dovt:
- Du! Du…..Du rör inte Timmy! Jag stirrade på henne.
- Han har väl egen vilja!
- Om du ens rör vid honom ser jag och Petra till att du får ett helvete på skolan! Anna
klampade iväg och jag stängde dörren. Jag har alltid varit djärv och tänkte att nu jävlar ska Timmy bli min. jag tittade på klockan och upptäckte att den var åtta. Alltså hade jag legat ganska länge och tänkt på Timmy. Jag satte på TV:n och bara hoppades på att dom hade typ TV3 eller TV1000.Sedan när jag gick och la mig bestämde jag mig för att slå till efter eller före skolan dagen därpå.

När jag kom ut från hotellets stora portar såg jag Timmy stå lutade mot en lyktstolpe utanför. Jag tog tillfället i akt och tittade lite på honom. Han hade brunt hår, det var rufsigt och hade en ojämn mittbena. Han hade bruna ögon och var ganska lång och muskulös. Jag fixade till mitt bruna hår lite grann och gick ut.
- Hej Timmy! Han tittade upp och log stort när han såg att det var jag.
- Hej! Han väntade in mig och började sedan gå bredvid mig. Jag väntade tills vi var
ungefär 100 meter före Annas hus. Jag öppnade munnen och tänkte börja prata men
Timmy hann före så jag stängde munnen och lät honom prata:
- Jo…. Jag tänkte igenom en grej igår, och jag kom till att jag…. Eeeh…. Gillar dig väldigt
mycket. Jag tittade på honom och upptäckte att han rodnade lite grann. Jag log mot honom och sa att jag kände likadant. När vi var just utanför Annas hus så tog jag i hans händer och stoppade honom.
- Ska vi inte vänta på Anna? Han gav mina händer en varm tryckning men sa att han var
tvungen att gå för att inte komma för sent.
- Men vi har rast samtidigt. la han till. Han log och gav mig en puss på kinden och försvann
sedan. Jag hoppades att inte Anna hade sett det för annars skulle ju inte hon och Petra få en
rejäl överraskning på rasten.
Jag tyckte att förmiddagen gick ovanligt fort och just när vi skull få rast så hade jag telefon.
Det var min klassföreståndare:
- Hej Johanna! Jag hoppas att du har det bra! Gabriella trivs jätte bra här och undrar om ni inte kan byta i 4 veckor istället.
Jag blev överlycklig och sa sansat i luren att jag också trivdes och skulle gärna kunna vara i Stockholm i 4 veckor. Vi pratade i en liten stund och sen gick jag till elevrummet där sjuorna och halva åttan satt. Kanske någon nia var där. Just innan jag gick in i rummet kände jag hur det pirrade i magen. Där inne satt nog Timmy, Anna och Petra. Till slut gick jag in och Timmy sken upp:
- Hej, var har du varit? Jag log mot honom och gav honom ett puss på kinden och svarade:
- Jag pratade bara med min klassföreståndare uppe i Lappland. Jag satte mig bredvid Tim
och sneglade bort mot Petra och Anna. Jag såg nästan hur Petra kokade av ilska. Jag njöt och kröp ihop bredvid Tim och han la armen om mina axlar. När åttorna var tvungna att går in kysste jag Tim och lutade mig tillbaka i soffan. Anna och Petra kröp fram till mig.
- Vänta bara tills du far tillbaka till sameland!
- Jag och Gabbi kanske ska byta skola. Sa jag nöjt. Jag visste att det inte var sant, men
kanske skulle det ske. Dom två tjejerna blev tysta och gick ut ur rummet. Veckan gick och fredagen gick jag och såg bio med Timmy. Den andra veckan flöt på och den tredje.
Tisdagen den fjärde veckan fick jag ett telefon samtal:
- Johanna? Det är jag, Gabriella! Jag vet att du älskar din klass men jag älskar dom också
nu så jag undrar… Vill du spendera resten av terminen där nere? Efter terminen kan vi ju
se hur vi gör.
- Om jag vill?????!!!! J ag har fått en underbar kille och jag skulle kunna döda för at vara
kvar här minst hela terminen! Jag kände hur spänningen jag hade haft den sista veckan om
att fara hem rann av mig.
- Jaså? Vem? Frågade Gabbi nyfiket.
- Timmy. Jag log för mig själv och tänkte på hans leende.
- Timmy?! Din lyckost. Vet du hur många som har fallit pladask för honom men han har
bara ignorerat dom. Jaja. Jag har redan pratat med dina och mina föräldrar och dom tycker
att det går bra så… Vi ses till sommaren!
Jag la på och hoppade runt. Jag brydde mig inte om att gå tillbaka till lektionen utan gick till dörren där Tim hade lektion och knackade på dörren och öppnade försiktigt.
- Ursäkta mig, men skulle ja tala med Timmy? Läraren nickade och Tim reste sig upp och
slog igen dörren bakom sig.
- Jag är så ledsen att di ska fara på lördag. Han tittade ner på sina fötter och jag bara flinade.
- Du…. Du får nog dras med mig till sommaren!
Han ryckte häftigt upp huvudet och skrattade lättat. Han slog armarna om mig och drog in mig i sin famn. Han sa dom orden som jag kommer att leva på i resten av mitt liv:
- Jag älskar dig…..


~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kan vara nåra fel men datorn e lite knäpp

Skriven av: Helen Öhlund