Döden i vitögat

Klockan var tre på natten. Den stora, göna Forden svepte fram på en nästan öde landsväg. Bakom ratten satt en kvinna och på passagerar sidan satt en man med en pistol i handen. Pistolen hade han riktad mot tinningen på kvinnan. Ett par timmar tidigare hade han hotat med att ta livet av henne.

Hon såg knappt vägen framför sig på grund av tårarna som rann nerför kinderna på henne. Hon torkade av sig sina svettiga händer ibland men det tog inte många sekunder så var dom lika våta igen. Hela hon var svettig. Ångesten kröp i kroppen på henne men medan hon körde så satt hon ändå och funderade på vad hon skulle göra. Visserligen var mannen onykter men han visste ändå vad han gjorde. Att ta pistolen ifrån honom gick inte. Det hade hon provat men det resulterade bara i att hon fick ett slag i ansiktet. Skulle hon bromsa in så häftigt att han ramlade framåt och slog huvudet i vindrutan? Nej, det tordes hon inte heller för hon visste inte om hon skulle klara av att hantera den stora amerikanarn vid en eventuell sladd.

Nu hade dom kommit fram till en grusgrop och han beodrade henne att svänga in där på den lilla vägen som gick fram till gropen. Hon svängde in och körde en bit på vägen. Plötsligt viftade han med pistolen, böjde sig fram över kvinnan och öppnade dörren. Hon hann knappt trampa på bromsen. Han försökte knuffa ut henne men hon höll fast i ratten. Då satte han igång med att hota ta livet av henne och sig själv. Eller bara henne. Eller bara sig själv.

Där satt dom i bilen och hon började faktiskt känna sig rätt trött. Trött på allt tjafs från honom. Ögonen sved av allt gråtande. Kinden ömmade efter slaget hon fått. Hon talade med honom och försökte att han skulle lugna ner sig. Hon såg att han började vara mindre på sin vakt. Så började han hänga med huvudet. Hon visste att hon snart skulle vara tvungen att göra något om hon ville få ett slut på allting.

Hon steg ur bilen, gick runt den och öppnade dörren till passagerar sidan. Med en kraftansträngning tog hon tag i honom, drog ut han och slängde honom i gruset, slängde igen dörren, sprang runt bilen, hoppade bakom ratten och körde därifrån. Med ett leende på läpparna körde hon de fem milen hem.
Han kom hem följande dag. Han hade sovit i gropen och sedan fått lifta hem.

Skriven av: Cattis