Dödens Näktergal

Dödens näktergal

Jag ska berätta, Linda, berätta min historia. Varför hände det som hände? Jag vet inte, Linda, men jag ska berätta ändå. Vad väntar mig nu? Jag vet inte, Linda, men jag ska berätta ändå. Sök bara sanningen, Linda, och du skall sanningen få i din hand.
Det var för länge sedan, men jag minns det som om det varit dagen idag. Det var i den vackra månaden maj. Fåglarna sjöng och hela världen stod i blom. Våren, våren, Linda, ständigt lika vacker när den slår ut likt ett underbart löfte om frihet och lycka. Våren, våren, jag tröttnar aldrig på vårens blomstrande budskap; allt är pånyttfött, allt är förlåtet och allt är nu, liksom våren, lyckligt. Det var på våren jag träffade dig, Linda. Den våren var den vackraste av dem alla. Jag satt där, mitt i vårens grönska och lyssnade till trädens sus. Jag satt precis här, där jag sitter nu, Linda, samma park med de höga stiliga träden, samma snidade bänk. Det var här, just här, jag fick se dig, Linda. Du kom emot mig med ett leende, du såg ut som våren själv. Vårens gudinna, det var du, Linda. Ständigt lycklig, ständigt spridande lycka. Men ditt leende bleknade, Linda. Våren var mig ej trogen. Ändå var du den som lärde mig att le. Du lärde mig vad livet är. Allt visade du mig. Och jag älskade dig, min Linda. Ändå ville du lämna mig. Liksom våren passerar passerade även du, men du skulle aldrig komma åter.
Jag hoppas du förstår, Linda, förstå varför jag tog ditt liv ifrån dig. Jag kunde inte släppa dig, jag ville hålla dig kvar. Men du var flyktig som fågeln, Linda, en fågel man inte kan bura in. Ingen människa kan sätta näktergalen i bur. Inte heller jag, Linda, och inte heller du, min näktergal. Därför tog jag ditt liv, Linda, för att alltid ha dig med mig. Nu tillhör du mig. Och nu kan du aldrig flyga iväg, min näktergal.




Tú eres la más linda…

…pero eres muerta, mi Linda




Av: Boel Marcks von Würtemberg -04

Författare:

Publicerat

Dela: