Döds offrena

Jag visste ingenting ingenting ingenting. Jag visste inte att nån ville döda mig och min familj, Just nu så är jag ett spöke.
Jag var en helt vanlig kille som hette Arnold. Jag älskade fotboll och alla mina vänner. Väckarklockan ringde och jag steg upp ur min säng och tittade mig omkring det var helt kolsvart i mitt rum.
Jag öppnade dörren och gick in i köket, Jag tog sedan fram frukost yoghurt och macka. När jag åt klart så ställde jag min tallrik i diskmaskinen och torkade bort smulorna på bordet från mackan.
Jag borstade tänderna, Tog på mig kläder, Fixade håret, Och gick ut ur huset där jag bor.
Jag såg två personer i min ålder gå emot mig i dimman på vägen till skolan.
- Hej Arnold sa killen.
Sedan så såg jag vilka det var, Det var mina två bästa vänner Philip och Lea.
-Hej på er sa jag.
Vi fortsatte den korta biten till skolan, När vi kom in i korridoren så ser jag vår lärare öppnar vårat klassrum in till 6c.
Vi skyndade oss till klassrummet och sprang in och satte oss på våra platser. Jag satt brevid en jättesnygg tjej som heter Lejla, Vi sa ingenting till varandra när jag satte mig ner. Det var en tyst minut i klassrummet, men nästan direkt så babblade våran lärare om matte läxorna som vi har den här veckan.
Jahopp skoldagen var redan slut och jag traskade hem i full fart.
Jag ville spela dataspel, det började redan bli mörkt ute och dimmigt men jag hann hem innan det blev kolsvart ute. Jag var mörkrädd så det var också därför jag skyndade mig hem. När jag väl var hemma så kom Mamma till ytterdörren och sa Hej gubben.
Jag svarade inte utan gick bara in i mitt rum och stängde dörren.

Författare:

Publicerat

Dela: