Dom ser inget...dom ser inget...

Lina skrek till sina fans: And the last thing...don't ever...EVER give up...hope is life!
sen gick backstage, bytte om, gck ut till alla tusentals, nej, miljontals fans och skrev autografer till alla... En hård knuff väckte henne till den vanliga tisdagen som det var.
- Jävla hora...stå inte ivägen ditt äckel! skrek Anna.
Lina hade kommit in genom skolporten utan att hon märkt det. Allting rullade på. Man behövde inte ens tänka. Man bara gick. Gick och gick. Från lektion till lektion, gick till matsalen, sitta ensam, gå till alla lektioner, drömma sig bort och sen gå hem. Vilket liv. På helgerna gick hon också till skolan. Hennes mamma hade ingen aning om vad det var för dag, tid, månad eller år.
Hennes mamma Lena och hennes pappa Lars hade separerat för fem år sen. Då hade Lena varit femtiotre och hennes pappa fyrtiofem. Lina hade varit tio år då. Hennes storebror Leif var då sjutton och stack hemifrån ett år senare. Han hade varit mammas stöttepelare och när han stack blev allt bara skit. Lena började dricka. La alla pengarna på hyra och sprit. Hon köpte godis och kakor till middag och gick upp i vikt. Efter ett tag började hon bli senil. Hon glömde vad Lina hette, köpte inga kläder, drack och ropade på Lars. Var hade han tagit vägen? Kunde hon undra ibland. Jobbade han? Vem tjänar pengar. Lenas pappa, död sedan tio år, hade hon konversiatoner med. Lina började må dåligt, utmärglad blev hon, och retad. Lena blev uppsagd, sparkad, från sitt jobb. Linas morbor Morgan skickade tio´tusen till dom varje månad. Lina tyckte att det hade varit bättre om han hade skickat polisen.
Självklart förstod Lina att hon och hennes mamma behövde hjälp. Men hon vågade inte ta tag i det. Vad skulle alla säga? Hon skulle svika sin mamma. Socialen skulle ta hand om dom. Hon skulle få bo hos en foster familj. nej, då var det bättre att ta självmord. Men hur skulle man göra? Skära sig i handlederna vågade hon inte. Hänga sig? Nej, fy fan.Kanske dränka sig? Nej, det var en mil till närmaste hav. Fan också. Att skära sig i handlederna var kanske det bästa. Lina hade en liten spargris som hon hade två hundra kronor i. Ur den tog hon femtio kronor och köpte rakblad. I skolan gick hon in på toaletten och gick in i ett av båsen. Hon plockade fram rakbladet och tog bort skyddet. När hon närmade sig handleden hörde hon hu dörren öppnade sig. Det hördes steg och fnitter. Anna och Karin var med hörde hon.
- Amen va fan...är lina här? skrek Karin. Först förstod inte Lina hur hon kunde veta det. Men sen kom hon på det. Skorna. Hon vard en enda i hela ´skolan som hade såna skor. Stora kängor. Hon hörde hur nån av tjejerna rotade i sin handväska. Sen hördes ett klick och dörren till hennes bås var öppet. Anna hade använt en sax.
-Men va i helvete? Sitter inte ungen och ska ta självmord nu också? Nu får det väl fan vara nog med uppmäksamhet!! Jenny, som också var med, gav henne en örfil.
- Du e så jävla korkad!! Tror du att du blir snyggare bara för att du e död?? Hon slog till henne i magen. Anna drog ut henne ur båset och tryckte upp henne mot handfatet.
-Du är så jävla ful, Sa hon. Sedan knuffade hon Lina till Jenny och Karin som höll fast henne. Hon satte i proppen i handfatet och satte på vattnet för fullt. Det forsade ut. Lina rörde sig lite, och Jenny tryckte upp hennes arm mot ryggen och uppåt, mot nacken, ett s.k polisgrepp.
-Aj!! Skrek Lina. Hon började gråta. Det gjorde fruktansvärt ont i armen, det kändes som om den skulle gå av. Nu var handfatet fyllt till två tredjedelar. Anna stängde av och gick mot Lina. Hon log ett snällt leende och ställde sig tätt emot Lina.
-Nu ska jag få ge igen på dig, ser du, nästan väste hon fram.
-Varför? pep Lina. Anna fnyste och skakade på huvudet. Sen tecknade hon åt Jenny och Karin att komma. De drog henne mot handfatet och först nu förstod Lina vad som skulle hända. De skulle dränka henne. Hon började sprattla och skrika, men jenny var snabb att sätta en hand för munnen på henne. Lina slappnade av i hela kroppen för att göra sig så tung som möjligt. Men de tre tjejerna var starka och fick upp hennes huvud över kanten. Hennes hals las mot kanten och det kändes som om hon skulle strypas, antagligen var det det som skulle hända. Struphuvudet trycktes in och smärtan var obeskrivlig. Lina kippade efter luft. I det svaga tillstånd hon var då lyckades tjejerna dra upp hennes kropp lite till och sänka ner hennes huvud i vattnet. Lina kände att det var över nu. The game is over. Då hörde hon ett rop, hur hennes huvud släpptes, hon rasade ner på golvet.
-Lina! Lina!! Hon kände hur någon skakade henne. Hon slog upp ögonen. Där stod rektorn och städerskan. Vad i helvete är det som händer? Skrek rektorn. De drog upp Lina, lyfte upp henne och bar henne till sjuksyster. Hon undersöktes, men när inga skador var funna, började rektorn att prata. Hon frågade vilka det var, om det hade pågått länge, och varför. Hon kallade det hela 'det', och Lina var tacksam. 'Mobbing' var ett hemskt ord som hon gärna undvek. Men det hela var väldigt allvarligt. Hon hade faktiskt varit nära döden.

- Har du råkat gjort flickorna något? Som har gjort dem arga och stridslystna? Rektorn hade hört hela historien av Lina. Från det när hennes föräldrar skilde sig.
Lina skakade på huvudet.
-de ville väl...började hon. De ville väl ha nån att mucka med...för att visa dom andra....att dom är starka...dom tre...

...Ett År Senare ...

Lina trivs bra hos sin fosterfamilj. Hon bor nu i norra sverige, 100 mil från Anna Karin och Jenny. Hennes mamma bor dock fyra kilometer från henne, på ett hem för socialt handikappade. Hennes nya klasskamrater är alla snälla, och hon är ihop med Johan, hon har en bästa vän, och hon är med i en anti-mobbingsgrupp. Hon har även gått om nian för att få bättre betyg, men det gör henne inget.









100 000 barn mobbas - varje dag. Jag är starkt emot det. Ingen kan säga att han eller hon är normal eller bättre än någon.
Det finns idiotiska människor som Hitler, men man kan inte vara genomelak. Alla har goda och onda sidor. Det Hitler gjorde var fruktansvärt. Han är hatad av de flesta, man kan inte förstå det han gjorde. Men vem vet. Han kanske var en bra människa innan han 'började'. Men det som man måste sätta högst upp på listan idag är att stoppa mobbing.

Skriven av: