Du kan bli som en Arnold Schwarzenegger

DU KAN BLI SOM EN ARNOLD SCHWARZENEGGER


Mannen hörde alarmklockan ringa och tittade på den med
onda ögon.
Han tänkte.
- Du din förbaskade klocka måste du ringa när man sover som bäst?
Han slog av alarmklockan.
Han vaknade till igen när alarmklockan på nytt ringde.
Den var programmerad så att om du slog av den ringde den om
fem minuter igen.
Denna gång var han faktiskt tvingad att gå upp ifrån sängvärmen.

Veckan innan på jobbet hade han blivit lite trakasserad för att han
var lite småfet.
De hade sagt att du äter förmodligen för mycket och du motionerar
knappast alls.
Detta var ju en sanningen med modifikation.
- Jag går ju till jobbet varje dag, tänkte han.
- Men det klart det är ju bara fem minuters väg.
Det hade också kommit en frisksportsgubbe till jobbet som
bara talade om hur viktigt det var med motion och frisk luft.
Han talade varmt om att man sover bättre och man är mer utvilad
på morgonen.
Han hade påpekat, med orden.
- Kanske ringer alarmklockan och ni slår av den och den ringer igen.
- Precis så är det.
Frisksportsgubben hade faktiskt tilltalat vår man och frågat.
- Vad heter du föresten?
Vår man svarade.
- Jag heter Martin.
Mannen fortsatte.
- Ja, Martin hur är det med din motion då?
Martin han tittade sig omkring och såg många hånfulla miner.
- Ja, jag kan väl säga så mycket i alla fall att motion är väl inget
som jag sätter i främsta ledet.
Efter denna utfrågning kände sig Martin ändå mer fet och fyrkantig

På vägen hem från jobbet sa han till sig själv.
- Ja, ska nog visa dem att jag inte går av för hackor.
Bert på jobbet hade berättat en vits för Martin angående att gå av.
- Du ska veta sa Bert att jag känner en som är motsatsen till dig.
- Han är så smal som attan ,syns inte när han sitter och metar.
- Varför syns han inte, sa Martin?
- Är väl rätt uppenbart, han syns inte bakom metreven.
Martin höjde lite på ena ögonbrynet
- Jag, är inte klar än.
- Jaså, det är du inte sa Martin.
Den här lustigkurren fortsatte sin historia.
- Du ska vet att den här magra killen tog ett tåg ifrån Motala och när han kom
till Örebro så gick han av.
Han började att skratta riktigt hysteriskt åt sitt eget skämt
Martin var väl lite lugnare om man säger så.
Så nu höjde han väl kanske båda ögonbrynen

Martin gick mot toaletten och kom och tänka på att
han skulle ju bli en bättre människa idag.
- Denna dag ska bli den bästa i mitt liv, tänkte Martin.
I huvudet på Martin gick det runt att om han nu motionerar
så kanske han kommer att bli mer accepterad.
Sportfriskgubben hade lagt poängen så, att det är inte för din egen
del du egentligen gör det, utan för omgivningen.
Tänk att komma till jobbet och se ut som Arnold Schwarzenegger.

Toalett bestyret var över och han satte sig mitt emot en stor spegel.
Han kollade in vad de andra hade sagt ,att där har du dina bildäck.
- Ja, kanske det ser mer ut som flera bildäck, tänkte Martin.
Men vad i helsike skulle han nu få tag i de grejer man behöver
när man ska motionera.
Motionscykel, hantlar, kanske lite gummiband.
- Sportdrycken har jag inte heller, tänkte Martin.
Men jag får väl hitta på något annat som gör att jag kommer helt
som en ny människa till jobbet.
Martin hade som vana att ställa klockan på en timme före han
skulle gå up.

- Vad var det nu han sa, tänkte Martin?
- Jovisst frisk luft ska det vara.
Han öppnade fönstret på nästan vid gavel och andandes in med djupa
tunga andetag.
När han gjorde det fick han ett hostanfall. För lungorna var inte riktigt
beredda på att få kall luft så där på morgonen.
Han tog av sig sin pyjamas och satte på sig ett par shorts.
- Nu ska här motioneras, tänkte Martin.
Han började att hoppa på stället. Han gjorde armhävningar.
Visserligen så fuskade han, men det var i alla fall hävningar.
Han började att svettas och sportfånen hade sagt till honom.
- Du vet Martin du måste svettas och få igång hjärtat.
På tal om hjärtat, det började att slå ganska så fort för det var
ju inte vant vid den här behandlingen.
Han fortsatte med nästan oförminskad frenesi, med bildarna av
denna Arnold framför sig.
Nu var han riktigt uppe i varv han hoppade upp på soffan och ner igen
och sprang runt som en tätting.
Just då hörde han att någon bankade.
- Får man inte ens motionera lite för jag menar jag gör ju inte detta
för min skull, utan för omgivningens.
Nu var det riktigt svinkallt i lägenheten och hade han inte fått frisk luft
nu, så vet jag inte.

Martin kände sig glad i hågen och nästan sprang in i duschen.
Där sjöng han så falskt att grannarna klagade igen.
- Sjung bättre själva då, skrek Martin. Jag har i alla fall motionerat
det har inte ni gjort!
Ni kommer aldrig att se ut som Arnold Schwarzenegger.

Martin stängde av duschen och började att torka sig.
Han tänkte göra sig lite frukost.
Sportfånen hade också sagt.
- Det är viktigt att man äter gröt om morgnarna, man ska
göra som GrötGunde Swan.
Martin letade i skåpet efter havregrynsflingor men han hittade
bara hans syrras fibergröt.
Den skulle bara uppvärmas med lite vatten.
- Jag få ta det då, sa Martin till sig själv.

Efter denna utsökta frukost som bestod av fibergröt två månader
för gammal.
En bit av en gurka som hade legat i kylskåpet för länge.
Där fanns också lite havredryck, sedan hans syrra var på besök
det var väl för fjorton dagar sedan.
Nu kände han sig som Arnold han riktigt mentalt kände att det här
var någon annan, Martin Österman
Han lutade sig tillbaka i stolen kände att nu kom de berömda knarket
som man får när man har tränat.
Han blev mer och mer trött och till slut somnade han i vardagssoffan

Efter en stund så ringde telefonen.
- Hallå svarade Martin.
- Hej, det är Bert, har du försovit dig?
- Nej, sa Martin du ska veta vad jag har legat i igår.
Jag motionerade så mycket att jag har träningsvärk idag.
Bert sa.
- Ja, det får man när man tränar för mycket.
Jaha, sa Martin det ligger till på det viset.
- Så du kommer inte idag?
- Nej, sa Martin du vet jag måste vila lite.
- Visst sa Bert, du har ju giltiga skäl att stanna hemma.
Martin lade på luren och gick tillbaka till sängen.
Han tänkte.
- I morgon ska jag fortsätta att bli som Arnold Schwarzenegger.
Jag undrar bara hur mycket träningsvärk han får?

Skriven av: Bo Grapenskog