Publicerat
Kategori: Novell

Du kan flyga

Ett vitt papper. En tom duk. En saga som inte blivit berättad. En bild som ännu inte målats. En oslipad diamant. Ett liv som inte har levts. Ett vitt papper.

Tomt. Tyst. Tickande mörker. Väntar på att överrumpla, överraska. Slut ögonen. Önska. Dröm. Hoppas. Flyg iväg. Utan vingar? Bygg vingar. Skratta. Älska. Sörj. Gråt. Men torka tårarna. Till sist.

Var inte rädd. Rädsla finns inte. Rädsla finns inte. Bara okunskap. Bara osäkerhet.

Kom då. Öppna dina vingar, dina ögon, ditt hjärta, ditt sinne. Öppna dig själv. Fall. Utan fallskärm. Kasta dig utför stupet. Öppna dina vingar. Du kan flyga. Du kan flyga. Du kan flyga. Du kan flyga. Du kan flyga. Så flyg.

Världen är inte ett rum i en för länge sedan bortglömd ände av en för länge sedan borttappad korridor i ett slott som ingen besökt sedan före tidens begynnelse. Ett liv är inte ett sakta bultande hjärta i det rum som världen inte är. Ett liv syns, hörs, märks, känns, berör, finns. Du äger det. Livet. Ingen annan. Du syns, hörs, märks, känns, berör, finns. Du står inte i ett rum i en för länge sedan bortglömd ände av en för länge sedan borttappad korridor i ett slott som ingen besökt sedan före tidens begynnelse. Du dunkar inte ditt huvud i väggen, du önskar inte att du levde. För du lever. Så lev. Jag älskar dig. Så lev. Jag älskar dig, för ditt livs skull. För att du syns, hörs, märks, känns, berör, finns. Jag älskar dig, så som bara jag kan älska, så som ingen annan kan älska. Ser du mig inte? Jag lever, jag finns, precis så som du, jag står bredvid dig, min hand på din axel, min andedräkt mot ditt hår. Känner du det inte? Jag älskar dig. Vänd dig om, du kan se mig, du kan känna mig, om du bara vill. Jag vill att du vill. För jag älskar dig. Älskar dig som solen älskar värmen, som torkan älskar regnet, som livet älskar de levande. Jag är livet. Du är livet. För vi lever. Jag saknar dig. Saknar dig som en slocknad sol saknar sin värme, som den eviga torkan saknar regnet. Jag gråter över dig, jag brinner för dig, som värmen för solen, som regnet för torkan existerar bara du för mig. Men du förstår inte. Jag kan inte kalla dig älskling, för du är inte min älskling, du är den högra halvan av mitt liv, den sida av min kropp som är förlamad utan dig. Du är min högerhand när jag är högerhänt. Du är mitt högeröga när jag är blind på mitt vänstra. Du är det osynliga hjärta som bultar i min högra sida när hjärtat i min vänstra givit upp. Jag kan inte dö med dig, men jag dör utan dig.

Ser du mig? Hör du mig? Märker du mig? Känner du mig? Berör jag dig? Finns jag för dig? Lever jag?

Jag skulle slicka varje tår från dina ögon om du bara lät mig. Jag skulle dela din sorg, ta din sorg och svälja den, bära den inom mig, låta den förgöra mig, bara för att du skulle slippa den. Jag skulle kyssa bort det onda från din mun om du bara lät mig. Jag skulle dela din smärta, ta din smärta och smaka på den, bära den på mina läppar, låta den förgöra mig, bara för att du skulle slippa den. Jag skulle smeka bort kylan från din hud om du bara lät mig. Jag skulle dela din kyla, ta din kyla och känna den, bära den på mina fingrar, låta den förgöra mig, bara för att du skulle slippa den.

För jag älskar dig. Älskar. Saknar. Längtar. Önskar. Bara dig, bara du.

Faller på mina knän, faller lägre än någon fallit förut, pressar pannan mot marken vid dina fötter, lägger mig raklång framför dig, ger mig till dig. Bara du vill ta mig. Jorden kan sluka mig, täcka mig, smutsa ner mig, det gör inget. Bara du är nära, bara du står bredvid kan inget någon eller något gör förgöra mig. Jag kan inte be om nåd, för står du bredvid mig har jag ingenting att frukta, ingen nåd att önska.

Du äger mig. Du är min högra halva, skulle vara min vänstra, men vore du det hade jag inte längre något eget hjärta att älska dig med.

Jag älskar dig. Jag ser dig, hör dig, märker dig, känner dig, berörs av dig, finns för dig. Drömmer om dig, saknar dig, längtar efter dig, lever inte utan dig.

Du är kärleken. Jag står bakom din vänstra skuldra, handen på din axel, min andedräkt mot ditt hår, viskar ditt namn. Men du ser mig inte, du hör mig inte, du känner mig inte. Du vänder dig inte om. Jag ger mig åt dig, men du ger dig inte tillbaka. Jag dör utan dig. Jag har dig inte, är jag död?

Kärlek, jag älskar dig. Saknar dig. Längtar efter dig. Drömmer om dig. Lutar mig så nära dig att jag känner lukten av dig, känner ditt hår mot mitt ansikte. Du är så makalös. Så underbar. Jag ger dig allt av mig, snälla ta det. Snälla, se mig. Snälla omfamna mig. Snälla låt mig slicka dina tårar, kyssa dina mjuka läppar, smeka din mjuka hud.

Kärlek, älska mig.

Skriven av: Lena

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren