Dvärgen

Denna berättelse vet jag inte om jag fortsätter på men det är kul att nån tittar på den iaf!

Dvärgar!!
Känslor är det viktigaste av allt. Alla snackar om känslor. Själv fattar jag inte varför. Jag fick en bra uppväxt jag menar jag hade alltid vänner runt mig. Men det kanske berådde på att jag var populär och snygg. Men mina vänner var snälla och ärliga inte som några andra. Försök att slå Daniella, Piia, Anders, Jocke, Elin.D och Linda. Det går faktist inte. Piia är bäst av tjejerna med henne går det att snacka om allt och den käre och lojala Jocke slår alla mina killkompisar. Men det kanske beror på att vi alltid har bott I samma trappupgång och gått I samma skola I typ en evighet. Ibland vill jag bara fly från mitt liv men ibland så vill jag bara stanna I den åldern jag är och bara mysa!! Livet kan bara vara allt för härlig va??
Elin.D får en att tänka på hur man beter sig. Som att mobba och röka och sånt det är ju bara förfärligt. Men jag tror att hon alltid har haft den där påverkan på folk. Hon är snäll och trevlig men samtidigt lite sträng och hon vet vad hon vill. Anders är den smarta och inteligenta. Medans Linda bara är trevlig och snygg. Och Daniella ger oss ett gott ord på skolan tidning. “Gänget” har till och med fått ett namn av alla. Lila Ugglan. Lila efter mig deras stora ledare och Uggla efter där jag bor, Ugglevägen 12B. A.V.S.T AlleVallaskolans Tidning har till och med intervjuvat oss på grund av vår populäritet. Det är jag och Piia som bestämmer vilka som får vara med mest jag. Men än så länge är det bara det gamla gänget. Anders, Jocke, Daniella, Piia, Elin.D, Linda och jag såklart, Lila den Store Ledaren.
I MATSALEN:
“Lila, vart ska vi sitta?”, frågade Piia och knuffade iretterande sig förbi alla ettagluttare som just hade ätit. “Vi tar det där bordet”, sa jag ännu mera ireterrad på dom små ettagluttarna och pekade på ett bord med sex platser eftersom Linda var sjuk idag. “Visste ni att 7% av jordens befolkning…”, sa Anders men hann inte så mycket mer förän Lila avbröt och sa “Anders veeeeeem bryr sig” och drog ut på vem som hon brukar göra ibland när hon var ireterad och satte sig ner. “Jag skulle bara..”,sa Anders. “Hörde du inte vad hon sa Anders och föresten så har du säkert sagt det där flera tusen gånger”, sa Elin.D och tur som vad är Anders inte en sån som tar åt sig. Det var fredag och helgen var kommen. “Vad ska ni göra I helgen då??”, frågade Jocke och tog en tugga Rostbiff. “Mamma och jag tänkte…”, sa Daniella men resten hörde jag inte utan allt blev svart runt om mig.

Mitt huvud började klarna upp och jag såg två dvärger om varsin om min sida som pratade tyst I viskande ton på ett språk jag inte förstod.
“Nonejoj hohonon äror enon momänononisoskoka”, sa dvärgen på höger sida om mig. “Nonejoj hohenon äror enon avov Sosvovarortota Dodamomenonsostotjojärornonarore dodetot soseror dodu vovälollol”, sa dvärgen på vänster sida om mig. “Kolla hon vaknar”, sa dvärgen på höger sida om mig. “Goddag Madame och vad heter du då?”, sa han igen. “Jag jag jag minns inte”, sa jag och kollade mig omkring. “Minns du inte minns inte konstigt men då måste du få ett namn hmm låt mig klura”, sa dvärgen på vänster sida om mig han var nog äldst. “Jag vet Naemi Lotkrock”, sa dvärgen på höger sida om mig. “Fint namn vad heter ni då??”, sa Naemi och log. “Jaa du Naemi mitt namn är Alfred Purpelmag och detta är min son Drag Purpelmag”, sa dvärgen på vänster sida om mig. “Trevligt att råkas Åhh ni Alfred och Drag Purpelmag”, sa Naemi igen och log. “Kom och träffa vår Ledare över klanen Röddhakarna hans namn är Erdo Lotkrock han är en människa precis som du”, sa Drag och drog mig I armen för att jag skulle följa efter honom. Inte fören nu kom jag på att det luktade svinstia här. Undra hur dom kan bo här tänkte jag och log för mig själv.

Vet ej om fortsättning kommer..

Skriven av: Matilda