En annan familj, DEL 1

Jag var ju bara som alla andra, en vanlig enkel flicka som hade ett vanligt glatt liv tills den dagen. Dagen allt skulle ändras, jag trodde bara att det hände på film det skulle liksom aldrig hända mig. En mörk hemlighet min familj burit på som jag aldrig vetat om. Jag ska börjar från början, det var en Måndag och klockan var fem.
Jag satte mig på min vanliga plats i soffan och nappade åt mig fjärrkontrollen men jag hann knappt knappa in rätt kanal innan Max ryckte åt sig kontrollen och smällde upp sina svettiga fötter på vardagsrums bordet. Jag ryckte åt mig boken från bordet men precis när jag skulle börja läsa släcker han lampan bakom soffan. “På riktigt?” han kollade bort från tv:n och suckade “Jag måste ha bra feeling!” jag suckar och tog med mig boken till mitt rum. Jag kollade på den gamla slitna boken som jag hade hittat på vinden i en gammal flyttkartong. Den hade ingen titel och det stod inte författarens namn på boken, men den såg intressant ut så jag tog med mig den ner ändå. jag satt mig på sängen och slog upp boken “Alva Elizabeth Hope Milver, vi har sökt dig från och med denna dag du läst denna bok kommer ditt liv förändras” jag kunde inte hålla mig att inte läsa boken, det stod ju liksom mitt namn i den tänk om den är relaterad till mig?

Snabbt slogs min dörr upp och jag gömde boken under kudden så att mamma inte skulle se den, “Kom nu det är middag!” jag suckade men klev ändå ut ur mitt kalla rum och gick in i den lilla matsalen. Pappa slängde upp den blekaste fisken i världen på den svarta tallriken jag kollade på fisken med den skeptiska blicken men pappa nickade bara mot stolen och muttrade ut “ät ändå!” jag tog med mig tallriken till bordet och skar upp den bleka fisken, torr som fan.
Klockan över fönstret tickade och mamma blev bar mer och mer irriterad. “Jävla klocka!” hon ryckte ner den vita fula klockan och tog ur batteriet “så, smaklig måltid!” alla hade redan börjat äta men ändå sa hon det. Alla pratade om saker men jag skärmade ut helt, jag kunde bara inte släppa tanken om boken. Boken hade legat i en kartong som inte va våran alltså måste det varit dem som bodde här innan och i boken står det mitt namn och dem som bodde här innan hade förmodligen inte exakt samma namn som mig, det hade varit helt sjukt.
Jag tog en klunk av den kalla mjölken och slickade mig runt munnen “Varför finns det kartonger från dem som bodde här innan på vinden?” mamma kollade upp ur mobilen “dem glömde säker dem…” jag stirrade på henne “borde vi inte lämna tillbaka dem?” mamma kollade på pappa och han suckade “dem lämnade dem här och sa att vi fick dem!” “men vet ni vad som är i?” dom skakar på huvudet “man snokar inte på andras saker!” suckade mamma “men du sa ju att…” pappa smällde ner kniven i bordet “slut pratat om kartongen!” jag visste själv att det inte var värt att bråka om det, det kommer bara bli krig.

Författare:

Publicerat

Dela: