En annan familj, DEL 3

På morgonen satte jag mig bredvid mamma i soffan, “är du säker på att du klarar dig själv?” jag nickade “jag tar bara en alvedon!” hon log och gav mig en puss på pannan.
Snabbt gick jag in i mitt rum och kollade mig i spegeln, jag har inte tänkt på det fram tills boken jag är inte lik mina föräldrar alls. Mamma är lång, brunt hår, blåa ögon och pappa är brunhårig och bruna ögon vilket Max också har men jag en kort liten smal tjej med rött tjockt hår, fräknar och gröna ögon. “HEJDÅ!” skrek mamma och pappa från köket när dom slog igen dörren.
Snabbt sprang jag till vindsluckan och drog ner den. Jag släpade mina trötta ben till kartongen i hörnet. Jag hällde ut allt på golvet. Snabbt la jag märke till en liten klänning, samma klänning jag hade på en bild när jag var nyfödd, men om det inte var våra kartonger varför skulle min klänning vara där, under klänningen låg en bild som jag snabbt kollade på. Bilden av mig med klänningen, pulsen ökar.

Jag slängde mig på sängen och drog fram den tunna boken.

Jag!
Du som läser det här vet nog inte direkt vem jag är, men jag vet vem du är. Får se om du känner igen mig om jag säger blek,kort och smal, rödhårig, fräknar och gröna ögon det är jag. Jag vet vem du är men du vet inte vem jag är, lite läskigt va?
Jag ska berätta:
Vänta dem kommer vi syns sen….

Rädslan började smyga på och jag kände hur tårarna började tryckas fram. Jag sprang upp till vinden igen och tog med kartongen ner till mitt rum. Jag började rota igenom den för att hitta några bevis men allt jag hittade var en bunt med bilder och en tuss av rött hår. Snabbt gömde jag lådan under sängen så att ingen skulle veta.

Vem är du?
Älskling. Jag vet inte hur detta ska förklaras Alva Elizabeth hope men du måste lova att inte säga något om det här utan gör bara som jag säger.
Du, min och Alejandros dotter. Vi visste detta skulle hända min älskade dotter.
Dem hotade oss så mycket att vi kom överens om att dem skulle få en viss summa pengar men den dagen du föddes hörde dem av sig extra mycket. En vecka senare när du var endast en vecka gammal tog dom dig, vi blev ensamma.
Kontakta din storasyster: Mildred Viola Elizabeth Milver.
Hon kommer hjälpa dig.
Ta alla dina saker, åk till stadens bibliotek och fråga efter tant E och hon hjälper dig!

MVH/ Alice och Alejandro Milver

Skulle jag ta det här som en varning? snabbt slängde jag ihop en väska med saker och låste dörren intill mitt rum. Och pulsen ökade. Jag sprang ut ur huset och satte mig på bussen till biblioteket. Var det här på riktigt? tårarna trycker genom ögonen.
Kvinnan bredvid mig kollade på mig med en glad blick “vad har hänt lilla vän?” jag torkade bort tårarna, “inget bara lite bråk i familjen!” hon tog min hand “det kommer lösa sig” jag kollade upp på skylten “jag måste av nu.”kvinnan log “lycka till”

Jag kollade runt omkring mig hela tiden, när jag satte foten i biblioteket rusade en kall känsla genom alla muskler. Jag ställer mig framför tavlan med alla anställda. Fingret följer efter bokstaven E, E. jag log och steppade in i den stora salen.
“Ehm jag söker Tant E?” flickan i receptionen log “bakom historieböckerna” snabbt vände jag på klacken och gick till hyllan. Bakom hyllan stod hon, en kvinna i sextio års åldern som står och sorterar böcker.
Jag ställde mig framför henne “är du tant E?” tanten vänder sig om “mm och du?” jag harklade mig “Alva” hon kollade upp “alva vem?” “Alva Elizabeth Hope Milver” hon ryckte tag i min arm. “Har du läst boken?” jag nickade, snabbt drog hon in mig i ett litet rum “Okej vad vet du?” “typ ett bråk, men lever dem?” “ja dem lever men dem bor inte här.” hon drog fram en stor bok med många sidor.



Författare:

Publicerat

Dela: