En blå stol

En blå stol


Rummet va näst intill färdigt, det va bara en liten detalj som saknades jag snurrade runt och tänkte, säng, tapeter, matta lampa, blomkrukor allt är där........hmmmm vad saknas. Jag snurrar ett varv till och stannar framför skrivbordet, går fram och stryker det kalla trät, det va ett vackert skrivbord en skyfonge i mörkt trä nästan svart med stora röda rosor i kantern, jaahh!! Såklart en stol saknas gud va dum jag är. Det ska va en blå stol eller rosa. Undra om pappa kan skjutsa mej ner till ”Lansselots färg och trä”
Jag sparkar till dörren så den glider upp på glänt sen ropar jag allt va jag orkar. jag bor nämligen högst upp i huset och lat som jag är så orkar jag inte gå ner för alla trappor. Jag får ropa tre gånger innan jag får nåt svar
Då hör jag pappas småt irriterade röst
- ja!? Liv varför ropar du så det ekar i hela huset
- kan du skjutsa mig till till färg affären!!?
- Va jag hör dej inte du får komma ner!!!!
Jag sparkar upp dörren vid öppen russar ner för första trappat det är nämligen tre trapper upp till mit rum. Svänger skarpt i trappavsatsen rusar ner för nästa trappa och tänker det går för jävla fort nu MÅSTE SAKTA NER!! sista trappavsatsen skrap sväng hoppar över tre steg sen tappar jag balansen å rullar ner för dom sista tio trappstegen, jag har sån fart satt när trappan e slut förutsätter jag flyga å jag hinner tänka Liv du är en sån jävla kukskale nu dör ja nu är det över varför måste jag alltid ha så så jävla bortom. Jag åker rätt in i järngalrät som ska hålla små barnen från trappan. Jag slås rakt mot haspen och något vasst skär in i ögonbrynet. Det smakar blod i munnen. Jag säter mig upp mycket långsamt upp. tar upp handen mot ögonbrynet det gör för jävla ont. Handen är blodig.
Känner efter i kroppen vart det gör ont men det känns inte så farligt inget är nog brutet. det är bara huvet som som gör ont i en sekund ser jag bara massa färger sussa runt framför ögonen och jag tänker nu är det över. Det snurrar. Jag går svärande till badrummet. När jag ser mig skälv i spegel bilden ryggar jag tillbacka. Vem fan e det där! mit ansikte är helt uppsvullet ett stort sår går från hårfästet och rakt genom vänstra ögonbrynet. Det kommer bli ett snyggt ärr. underläppen är uppsvullen jag hade råkade bita mig i den. Jag spotar i vasken och det är alldeles röt.
Krigaren har kommit hem efter en dag på krigsfältet en dårre kallad ”trappan” kom fram till mig å trodde han kunde göra slut på mig ha! Han hann bar snudda mit ögonbryn med sit svärd innan jag tog slut på han. jag tar fram första hjälpen lådan jag tvättar mit så och smörjer in mig lindar ett bandage ett par var runt huvet. En sista titt i spegeln innan jag går ut. Jag ser inte klok ut. Jag går ut pappa står utan för dörren hans min när han får se mig är mycket svår tolkad han börjar skratta
-jaha! Det va det som lät
-inte kul!!!
Han skakar på huvet
-du måste ta det lungnare
annars kommer du ligga förlamad vid 30års ålder, dina sår hindra ju inte läka förens du får nya
-jaja! Kan du skjutsa mig till färg affären?
-nej du måste ta det lugnt jag skjutsar ingenstans idag bilen är på värkstaden
-kan jag ta en stol från köket upp till mit rum?
-du har väl redan en stol
-ja men jag samlar på stolar om några år kommer stolarna gå upp i värde så det är bäst att passa på nu när stolar inte kostar så mycket (jag försöker säga det Med så mycket sarkasm som går samtidigt som jag kollar så irriterat på pappa som det går med ett bandage över halva ansiktet!)
-trodde vi hade köp en stol på Ikea sist vi va där?
Jag börjar gå mot köket utan att svara
-kan jag ta en stol eller!!
I köket sitter Linn, pappas tjej
-men gud vad har du gjort du ser hemsk ut!!
Jag orkar inte prata med den där idioten just nu. Jag går fram till bordet och tar en av stolarna
Då säger idioten:
-nej! Du kan inte ta en av stolarna det är gäststolar!
Vi är åtta i familjen men vi har tio stolar runt bordet. Idioten jobbar som inredare och hon har designat stolarna. Dom är gräddvita, ful färg. Den måste målas om. Blå skulle va en fin färg, himmels blå.
Jag lyfter en av stolarna och börjar gå mot dörren, men hon hinner före mig, hon sträcker ut händerna för att blockera vägen. Jag orkar inte ta det här nu. Jag får låssas ge up. Jag ställer tillbaka stolen vid bordet. Tittar på Linn och ler. Hon ser förvånad ut sen går hon åt sidan med ett lättat uttryck. Hon tror kampen är över, långt ifrån. Vi börjar med färgen istället jag får måla stolen i natt å när dom vaknar finns det inget dom kan göra. När jag går ut ur köket ropar Linn efter mig
-vart ska du?
-en promenad är hemma om en timme
-bra, det är mat klockan 6 okej!
-visst
Tittar snabbt up på väggklockan i hallen, halv 3. Jag går ut till cykelstället, en rad av välskötta cyklar och sen kommer min skrothög till cykel, den måste ha varit från föra sekelskiftet. Tack pappa!
Jag rullar ner för backen från vårt hus. Det är stora gropar i asfalten. Jag bryr mig inte om att svänga undan för dom så jag stutsar fram längs vägen. Pedalerna är tröga å det gnisslar om hjulen. Det är ungefär tre kilometer in till centrum och färgaffären. Det är sommar så det flyger massa fåglar i luften och det är blommor i vägkanten. Jag kör så vårdslöst det går med cykeln. Jag missar inte ett gupp. Om den går sönder måste pappa köpa en ny. Pappa är så upptagen av att köra alla småungar runt från skolan till fritids, ridning, pianolektioner, hockey, ridning. Så han hinner aldrig köra mig nån stans. Han tycker det är helt rimligt att jag ska köra runt på den här skrotcykeln. PANG!!! backhjulet viks på mitten och jag slår i marken. Jag hinner ta upp händerna å dämpa fallet. Satan! Jag ställer mig upp och borstar bort vägdammet från min klänning . Jag har en guldfärgad klänning i siden det är egentligen ett nattlinne. Det har droppat blod på den från såret i pannan. Jag skrattar till, Jag måste se så jävla dum ut. Jag kastar cykeln i diket. Och börjar gå längs vägkanten. Det måste va minst två kilometer kvar. fan att jag ska va så lat. Jag sätter mig på en stor sten för att vänta på en bil. Sträcker ut handen för att visa för att jag vill ha lift. Stenen har blivit varm av solen. solen bländar mina ögon. Jag blundar. skulle tagit med min solglasögon. En bil tutar. jag hoppar till och ramlar av stenen. elbilar är så jävla tysta.
Någon skrattar högt inne i bilen. Jag ligger kvar bredvid stenen stilla. Bäst att spela död. Jag blundar. jag hör hur någon öppnar bildörren. Jag känner en skugga på min kropp. Jag öppnar ögonen. Det är en kille med röt hår å fräknar. Han har slutat skratta, nu ser han bara orolig ut. Jag har aldrig set honom förut.
-vem är du?....
Han tittar bara på mig, än en gång på minns jag om hur jag ser ut!
Han flinar och drar handen genom håret.
Okej sluta spela död Liv tänker jag
Jag sätter mig up lutad mot stenen.
Han sträcker fram en hand
-James
Jag struntar i hans hand jag ställer mig up
-Liv! Säger jag men ler inte tilbaka
-vart ska du?
-centrum
Han säter sej i bilen å trummar med tummarna på ratten.
Han tittar på mig
-hoppa in då!
Hans kör fört och slirar i svängarna. Trafikdåre, Det är en 40 väg å han kör över hundra.
Jag vevar ner fönsterrutan, vinden drar i håret. Jag vänder mig mot James. Han har flera guld ringar i örat. Ögonen är bruna, Mandel formade. Ett ärr går över överläppen, ett vit sträck.
Han har inte sagt nåt om hur jag ser ut, blodet på klänningen och bandaget runt huvet. Knappt tittat, det gör mig lite irriterad att inte få det vanliga rektionen som jag brukar få när folk ser mitt blåslagna ansikte ” herre gud unge vad har du gjort!” Eller ”har du problem hemma slår din pappa dej?” Nä min kanin försökte äta up mej! en finsk pudel kanin, brukar va mit svar innan jag ger dom fingret. Det gör mig lite irriterad att han inte ens tittat på mig, undrar han inte?
-undrar du inte?
-va?
-ja varför jag ser ut här!
Han saktar ner bilen lutar sej tillbaks å tittar på mig, flinar
-nej inte direkt
Jag skrattar till. Jag inser att jag låter som en självcentrerad tönt som vill ha uppmärksamhet för mina sår, Usch det är det sista jag vill va. Jag är bara inte van vid att inte få en reaktion på mitt massakrerade ansikte.
han höjer volymen på radion. Frank Scinatra.
Han sjunger med “everybody love somebody sometimes....”
Han svänger in på Storgatan stannar utanför Ica skruvar ner volymen tittar på mig kisar med ögonen
-okejdå framme
Jag ler, tittiar på honom.
Jag öppnar dörren.
-köp en hjälm bildåre!
Han flinar å tittar på mig idiot
Inne i affären går jag direkt till kvinnan i kassan. hon ser lite panikslagen ut, tittar på mej uppifrån och ner
-hej! blå färg vart har ni det, jag ska måla en stol!
Hon bara gapar å pekar in mot en av hyllorna
-tack.
Tillbaka I kassan kommer jag på att jag glömt pengar fan!
-Det blir 70 kronor tack
Hon sträcker fram handen. Jag vänder mig om utan ett ord springer ut genom dörren. James bil står fortfarande utanför Ica. han
Sitter på motorhuven en tjej står framför honom, hon skrattar åt något han sagt knuffar honom i bröstkorgen
-sluta James! Säger hon med tillgjord röst.
Jag går över gatan mot James och tjejen. Han ser mig halvvägs över vägen. Han höjer på ögonbrynen
-Liv?
Tjejen tittar på mig och fnittrar
Jag stannar framför dom
-kan jag låna 70 kroner du får tillbaks dom!
-jaha när då
-jag bor bara tre kilometer bort du kan ju köra ner mig så kan du få penarna
-om det bara är tre kilometer kan du ju gå å hämta dom själv!
Säger tjejen och tittar irriterat på mig. är det såna här tjejer James gillar. Hon har platinablont hår i två flätor och en rosa tröja som det står ”söt men livsfarlig” på, Jag höjer ögonbrynen
Och tittar på James han stoppar in handen i byxfickan tar upp plånboken
-hur mycket sa du?
Tjejen ser surt på honom
-70
Han tar upp en hundring ut plånboken. Han sträcker fram den mellan två fingrar, men drar in det innan jag hinner ta den
-låna
-ja låna du får tillbacks dom
Han ger mig hundringen.
Jag börjar gå mot affären
-när? Ropar han efter men
-vänta här jag kommer snart.
Stackar James han kommer inte få tillbaka sina penar.
Jag hör hur tjejen frågar vad det där va? Jag
Överväger att stänga dörren till affären lite långsammare för att hör va han svarar, men jag känner mig stressad så jag går direkt till kvinnan i kassa
-glömde pengarna i bilen.
Färgen står kvar på disken. Jag sträcker fram pengarna.
-då blir det 30 tillbaka. Jag tar pengarna
-har ni nån annan utgång än den där?frågar jag å pekar på dörren
-ehhh va?
-En annan UTGÅNG! Säger jag
-den är bara för personalen
-det är nån dåre som följer efter mig, du måste hjälpa mig! Försöker låta desperat
-Är det han som har gjort det där?
Hon pekar på mitt ansikte.
-kan du hjälpa mej?
-sjävklart! Följ efter mig
Hon går in genom personalrummet och genom lagret, hon stannar vi en rostig grön dör
-va försiktig
Stackarn hon ser så förvirrad ut.
Jag öppnar dörren tittar på kvinnan
-du har räddat mitt liv! säger jag dramatiskt. Jag knuffar till dörren den går igen med ett smäll.
Jag vänder mig om. Det är inte sant! James står lutad mot en soptunna. Han flinar. spotar på marken.
-tänkte du smita!
-nej
-Kom jag har bortom han börjar gå
Jag står kvar å titta på honom, hur kunde han veta?
Han vänder sig om går baklänges
-Kom!
Jag springer ikapp honom. Vid bilen öppnar han dörren åt mig.
Jag går tveksamt mot bilen.
-skynda!
Han slår igen dörren hårt efter mig. Jag vill inta att han ska veta vart jag bor. Han tittar på mig
-Liv du är en mycket märklig människa
-jo jag har hört det. Ska vi åka!
-vart bor du?
Jag knipper ihop läpparna
Han höjer på ögonbrynen. Varför tillåter jag mig själv hamna i dom här situationerna, kan man skylla på dålig uppfostran?
Fan jag har väl inget val
-berg gatan
-numer?
Jag suckar högt
-fem!
Han kör dubbelt så fort som på dit vägen. Han slirar på uppfarten och kör nästan in i ett träd (vi är obehagligt lika varan)
Jag springer upp för alla trapporna in på mitt rum river ut alla låder. Inga pengar.
-pappa!!
Jag rusar ner för alla trapper är nära på att snubbla till igen men jag lyckas hålla balansen
-PENGAR!
Jag springer in i köket. Pappa står och hackar lök, ögonen är röda.
-kan jag lånarn en hundring!
-skrik inte!
-Kan jag?
-ja men då ska jag också få tillbacks dem
-självklart säg en gång när jag glömt nåt så viktigt som att lämna tillbaka pengar!
Eller svara inte på det. Jag tar ett äpple från fruktskålen, tar stor tugga. Tittar bedjandes på pappa
-okej okej
Han släpper löken. Tar en hundring från plånboken och ger till mig
-Tack pappa! Mumlar jag med munnen ful av äpple, när jag russar ut ur köket. James står lutad mot bilen och tittar på mig när jag kommer gåendes. Jag tar en stor tugga av äpplet och sträcker fram hundringen mot honom. Han luktar på den och rynkar på näsan. Jag försöker prata men munnen är ful av äpple. Jag spotar ut det på marken. James bakar undan.
-min pappa hackade lök
James ser mycket förvirrad ut
Jag torkar mig runt munnen å ler
-och sen höll han i hundringen
Han tittar på mig
-lök?
-Äsch skit it åk nu du har dina pengar!
Jag börjar gå upp mot huset
-ska du med på fest? ropar han efter mig. Jag saktar ner vänder mig om
-näh inte så här
-Vadå?
-kom tillbaka när Mina sär läkt
Han skrattar till
-ååh när är det ?
-nästa fredag!
-då ses vi
Han hoppar in i billen och börjar rulla.
Nej! Juste färgen är kvar i hans framsäte!
Jag springer efter bilen och slår på fönsterrutan. Han stannar och rullar ner fönster rutan. tittar på mig flinar öppnar munnen för att säga nåt men jag avbryter hanom.
-färgen! Jag glömde den. Jag pekar på passageraresätet. Han sträcker sej efter burken. han har en tatuering i nacken en fyrkant precis innan hår fästet. Han vänder sig tillbaka med färgen.
-vi ses!
Han kisar på mig ler. Höjer volymen på radion och slirar iväg. Röjer up ett moln av dam. Pappas röst
-vilken dåre såna borde inte få ha körkort.
Jag vänder mig om pappa står lutad i dörröppningen. Skakar på huvet. Jag säter mitt alarm på halv tre den kvällen. Sprider ut några tidningar över golvet sen går jag å läger mig.

Solen väcker mig
Jag kisar ut i rummet. där står den min blåa stol glänser i solljusen




Författare:

Publicerat

Dela: