En bra novell om en dag i mitt liv.

MITT LIV!
det här är en berättelse om mitt liv. Hej eller tjena kanske man säger jag heter frida och är 12 år.Tänk att det ska vara så svårt att bli tonåring, med alla känslor man har inom sig, människor som missuppfattar en nästan hela tiden , det här är en berättelse om hur en dag i mitt liv kan se ut självklart använder jag inga riktiga namn förutom mitt eget..Jag vaknade på morgonen tog bort håret från pannan, det skulle bli en jobbig dag kände jag bara på mig.Jag hörde att mamma var på väg . nu är klockan kvart i sju nu får du gå upp och äta frukost. ja ja jag kommer snart. Jag satte mig upp fastän att jag hade lust att bara sluta ögonen och lägga mig ner. jag tog på mig byxorna och den där tröjan som precis var ny.jag gick ut i köket och satte mig och åt frukost. jag kom ut i den kyliga höst morgonen och började gå mot skolan , förut gick jag alltid med marie , men vi brukade komma försent rätt ofta så nu går jag för mig själv. Jag hör en port öppna sig och jag tänker : bara det inte e han , han som jag tycker om och som nästan hela klassen vet nu. Han e ett år äldre och går i sjuan. Han heter mattias.Jag kollar ner i marken och fortsätter att gå.När jag kommer till skolan så är det nästan ingen tjej i min klass som har kommit. Jag sätter mig nästan alltid vid ett runt bord och väntar på marie,annica,lisa och emilia. annica och lisa är tvillingar dom gillar allt som har med sport och göra speciellt fotboll.jag gillar också fotboll men jag går inte i nån klubb.emilia är jätte snäll precis som marie och dom andra såklart. Alla kommer tillslut , och vi börjar prata om det vi brukar:typ vad alla gjorde dagen innan eller om det är nån som har glömt läxan.Vi går iväg åt var sitt håll , för vi ska till våra såkallade ´´trygghetsgrupper´´ i tg som jag förkortar det skriver man der veckans planeringoch så.Efter tg så brukar vi för det mesta ha rast. jag går bort till dom andra och frågar vad vi ska göra. Annica säger att hon bara vill gå i korridoren så då gör vi det . Killarna i den andra klassen brukar stå utanför våran dörr och när man går förbi så brukar dom slänga nån komentar i typ den här stilen : vad fan gör ni här!? då brukar man ungefär försöka att bara strunta i det , men man blir så sur så man måste säga nåt tillbaka , har man otur så går precis en lärare förbi och hör att man säger dom där förbjudna orden. Man försöker förklara att man bara försökte försvara sig , men lärarna säger att man ska strunta i det. man pratar om problemet som bel typ 55 gånger större än vad det var från början. sen när man kommer tillbaks så är ju alla kompisarna nyfikna om vad fröken sa, när man då berättar det så är det alltid nån som ska gå och fråga varför och typ fråga ut läraren , om man då säger till kompisen att det räcker med protest nä då bryr dom sig inte om det utan fortsätter. sen är hela dagen tråkig och jag sitter och går sitter och går sitter gör jag när jag ska tänka går jag så bråkar jag typ med nån eller så försöker man att få läraren att förstå att man faktiskt behöver hjälp med det där matte talet eller att man inte är nåt no-proffs och att man faktiskt inte kan alla växternas saker med rötter och allt, men det är ingen lärare som bryr sig . då blir jag sur och går min väg då när lektionen är slut så kommer hon och frågar ifall hon skulle kunna få skriva några rader i kontakt boken. sen när jag kommer hem så lägger jag mig på sängen och hör bara mammas och pappas tjöt om läxorna, men jag hör inte . jag har sommnat in i min egen lilla värld.SLUT

Skriven av: frida