En dag stöter vi på land

Aj vad jag saknar dig nu, det trodde jag inte när vi tog avsked. Vi är som drivved som försvinner ut på öppet hav, ingen kan rubba sin kurs, en dag stöter vi på land. Nåväl, jag står inte ut med min ensamhet när jag vet att det finns sådana som du. Jag slår mig blodig på dig.
Vi älskade , Var det bara jag som tyckte att det var vackert? Jag ska säga att inte den skönaste orgasmen kunde mäta sig med att få smaka på din varma hud, att få lukta på ditt hår, på dina varma små bröst och din ryggen. Jag älskar mest att låta min tunga glida ned i dina små skrymslen, att smaka dig, smaka på din mun som hela tiden retas med min, en upphetsad dialog , en dans. Jag älskar att kittla dig med tungan där nere. Hitta det rätta stället och känna hur din kropp darrar som om du hade frossa. Jag älskar att se din hals och alla dina linjer när du kastar dig i njutningsryck, det är det sexigaste av allt. Och att få sova med dig, Jag njuter av att vakna till och buffa på dig med näsan, ta ett tag om din varma sovtunga kropp,gömma mig under din arm. Du är såklart aldrig vackrare än när du sover. Jag gnuggar min kind mot din, du vaknar till och lägger din arm runt mig. Sedan lägger vi oss bredvid varandra med en värmande hudkotakt och dyker ned i sömnens mörka bottenlösa bassänger.
Men jag träffar dig aldrig mer, varför träffar jag dig aldrig mer? Jag söker efter dig när jag somnar, simmar ned på djupet och försöker finna de minnen som jag vet finns där, blåsa liv i dom. Klämma mig in i dem, värma mig på gamla minnens eldar. Gå i det förflutnas blomstrande kyrkogårdar. Jag saknar dig så jag inte kan tänka på något annat. Du är som ett virus i mig,. Jag är sjuk, infekterad av dig, Kom hit, gör mig ännu mer febrig låt oss vara febriga tillsammans. Låt oss älska igen som vi gjorde den där natten. Vi skulle få det så bra, jag har drömbilden så klar framför mig. Du är en ängel utan röst. Men varför ska änglar ha röst, när de har ögon som du. Men vad säger jag ,jag glömmer ju att berätta för er att sedan kom den kalla vinternatten, ondskan på den här jorden. Jag marscherade ensam runt i denna sovande stad, iskalla vindar ilade runt mig slet och ryckte i mig sved till över den värnlösa huden. Jag fann ingen morgon. Jag marscherar, var är du ?
Jag är på en fest hos en indianstam. Detär tiotusen år sedan. Vi slutar våra ögon och dansar till musik. Vi dricker från shamanens flaska och dansar runt bland stjärnorna som tar emot oss som om vi vore hemkommande barn och de , stjärnorna våra oroliga föräldrar.

Skriven av: Insomnia_