en deprimerande tanke

Kanske om jag hade älskat mig mer hade det här aldrig hänt, jag hade aldrig skärt mig. För ett år sedan tyckte jag att det var bara patetiskt att vilja skada sig själv, men nu förstår jag hur dem tänker, för att jag tänker som dem. Jag vet inte vad som händer med mig, jag är glad ibland men oftast får jag fejk skratta och mina vänner börjar inse att något händer. Jag kan inte säga det är inget eller att jag tänker på min döda hamster för jag skratta faktiskt när den dog, det låter hemskt men den dog på sin toalett. Vi tror att den var så förstoppad och tog i så mycket att dens hjärta helt enkelt slutade att slå. Dess mun slutade röra sig och dess lungor tog sina sista andetag. Det är lustigt det här med döden, jag vill ibland inte finnas. Men jag vill absolut inte dö. När jag var mindre var jag rädd att min familj skulle dö så det var därför jag sov hos dem. Jag ville veta natten genom att dem mådde bra. Det var lite också för att jag är rädd för mörkret, det hör väl ihop med döden. När du dör är det ett ständigt mörker som aldrig kommer att bli till ljus. Jag vill säga till buddister att sluat slössa bort sitt liv för ingenting, när du dör ligger du i jorden och väntar tills maskarna äter dig. Du blir bortglömd. Folk slutar tänka på dig, prata om dig tillslut kommer dem inte ihåg ditt namn. Så ligger du där i din kista. Jag tror på att du lever en gång och att du måste ta reda på den tiden. Själv har jag inte uppnått något särskilt, jag tar nog hem priset för att ha sett flest filmer under ett år. Film är där personer har ett fantastisk liv och allt bra händer dem. Men det är egentligen fel, det är fejk alltihop lika väl som aliens.

Författare:

Publicerat

Dela: