En ensam smörblomma.

-Fan,det här går inte längre,Jenn!
-Det går,sa jag. Det går! Jag lovar!
-Jag kan inte!,sa han och räckte mig en smörblomma.
Jag viste inte vad det betydde då.
Jag var tolv år och hade hittat mitt livs första kärlek.
-Snälla,det KOMMER inte att gå,sa han och rösten var tjock nu. Snälla,Jenn,släpp taget nu! Snälla! Låt mig gå!
-Men vi hade så kul och...
-Du vet inte vad smörblomma betyder va?,frågade han. Ta reda på det först,Jenn.
Sedan gick han och lämnade mig emsam kvar.
Moder min visste inte alls cad en smörblomma betydde när man fick det av en pojke.
Ingen visste,i min lilla by.
ag suckade och gick till min bästa kompis Hokajeak.
-Det är lönlöst Hokka,suckade jag. Jag vet bara inte vad jag ska ta mig till!
-Har du provat att fråga honom?,frågade Hokajeak.
Jag nickade tyst.
-Jaa... Jag vet inte vad det betyder,så jag kan inte ge dig några svar,sa Hokajeak och steg upp. Vi ses senare.
Hon verkade besvärad och nervös. Varför?
Eller kanske inte,tänkte jag tyst för mig själv.
Hon verkade besvärad och nervös. Varför?
Jag ville ta reda på vaför han lämnat mig,vad betydde smörblomman?
Jag gick till min familj lilla gård.
Solstråle,ler sunshine var min egen arabiska fullblod.
-Såja Sun,jollrade jag när hästen blev smått skrämt. Titta vad jag har med mig!
Jag tog fram en morot som Sun åt upp.
-Vi ska resa till staden långt härifrån,anförtrodde jag henne. Kom så går vi!
Det kändes konstigt att bara säga så och hoppa upp.
Jag tittade bakom mig.
-Hejdå!,viskade jag. Jag kommer snart tillbaka!
Jag hade en kanna vatten och mat med mig.
Också till Sun hade jag mat och vatten,förstås.
-Ojdå,det var en brant kulle,sa jag och stannade Syn framför en kulle.
Jag hoppade av och så försökte vi ta oss upp.
Det var svårt och jag halkade hela tiden.
Vi var båda jättetrötta efter klättringen och stannade för att vila.
En halv timme senare hoppade jag upp på Suns hästrygg och forstsatte att skritta.
-Såja,gumman! Du är sååå duktig!,sa jag då och då till Sun.
Det började bli mörkt.
Jag ledde in Sun i en häck som jag hittat.
Grenarna nådde till marken.
Sun var trött och hon lade sig ner på marken så fort jag släppte henne.
Jag gav henne hö och morötter och lade mig sedan själv ner för att sova.
Morgonen därpå så drack jag vatten och åt mat och gav Sun också hö och vatten.
-Såja,Sun,gumman!,jollrade jag. Nu ska vi på utflykt.
Jag ledde henne ut ur häcken och gick bredvid henne en stund.
Men jag började bli trött så jag satt snart på den underbara hästryggen igen.
Plötsligt hörde jag ett rop.
Jag tittade åt alla håll.
Jag såg en figur röra sig bakom buskarna.
Plötsligt kom jag på att jag inte hade nåt vapen.
-Seså Sun!,sa jag och ändrade riktning.
Jag tittade hela tiden bakåt.
Sun galopperade för glatta livet men de andra hästarna var vana och var snart alldeles bakom oss.
Jag fick något hårt mot huvudet och förlorad emedvetandet.
När jag igen vaknade låg jag i en halmsäng med en kille vid min ålder böjd över mig.
Jag kände mig alldeles förvirrad när han räckte mig en bägare och en bit bröd.
-Förlåt att vi överföll dig,sa killen.
Jag skakade på huvudet.
-Vart är du på väg?,fortsatte han.
-Till staden långt borta,tror jag,mumlade jag.
-Då är du nära,log killen och räckte mig en gryta med kött och potatis.
Jag tog villigt emot det.
-Var är Sun?,frågade jag.
-Din häst? Åh,hon är i stället med de andra.
Jag andades lättat ut.
-Jag måste tyvärr fortsätta,sa jag.
-Jag heter Hojlo,sa killen och räckte fram handen.
Jag tvekade,men så tog jag den.
-Jenny,sa jag och log.
-Det kommer inte härifrån,sa Hojlo.
-Nej,min mammas mamma var från nån annanstans tror jag,sa jag.
-Din häst är väldigt trött,sa Hojlo. Kan du inte stanna ett tag till tills ni båda har fått vila?
Jag kände mig smått rädd,men svag.
-Javisst,sa jag och log.
-Fint,vi har en liten fest ikväll om du ville gå med mig...
Han harlar sig och ler,så försvinner han.
Alla mina saker är upppckade.
-Fint,suckade jag och lade mig på sängen.
Jag vaknade inte förrän Hojlo skakade liv i mig.
-Det är nu,sa han spänt.
Det var fullt med folk. Jag kände mig konstig.
När vi närmade oss blev det knäpptyst.
Hojlo gick fram till nån som dåg ut som en höding.
-Far,detta är Jenny från byn till öster,hon är på vä till staden långt borta.
Hon höll på att svimma.
Var detta hövdingens son?
Jag skämdes förfärligt men han höll min hand uppmuntrande.
-Ta för dig av maten,sa Hojlos pappa och pekade.
Maten var god,drickan likaså.
Att dansa gjorde mig trött och jag sov som en stock.
Nästa morgon vaknade jag tididgt.
Jag visste var stallet låg.
Jag fann Hojlo där inne.
-Tänkte du gå?,frågade han.
Inbillade jag mig,elelr såg han besviken ut?
-Ja tyvärr,sa jag.
-Lova att jälsa på,sa Hojlo,tog tag i min hans och kysste den lätt.
Jag blev alldeles varm inombords.
-Tack!,sa jag.
Hn hjälpte mig upp på Sun.
-Lycka till,Jenny!,sa han och log så att hans smilgropar syntes.
Sun skrittade därifrån.
Vi slog läger på kvällen och...
-Titta Sun!,skrek jag. Vi är framme!
Jag tänkte på Hollon därhemma.
Snart skulle jag veta varför min älskade ville ha det slut.
När jag gick in blev det knäpptyst.
-Donna! Ä det verkligen du?,frågade en tant.
Hur visste hon min moders namn?
-Jag heter Jenny,dotter av Donna.
Alla stirrade på mig.
-Släpp fram mig,sa en dam.
-Detta är spåkvinnan,sa tanten. Hon spådde att du skulle komma hit.
-Men en smörblomma,sa tanten och log. Jag heter Marisella.
-jag...,började jag men blev avbruten.
-Följ mig,sa Marisella och ledde mig till ett rum.
-Joo jag skulle vilja eta...
-mitt barn,din kärlek till Hollon är stark,men smörblomma betyder:jag har en annan.
DEt kändes laldeles tomt inom mig.
-Tack för hjälpten,sa jag tpnlöst. Jag måste nog gå...
-Mitt barn,kom och hälsa på med Donna någon dag!,bad Marisella.
Jag nickade kort och gick ut till Sun.
-Farväl! Dotter av Donna!
Jag skrittade iväg till Hojlos by.
-Jag heter Jenny,jag vill träffa Hojlo!,sa jag till vakterna.
-Det är henne jag pratat om,viskade den ena vakten till den andra.
-Ja,man kan ju förstå varför hans höghet längtat efter henne,sa den andre och släppte in mig.
-Vad handlade det där om,Sun?,frågade jag hästen som bara frustade.
Jag fann Hojlo.
-Du kom tillbaka!,sa han och hans sorgsna ansikte lystes upp.
Plötsligt insåg jag mina känslor för honom.
En våg av lycka for genom kroppen när han rörde min hand.
Jag blev alldeles varm.
Han tvekade ett ögonblick,så böjde han sig mot mig och kysste mig lätt,mitt på munnen!
Alla såg.
Men det verkade inte arga,tvärtom!
Alla började jubla.
-Jag har länge letat efter den rätta,viskade han i mitt öra. Och nu står hon här,framför mig.
Han kysste mig igen.
På morgonen när jag vaknade så satt Hojlo på sin häst,Rockie.
-Kom nu Rock,nu ska vi ge oss av.
Jag log mot honom.
Vi hade bestämt att han skulle följa med till min by.
Den första som fick syn på oss var Donna,min mamma.
Hon sprang fram till mig och kysste mig.
Hojlo gjorde stora ögon.
-Drottning Donna,jag är....
Donna log.
-Jag vet vem du ör,Hojlo,sa hon och log. Din far och jag är gamla vänner.
Den som fick syn på oss sen,var Hollon.
Han kom fram springande.
-Jag har längtat efter dig! Jag vill ha dig tillbaks,bad han. Jag vill ha dig! Inte Hokajeak!
Det var som om jag blivit träffad av blixten.
-Med min bästa vän?,frågade jag.
-Ja,men jag älskar dig.
Han böjde sig mot mig men jag satt handen framför hans läppar.
-Saker har förändrat,sa ujag och räckte honom en smörblomma.
Den samma ensamma smörblomma,som han givit mig...

Skriven av: Tamara