En fotografs dag

Martin vaknade av att hans väckarklocka ringde, han tittade på klockan och la sig ner igen. Plötsligt kvicknade han till.
– Fan, är klockan redan tio? Jag kommer försent! Martin skyndade ta på sig kläderna som låg på golvet, tog nycklarna och sin plånbok som låg på skrivbordet, hängde sin kamera runt halsen och gick ut. Han låste om sig.
Martin jobbade som fotograf på en nyhetstidning som hette ”Senaste nytt”.
Martin var 32 år gammal och hade brunt hår och bruna ögon. Det enda han brydde sig om var sitt jobb. Martin bodde ensam i en lägenhet med två rum och kök i Jönköping.
Just när Martin låste sin dörr kom hans granne ut.
– Jaha sen till jobbet nu igen?
– Hej Kristina, sa Martin lite trött och argt. Han gick in i hissen och åkte ner. Han hade inte långt till jobbet, så han kunde cykla.
När han kom fram skyndade han sig in.
– Sen som vanligt! Hördes en skrattande röst.
– Ja, jag satt uppe sent igår kväll, sa Martin.
- Alexander väntar på dig inne på sitt kontor.
– Tack Brita, sa Martin och gick in genom en dörr där det stod ”Alexander Björk”.
– Åh, Martin jag behöver din hjälp, sa Alexander.
– Med vad då?
- Ja, du vet den där nya pappersfabriken som ska invigas på tisdag.
– Ja, men vad är det för intressant med det?
- Jag vet inte men det ska vi ta reda på, så ladda upp förrådet av filmrullar för jag vill att du ska ta några bilder.
– Ok, det ska bli! När åker vi?
– Nu! Sa Alexander och tog på sig sin jacka.
Dom gick ut och satte sig i Alexanders bil.
– Vad ska vi göra på fabriken? Undrade Martin.
– Jag ska bara kolla vad fabriken har för framtida planer, kanske några intervjuer och några fler frågor.
Resten av vägen till fabriken var Martin tyst.
– Jaha, då var vi framme, sa Alexander medan han tittade på fabriken. Glöm inte kameran.
– Jag är inte dum i huvudet, sa Martin och hängde kameran runt halsen. Alexander gick fram till receptionen och pratade med receptionisten.
– Du kan gå runt och ta några bilder, sa Alexander till Martin.
– Ok, svarade Martin, och gick förbi några kontor och plåtade lite här och var.
Han bytte filmrulle, och gick ner för en trappa. Där såg han en dörr där det stod ”obehöriga äga ej tillträde”.
– Äntligen något intressant! Martin försökte öppna dörren, men den var låst.
– FAN! Skrek Martin och sparkade på dörren. Då till hans stora förvåning öppnades dörren.
– Det var ett dåligt lås! Han gick in i rummet och tittade sig omkring.
– Det är nog här dom tillverkar papper, tänkte han och gick längre in i rummet. Då hörde han ett prasslande ljud på marken, han tittade ner.
– Vad är det här? Det låg utsprida 500-sedlar överallt på golvet. Martin tog en snabb bild, sen tittade han sig omkring. Han såg en maskin, som tillverkade 500-sedlar. Martin tog upp en sedel och granskade den noga.
– Dom är ju falska. Martin tog några bilder på maskinen och lite här och där. Men han märkte inte att en videokamera vände sig mot honom och zoomade in honom,
medan han fotograferade.
Filmrullen började spola tillbaka. Martin tog ut rullen ur kameran och la den sedan i sin jackficka med ett leende. Sen satte han i en ny filmrulle. Och just när han skulle ta fler bilder öppnades dörren Martin kommit in genom. Han vände sig om, där stod en vakt . Man kunde se att det var en vakt, för han hade uniform på sig, och ett vapen vid sidan.
Vad gör du här? sa han väldigt strängt.
– Ingenting, sa Martin som om han just hade kommit in.
– Du får inte vara här. Martin gick mot dörren medan han hängde kameran runt halsen.
– Den där tar jag hand om. Sa vakten och tog Martins kamera.
– Seså ut med dig.
Martin gick ut ur rummet och upp för trappan, medan han funderade över vad dom gjorde där nere.
– Falska sedlar, tänkte han.
– Vänta bara tills Alexander får höra det här. Martin gick mot receptionen för att hämta Alexander.
– Där är du ju, jag har letat överallt efter dig, jag hörde att en vakt hade tagit din kamera.
- Ja, det stämmer att jag blev av med kameran, men jag tog några bilder på något slags tryckeri.
Men det var inte pappar utan det var pengar.
– PENGAR! Hojtade Alexander till så att receptionisten tittade på dem.
– Ja, men jag tror att dom var förfalskade.
– Hur fick du reda på det här? sa Alexander och tittade allvarligt på Martin
- Jag såg alltsammans i ett rum på nedervåningen .
– Men du har ju inga bevis, vakten tog ju din kamera.
– Ja, men innan han tog den hade jag tagit ut rullen, och lagt den i min jackficka. Martin tog upp filmrullen ur jackfickan och visade den för Alexander, sen la han försiktigt ner den i fickan igen.
– Bra då har vi ju vår story i alla fall. Jag tycker att vi går innan någon vakt kommer sa Alexander.
– Du menar tillbaka till tidningen?
- Ja.
Dom gick ut ur fabriken och fram till Alexanders bil.
– Det är nog bäst att vi åker till polisen och anmäler det här eller vad tycker du Alex?
Men Alexander svarade inte. Dom satte sig i bilen.
– Vart ska vi nu då? frågade Martin, men Alexander svarade inte.
Dom körde förbi polishuset.
– Ok vi åker direkt till tidningen.
Men Alexander körde även förbi Senaste nytt
– Och vart é du på väg då? Du körde nyss förbi tidningen ”klantarsle”.
Alexander tittade på Martin ett ögonblick och sa:
– Kan du ge mig filmrullen?
- Och varför ska jag ge den till dig?
Alexander svängde in i ett skogsområde där ingen bodde.
– Varför svänger du in här?
Men Alexander svarade inte nu heller.
– KAN DU SVARA!? Skrek Martin till honom. Då stannade Alexander bilen, och sa till Martin att kliva ur bilen.
– Vad är det med dig? Frågade Martin honom och såg väldigt rädd ut.
– Hör du illa UT UR BILEN! Skrek Alexander och tog upp en revolver ur sin ficka. Martin gjorde som han blivit tillsagd.
– Du vet vad jag vill ha, sa Alexander och tittade på Martins jackficka. Martin tog upp film- rullen ur sin ficka.
– Jaha du jobbar för dom, men varför blandade du in mig i det hela?
– Det var inte meningen att du skulle få se sedlarna, men nu ska ingen annan få reda på det om du bara ger mig rullen. Annars knuffar jag ner dig för berget.
Martin tittade sig omkring och märkte att dom var uppe på en hög bergstopp. Om han inte gjorde som Alexander sa skulle han antingen bli skjuten eller bli ner knuffad för berget.
– Varför tog du med mig till fabriken från första början? Frågade Martin och försökte tänka ut någon ide.
– När jag skulle skriva om pappersfabriken så var jag tvungen att ha med mig en fotograf, men du skulle självklart titta vad som fanns i det rummet, sa Alexander medan han laddade revolvern och pekade den mot Martin.
– Ge mig filmrullen. Martin tog upp rullen ur fickan, han granskade den noga. Alexander gick fram till honom och tog den ur hans hand.
– Tack, men du skulle inte ha varit så nyfiken, sa Alexander och sköt Martin tre gånger i bröstet.





SLUT

Skriven av: Johnny Johansson