En kärlek

Redan första dagen på mitt nya jobb märkte jag att en kille tittade speciellt på mig och jag kände mig både attraherad och lite generad. Han var inte den snygga charmiga typen jag brukade titta på och jag hade ju Anton som jag skulle gifta mig med om ett par veckor. Det var uppmuntrande att någon tittade iallafall och jag gillade det. Jag hade bara haft bröllopet i tankarna och kyrkan och prästen var bokade. Jag hade själv sytt min brudklänning som var i ljust syrenlila med handskar i samma färg. Blombuketten var beställd och bestod av olika sorters blommor i lila och vitt. Alla sjuttiofem inbjudningskort var skickade och restaurangen var bokad. Maten och bröllopstårtan var beställda hos en catering firma vi blivit rekommenderade.

Staffan som han heter stannade ofta till vid mitt rum och frågade hur jag mådde och om jag trivdes bra med nya jobbet. Visst var det snällt av honom, men jag kände att det var något annat han ville. En dag frågade han om jag ville äta lunch med honom någon dag och jag tackade förstås ja och såg fram emot att bli lite uppvaktad. Anton var inte speciellt bra på det och hade aldrig varit heller. Vi har känt varandra sen vi var ganska unga och bott ihop i många år, så nu tyckte Anton att det var dags att vi gifte oss. Friade, nej det kan man inte kalla det utan han sa bara att han tyckte vi skulle göra det eftersom vi ändå bodde ihop. Anton spelar i ett hårdrockband och är borta mycket på kvällar och helger. Ibland åker jag med på spelningar trots att det inte är min smak av musik, men vad gör man inte för någon man älskar.

Äntligen kom den dagen Staffan och jag skulle äta lunch. Vi gick till en italiensk restaurang i närheten och han bjöd förstås. Det var en buffe som bestod av en massa härliga varma och kalla rätter och även ett par goda efterrätter. En timme gick fort och det visade sig att vi hade mycket att prata om. Staffan berättade att han var nyskild och jag talade om att jag skulle gifta mig om ett par veckor. Han såg lite besviken ut tyckte jag eller så inbillade jag mig bara. Vi gick tillbaka till jobbet och jag såg att några tittade lite undrande på oss. Han fortsatte att komma förbi för att prata och jag började tycka mer och mer om våra samtal. Så en dag var han borta från jobbet och jag saknade honom, men hörde att han skulle vara tillbaka dagen därpå. När han kom fick jag en fin blombukett och han sa att han saknat mig och jag kände att jag rodnade. Det var någonting som jag inte var vad vid att höra av Anton även om han varit borta en hel helg och spelat. Jag kände mig glad och upprymd och hade svårt att koncentrera mig på jobbet resten av dagen.

Hemma tänkte jag ofta på Staffan och Anton tyckte att jag verkade frånvarande. Jag hade ingen lust att ha sex, men när vi hade det tänkte jag och fantiserade om att det var Staffan som jag älskade med. Anton tänkte mest på sig själv och sin egen tillfredsställelse och jag saknade ömhet och att bli sedd. Kanske var det därför jag tänkte så mycket på Staffan för av honom kände jag mig sedd. Jag började längta till jobbet när jag var ledig och blev mer och mer frånvarande. - Vad är det med dig Sara frågade Anton en dag. - Du är så borta i skallen nu för tiden. - Trivs du inte på nya jobbet eller vad är det, fortsatte han. Jag visste inte vad jag skulle svara, men sa att allt var så nytt och så mycket jag måste lära mig.

Jag trivdes bra på jobbet och speciellt med Staffan och efter ett par dagar var det dags för en kickoff för att lära känna varandra lite mer, tyckte chefen. Vi skulle åka till Djurö värdshus och vara där i två dagar. Anton var inte glad när jag berättade det och undrade om det verkligen var nödvändigt att jag åkte med. Jag tyckte det var skönt att för en gångs skull komma bort eftersom jag för det mesta var hemma med Anton eller ensam när han var ute och spelade. Jag hade tappat lusten att gå ut med mina väninnor och stannade hellre hemma när dom frågade mig om jag skulle med ut.
Nu var dagen inne för kickoff resan och jag kände mig glad och upprymd. Jag hade packat ner lite snygga kläder och längtade att få träffa Staffan under andra former och lite mer privat. Vi åkte buss direkt efter jobbet och jag satt bredvid Annika en av tjejerna på jobbet. Hon pratade mest om sin man och sina barn och jag berättade att jag skulle gifta mig om ett par veckor, men kände mig inte glad när jag pratade om det. Som tur var så var hon mest intresserad av att prata om sig själv, så hon märkte nog ingenting. Jag försökte stänga av hennes babblande, orkade inte lyssna.
Staffan satt med vår chef lite längre fram i bussen och dom pratade och skrattade med varandra. Ibland vände han sig om och tittade på mig och log. Jag kände hur jag rodnade varje gång, men tror inte att någon annan märkte det. Vi var sex stycken med mig på kontoret och alla var upptagna med att prata med den som satt bredvid. Jag försökte blunda en stund för jag var så trött, men det var svårt med Annika vars mun gick i ett.

Så äntligen var vi framme och jag gick av och hämtade min väska. - Nu tycker jag att vi går till våra rum och kopplar av lite, så ses vi i matsalen klockan sju, sa chefen. Klockan var fem så det var gott om tid för vila och jag var trött och behövde sova en stund och gick upp på mitt rum.
Annika och jag hade rummen bredvid varandra och var och en gick in till sig. Jag packade upp mina kläder och lade mig sen på sängen för att sova en stund. Jag hade precis slumrat till när det knackade på dörren och jag trodde det var Annika och hade egentligen ingen lust att öppna. Jag öppnade och utanför stod Staffan med sitt varma leende och sa. - Får jag komma in en stund eller vill du vara ifred. - Visst, kom in du svarade jag och kände att jag blev alldeles knäsvag. Jag kände hur attraherad jag var av honom, men försökte att inte visa det och satte mig snabbt i soffan.

Staffan satte sig mitt emot mig och det var så lätt att prata med honom och kändes så avslappnat. Han berättade om sitt äktenskap, sin skilsmässa och jag kände igen mig i min relation med Anton. Jag blev orolig och kände mig illa till mods och förstod inte först vad det var. Sen kom jag på att det han berättade var en kopia av Antons och min relation. Han frågade om mig och Anton och om giftermålet och om jag var lycklig och jag nickade bara. Ju mer han frågade ju mer nervös blev jag och ville inte prata mer om det och sa det också till honom.

Plötsligt satte Staffan sig bredvid mig i soffan och kysste mig. Jag blev helt överrumplad, men besvarade hans kyss som var så skön och så här hade jag aldrig känt förut. Han tittade på mig och sa. - Vad du är vacker Sara och det tyckte jag första gången jag såg dig. - Du har så vackra blåklints blå ögon och din röst är både mjuk och sensuell. Jag visste inte vad jag skulle ta vägen eftersom jag aldrig hade hört någon säga så till mig. - Tack, sa jag och kände att det hettade i ansiktet och var rädd att det skulle synas. Vi fortsatte prata och efter en stund kom jag på att jag längtade efter att han skulle kyssa mig igen, men det gjorde han inte. Sen sa jag att jag måste byta om och Staffan reste sig och gick mot dörren och sa - Vi ses vid middagen och så gick han.

Jag kände mig glad och upprymd vilket jag inte på gjort på länge. Tog en dusch och satte sen på mig min nya turkosa klänning som jag köpt till just den här resan. Håret satte jag upp i en knut och sminkade mig lite sparsamt som jag brukar. Jag kände mig nöjd, tog på mig skorna och gick sen ner till matsalen. Chefen och dom andra hade redan kommit, men Staffan såg jag inte till. - Vad fin du är Sara, sa chefen och drog ut stolen bredvid sig. - Sitt här så vi får lära känna varandra lite mer. Jag såg att Annika tittade lite avundsjukt. - Tack sa jag och satte mig sen ner. Efter en stund kom Staffan och jag kände att mitt hjärta slog ett extra slag. Han var så snygg och hans leende smittande av sig på oss andra. Han hade svarta jeans och en ljusblå skjorta som matchade hans blå ögon. - Hej allihop sa han och satte sig sen mitt emot mig.

Vi åt en toast med löjrom och räkor till förrätt. Till varmrätt var det smörstekt gös med ugnsbakade rotfrukter och potatisbakelse. Till efterrätt en pannacotta med hallonsås som jag älskar. Det var vin till maten som jag inte alls är van vid, så jag började känna mig lite påverkad. Chefen berättade hur dagarna skulle se ut och att vi skulle åka hem efter lunch på fredag. Vi skulle gå igenom lite nya rutiner, men han sa att det fanns utrymme för egentid också förstås. Han hoppades att vi skulle få ett par givande dagar och att jag skulle lära känna de andra lite mer och vise versa.
Sen sa han att han skulle dra sig tillbaka för att förbereda sig lite för morgondagen och önskade oss en trevlig kväll. Vi andra satt kvar ett bra tag, men sen gick dom andra till sina rum och bara Staffan och jag blev kvar. - Har du lust att ta en promenad frågade Staffan och jag sa att det ville jag gärna. Det var i början av Juni och varmt och skönt ute. Vi gick ner till havet en bit från värdshuset och satte oss på en bänk längst ut på bryggan.

Vi pratade om allt och skrattade mycket precis som vi brukade. Det slog mig att det var längesen jag hade så roligt med någon och inte ens med Anton. Plötsligt tittade Staffan mig rakt in i ögonen och vi blev alldeles tysta. Han log och kysste mig mjukt och skönt med sina härligt fylliga läppar. Jag kände att åtrån som legat dold så länge började växa i mig. Hans händer som var mjuka och varma smekte mig varsamt över ryggen. Jag kom på mig med att tänka på hur det skulle vara att ha sex med honom. Sen tog han mig i handen och vi gick och lade oss på stranden en bit bort. Han började smeka mina bröst och jag bara njöt. Klänning drog han upp och satte handen innanför mina trosor och jag kände hur hela jag skälvde av vällust. Han kysste mig så skönt och jag kände mig både närvarande och alldeles borta på samma gång. - Ska vi gå upp på mitt rum frågade han efter en stund och jag nickade. Det kändes helt naturligt att följa med honom och några tankar på Anton hade jag inte utan, kände mig bara glad och lycklig.

När vi kom upp på rummet utan att någon sett oss lade han mig på sängen. Sen tog han långsamt av mig mina kläder medan han kysste mig över hela kroppen. Han tog sen av sig sina egna kläder och vi älskade som jag aldrig älskat med någon förut. Han var så omtänksam och härlig att jag glömde både tid och rum. Efteråt låg vi och pratade en stund innan vi somnade och jag sov gott den natten.

Plötsligt vaknade jag av larmet på Staffans mobil och kom på var jag var och vad jag hade gjort, men utan det minsta ånger. Tvärtom ville jag ha mer av det här sköna. Staffan vaknade och kysste mig lika ömt som igår och frågade om jag mådde bra. Jag svarade inte utan kysste honom på munnen och det var väl svar nog. Sen älskade vi igen innan vi var tvungna att gå upp. Jag satt på mig klänningen och smög iväg till mitt rum en trappa ner. Tog en snabb dusch och bytte sen om till kjol och en snygg tröja och gick ner för att äta frukost. Alla var där och Staffan också som tittade på mig och blinkade och log. Chefen frågade om jag sovit gott och det sa jag att jag gjort och tänkte på Staffan och det sköna sex vi hade haft en stund innan.

Nästan hela dagen gick åt att prata jobb, äta lunch och fika, men vi fick också egen tid att göra vad vi ville. Ett fint spa fanns där som jag hade tänkt gå till och få massage, men så blev det inte. Vi älskade på Staffans rum och ingen av oss ville göra något annat. Hans händer och mun var överallt på min kropp och det var så härligt. Mitt och Antons sexliv var en parodi i jämförelse med det här. Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle vara så här bra. Jag njöt och när vi satt och pratade jobb igen så hörde jag inte ett ord vad någon sa, för jag tänkte bara på Staffan och allt det sköna han gjorde med mig.

På kvällen var det middag och vi berättade vad vi gjort på vår lediga tid. Ja helt sanningsenliga var varken Staffan eller jag. Staffan sa att han tagit en långpromenad ensam för att rensa huvudet. Jag sa att jag badat i havet och promenerat runt Djurö eftersom jag aldrig varit där tidigare.
Vi åt och drack gott och idag var det en kötträtt och Tiramisu till efterrätt men ingen förrätt, men mat var det minsta jag tänkte på. Jag var lite försiktig med vinet för att slippa känna mig påverkad som igår, för jag visste vad som skulle hända i natt igen och ville vara helt klar i huvudet. Några musiker var där och spelade och sjöng och sen gick en efter en upp till sina rum. Dagen efter skulle vi prata jobb, äta lunch och sen åka hem och resten av dagen fick vi ledigt.

Staffan och jag tog en promenad till samma strand som första dagen. Vi satt på samma ställe som då och jag började känna mig lite ledsen över att åka hem. Jag önskade att tiden skulle stanna och att vi aldrig skulle åka härifrån och det berättade jag för honom. - Jag känner likadant sa Staffan. Hur blir det du när du kommer hem för jag vill gärna fortsätta träffa dig Sara. Jag är fri och du är upptagen, så hur har du tänkt frågade han. Plötsligt var jag tillbaka i verkligheten, till Anton, till bröllopet, festen och alla gäster som var bjudna och jag kände mig illa till mods. Vad skulle jag göra, hur skulle jag kunna tala om för Anton att jag ville ställa in bröllopet. Alla gäster, vad skulle jag säga till dom tänkte jag

Vi pratade och skrattade som vanligt och jag glömde strax bort allt därhemma. Vi kysste och smekte varandra och snart var vi lika upphetsade som förut, så vi gick tillbaka till värdshuset. Vi smög upp till Staffans rum som låg vägg i vägg med chefens. Jag glömde helt bort Anton och bara njöt av mitt nyfunna härliga sexliv med denna underbara man och älskare. Vi duschade tillsammans och smekte varandra och gick sen ur duschen och torkade oss. I sängen var allt lika skönt som igår och Staffan smekte mig till den ena orgasmen efter den andra. Det var jag inte van vid och hade bara fått det vid några tillfällen i början av Antons och min relation. Sen somnade vi och jag var helt utmattad, men lycklig.
Dagen efter var det frukost och sen tog vi en promenad tillsammans allihop innan vi gick tillbaka till värdshuset och mer planering som avslutades med en härlig lunch. Sen var det dags för hemfärd och jag gick till mitt rum och packade ner mina kläder. På bussen pratade alla med varandra och hade roligt, men jag kände mig inte så glad. Nu skulle jag hem till mitt liv med Anton, bröllopet och jag visste varken ut eller in. Tillbaka i stan sa vi hej då och vi ses på jobbet på måndag för nu var det fredag och helg och ledigt.


Inte en enda gång hade Anton ringt och jag visste att han var sur för att jag åkt bort. När jag kom upp i lägenheten var det tyst och mörkt och på bordet låg en lapp där det stod. Jag är på spelning och kommer hem på söndag. Hoppas du haft det bra, men önskat att du var med mig. Anton
Jag kände ingenting utom bara tomhet och rev sönder lappen. Några tomma fraser från den man jag skall gifta mig med var allt och jag blev mer och mer övertygad om att det inte var rätt. Jag hade inte svarat på något frieri, utan bara svarat ja på hans konstaterande att vi bor ju ändå ihop.

Jag hade fattat mitt beslut, men det skulle jag behålla för mig själv. Jag ringde till Staffan och sa att jag ville träffa honom och han blev förstås glad och bad mig komma dit. Jag duschade och bytte om och gav mig sen iväg glad och lycklig. Staffan tog emot mig med öppna armar och härliga kyssar som jag längtat så mycket efter. Vi pratade och jag sa att jag fattat ett beslut, men att jag ville behålla det för mig själv ett tag till. Han tyckte det var ok och sa att han inte ville pressa mig. Vi gick ut och köpte lite gott att äta och gick sen hem till Staffan igen och lagade maten tillsammans. Det var så mysigt och mina känslor blev ännu starkare för honom. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och skrattade och hade roligt ihop. Jag ville inte ha något starkt att dricka så vi tog lättöl till maten. Vi åt, fikade tittade på en film och gick sen och lade oss. Precis då ringde Anton och frågade om jag var hemma och om jag sett lappen.- Ja jag har den här, ljög jag. - Vad ska du göra frågade han och jag svarade att jag skulle se en film. - Jag kommer hem på söndag fortsatte han, så får vi fortsätta prata om bröllopet och festen vilka som ska spela och så. - Javisst svarade jag, det ordnar sig och sen sa vi hej vi ses. Ingen puss och kram utan helt dött precis som förhållandet var.
Det var lätt att koppla bort Anton för mina känslor för honom var helt borta. Staffan och jag älskade hela natten och jag var i sjunde himlen. Han var den mest ömsinte älskare jag kunde tänka mig och jag njöt ännu mer av hans kropp och hans sköna händer. Hans heta kyssar gjorde mig så upphetsad och jag fick ännu en gång den ena orgasmen efter den andra och till slut somnade jag i hans famn.

På lördagsmorgonen vaknade jag av att Staffan kom in med frukost som vi åt i sängen och jag kände mig som en prinsessa. Han hade gjort goda smörgåsar och kaffe och var sitt glas juice. Vi åt och gick sen upp och duschade tillsammans och för första gången tog jag hans lem i min hand och kände hur den växte.
- Guud så skönt hörde jag honom säga och sen sa han
- Jag älskar dig Sara och det kändes som om mitt hjärta skulle flyga ur kroppen. Jag smekte honom tills han fick utlösning och han tog mig i sin famn, kysste mig och sa.
- Du är underbar. När vi duschat klart och klätt på oss pratade om vad vi skulle göra och bestämde att vi skulle åka ut på Värmdö och sola och bada. Vi handlade mat och lite gott fikabröd på vägen dit. När vi kom fram såg vi att det var fullt med folk på stranden så vi lade oss längst bort för att få vara ifred. Hela dagen pratade vi om allt som vanligt.

Vi berättade om våra liv och om vår uppväxt som var helt olika. Staffan kom från ett kärleksfullt hem medan jag kom från ett dysfunktionellt. Han lyssnade när jag berättade om allt våld som jag upplevt när jag växte upp. Jag var rädd att han skulle tappa intresset när jag berättade, men han ville höra allt och att älskade mig för den jag var. För mig var det både skönt men också jobbigt att höra och jag hade svårt att riktigt tro honom. Så mycket kärlek hade jag aldrig fått och det skrämde mig.
Vi badade, pratade, skrattade och kysstes där i solskenet och Staffan viskade. - Jag vill ha sex med dig här på filten.
Jag skrattade och sa att han fick vänta till vi kom hem och ingen såg oss. Han berättade att han blev upphetsad av att någon såg eller skulle kunna se. Det blev inte som han ville för det var inget som jag blev upphetsad av, tvärtom. Det började bli sent så vi bestämde oss för att åka hem igen. Solen började gå ner och jag kände mig trött och somnade nästan när jag kände Staffans hand på min. Han tittade på mig utan att säga något, men jag såg att han såg lite undrande ut.
På kvällen bjöd han ut mig på en Indisk restaurang som jag föreslagit eftersom jag älskar Indisk mat. Staffan tog ett glas vin och jag en lättöl och vi satt där ganska länge och bara njöt. Sen gick vi hem till honom och stöp i säng och jag somnade som en stock. Jag vaknade av att Staffan kysste mina bröstvårtor och smekte mig sen till orgasm innan han trängde in i mig så skönt. Jag njöt och ville aldrig att han skulle sluta.

Det var söndag och Anton skulle snart komma hem och då ville vara hemma för att slippa en massa frågor. Jag ville egentligen inte lämna Staffan och hade svårt att gå därifrån Han såg ledsen ut och sa - Sara, du vet vad jag vill, men du måste bestämma över ditt liv och jag vill inte skynda på. Jag kysste honom på munnen och sa. - Jag vet och har fattat mitt beslut, men det kommer att ta lite tid. Sen sa vi hej och vi ses och så gick jag och tog tunnelbanan hem. Jag kände mig ledsen och tom men beslutsam och ingen skulle kunna ändra på det jag bestämt mig för. Hemma i lägenheten lade jag mig på sängen och somnade och drömde att jag flyttade in i ett hus som såg ut som en ruin. Det var tomt och jag såg rakt genom huset och det fanns ingenstans jag kunde gömma mig.

Jag vaknade och hörde någon ropa mitt namn och såg ansiktet på Anton. - Ligger du och sover mitt på dan. - Är du sjuk frågade han. Jag sa att jag bara vilat en stund och gick sen upp. - Får man ingen puss när man kommer hem, hörde jag honom säga som vanligt. Jag gav honom en snabb puss på munnen och gick in och satte mig i vardagsrummet. - Vad ska vi äta, fortsatte han precis som vanligt igen, men den här gången gick jag inte ut i köket och lagade nån mat. - Inte vet jag, svarade jag. - Du får väl laga något själv om du är hungrig.
- Men herregud vad är det med dig Sara. - Jag känner inte igen dig. - Var är min lilla Sara, fortsatte han och jag höll på att spy.- Vi kanske ska prata färdigt om bröllopet, om grabbarna som ska spela, för allt annat är ju klart eller hur, Sara. - Joakim sjunger istället för mig har han lovet och jag kan ju inte för jag ska ju gifta mig fortsatte han och skrattade.

Sen satt vi där och planerade men det var mest Anton som pratade för i mina tankar var jag kvar hemma hos Staffan. - Du verkar borta, vad tänker du på frågade Anton, men jag sa att jag var trött och att det var jobbigt på kickoffen. - Ja, du skulle inte ha åkt utan följt med bandet istället och haft lite kul, fortsatte han. Jag tänkte för mig själv att, om du bara visste hur roligt jag haft för en gång skull. Jag har fått uppleva hur en man älskar mig för min egen skull. Någon som vet hur man behandlar en kvinna och inte som du bara tänker på dig själv, men nickade bara och sa ingenting.

Det är måndag morgon och på jobbet igen och alla var glada och nöjda med kickoffen och pratade om den på fika rasten. Jag kände mig glad att vara tillbaka och att träffa Staffan igen. Vi kysstes var vi än kom åt, men var livrädda att någon skulle se oss. Vi gick ut och åt lunch och en gång åkte vi hem till Staffan och älskade och tog bara varsin varmkorv på väg tillbaka till jobbet. Lite sena var vi men ingen sa något.
Dagarna gick fort och nu var det bara en vecka kvar till bröllopet och jag våndades över mitt beslut. Staffan frågade ingenting, men ville träffa mig en kväll och bad mig komma hem till honom. Jag sa till Anton att jag måste åka till mamma för hon var sjuk. Ringde mamma och bad att hon skulle säga att jag var där om Anton ringde. - Vad är det, sa mamma - Ljuger du för Anton och jag vet inte om jag vill ställa upp på det. - Du måste mamma för det är en överraskning till Anton. - Ringer han så säger du bara att jag är ute och att jag ringer honom senare. - Ok sa hon men lät lite undrande.

Jag åker hem till Staffan som blir glad när jag kommer. Han kysser mig länge och så där skönt som han alltid gör. Jag blir upphetsad och märker att han också är det. Han lyfter upp mig och bär mig in till sängen. Sen klär han av mig kläderna långsamt medan han kysser mig överallt.
Han tar min ena bröstvårta i sin mun som han vet att jag tycker om och särar på mina ben. Tränger försiktigt in i mig och säger. - Sara jag älskar dig och vet inte hur jag skall kunna vara utan dig eller sanningen är att jag inte vill vara utan dig helt enkelt. - Jag vill att du skall veta det vilket beslut du än tar. - Jag älskar dig också Staffan och har aldrig känt mig så lycklig som med dig. - Vi pratar inte mer om det nu, orkar inte, säger jag. Sen älskar vi länge och jag får flera orgasmer efter varandra och det känns som om jag är i himlen.

Min mobil ringer och jag ser att det är mamma och svarar. - Var är du Sara. - Du måste ringa Anton för han ringde just nu. - Jag sa att du var ute och handlade, men ringer så fort du kommer tillbaka. Jag säger till Staffan att jag måste åka hem, att Anton har ringt mamma och jag sagt att hon var sjuk. Jag klädde på mig kläderna och såg att Staffan såg ledsen ut och säger. - Jag åker bort hela veckan och kommer kanske hem till helgen. - Jag måste vara för mig själv ett tag och åker till lägenheten i Åre. - Får jag inte se dig på en hel vecka, säger jag. - Sara, vilket beslut du nu än tar så tror jag det här är bäst för oss båda och jag har bestämt mig och tagit semester hela veckan. Vi kysser varandra och det känns som om det var sista gången och jag vill inte släppa honom. Sen säger vi hej, vi ses och jag går ut genom dörren.
Jag ringer Anton och säger att jag är på väg hem och han låter glad.

Anton hade köpt kräftor som han vet att jag älskar och några goda ostar. Han drack några öl till och jag en kopp te som jag brukar. Vi tittade på en film och sen sa jag att jag var trött och gick och lade mig. Anton kom efter en stund och ville ha sex och jag tänkte på Staffan hela tiden och som vanligt så varade det inte så länge. Sen somnade Anton och det var jag bara glad för. Morgonen efter gick jag upp och åt frukost och tack och lov så hade Anton redan åkt.
Dagarna kom och gick och jag kände mig som en robot och Anton klagade på att jag inte lyssnade och var så frånvarande. - Är du nervös inför bröllopet frågade han. - Ja kanske det sa jag och stängde av igen. På jobbet försökte jag vara som vanligt, men sa att jag var nervös inför bröllopet. - Ja du verkar lite borta sa chefen, men det gör ingenting och jag förstår dig så väl. - Jag kommer ihåg när jag själv skulle gifta mig. Du skulle bara veta tänker jag, ler och går till mitt rum.

Nu var det lördag och dagen för bröllopet och jag var hos frissan för att göra i ordning håret. Det blev snyggt med en blomma i samma färg som klänningen. Buketten hade Anton hämtat och den var så vacker. Han fick inte se mig innan vigseln så jag var hos mamma och klädde mig. Pappa dog för många år sen så mammas nya man Anders var i pappas ställe. Precis när jag skulle gå ringde det i mobilen och jag såg att det var Staffan, men svarade inte. Han lämnade ett meddelande där det stod. Älskar dig Sara glöm aldrig det. Då grät jag.

Kyrkan var nästan full av vänner och släktingar. Dom var så fina allihop både barn och vuxna. Anders gick bredvid mig och fram till altaret där Anton stod och såg glad, men också lite allvarlig ut. Tänk att jag känt dig i så många år men ändå vet jag inte vem du är tänkte jag. Vi var de bästa vänner och kanske skulle vi fortsatt vara det istället för att bli ett par. Nu är det som det är och jag har fattat mitt beslut. Prästen, Marie är en kvinna jag valt för att jag känner henne och tycker om henne. Vi stod där framför altaret och hon läste först en dikt som mamma skrivit och som var så fin att jag nästan började gråta. Sen läste hon ur bibeln och till slut gav vi våra löften till varandra. När vi kom till slutet att älska dig tills döden skiljer oss åt hade jag två fingrar i kors och som jag hoppades att ingen såg. Anton kysste mig och såg lite undrande ut när jag vred på huvudet så att kyssen hamnade på kinden.

Maten var god, musiken bra och det blev en hej dundrande fest. Många höll tal och vi öppnade presenterna tillsammans. Sen dansade vi och hade roligt. Jag kände mig nöjd över mitt beslut och var glad att festen blev så lyckad och att alla var så nöjda. Frampå småtimmarna började folk bryta upp och tackade för en sån fin fest och önskade oss lycka till. Sen åkte Anton och jag hem och sov hela natten. Vi åt frukost och jag sa att det är en sak jag måste berätta för dig. Anton såg frågande ut och så berättade jag allt. Jag sa att jag inte ville ställa in bröllopet och göra alla besvikna. - Jag vill skiljas Anton för jag älskar inte dig, men jag förstår om du är ledsen och arg. Sen smällde dörren igen med ett brak och Anton var borta.

Jag jobbade som vanligt och alla ville höra om bröllopet. Jag berättade, men inte allt förstås. Det fick bli en annan gång. Några dagar senare kom Anton hem och hämtade sina kläder och lite andra saker och sa. - Jag förstår dig Sara och jag har känt att något var fel, men trodde att du älskade mig och att vi skulle leva tillsammans. - Det jag inte förstår är varför du inte berättade det här innan bröllopet och det kommer jag aldrig förstå. - Ja, jag är både förbannad och ledsen, men det kanske är lika bra och jag kanske inte varit så kul att leva med. - Vi får ses en annan dag och prata mer, sa han och gick
Staffan hade jag inte hört ett ljud ifrån så jag ringde honom och sa - Hej Staffan, det är Sara och du kanske förstår varför jag ringer. - Hej Sara. Du kanske vill tala om vad du fattade för beslut, men jag har nog gissat att ni gifte er iallafall, säger han.
- Ja Staffan jag kunde inte ställa in bröllopet för alla vänner och släktingars skull och allt annat som var bestämt. Jag hörde en lång suck, men så fortsatte jag. - Vi gifte oss Staffan, men jag höll två fingrar i kors när jag kom till våra löften. - Jag har berättat allt och sagt att jag vill skiljas.
- Det är dig jag älskar Staffan och så hörde jag hans röst full av glädje säga.
- Sara, Jag älskar dig.

Gunilla Eborn

Status: Guld författare

Gunilla Eborn heter jag bor på Södermalm i Stockholm och är både farmor och mormor. Jag älskar att skriva och mest från hjärtat och har ca 800 texter. Har fått ca 90 tonsatta av Melin och Jerndal och finns på Youtube och Reverbnation och 5 noveller utgivna. Det är ett behov hos mig när hjärtat svämmar över.
Gunilla Eborn är medlem sedan 2015 Gunilla Eborn har 156 publicerade verk