En längtan...

Det finns en längtan, som är starkare en allt annat. En längtan som gör att man inte finner ro.
Den finns där djupt inne, nästan gömd men den finns.
Längtan gnager inombords, lite i taget. Den sliter i oss, slår oss inifrån. Den vill ut.
Det är en evig kamp mellan längtan och vår vilja att trycka bort den, men längtan vinner alltid i slutändan.
Den finns kvar....

Det spelar ingen roll att man har många vänner, den finns där ändå.
Det hjälper inte att man jobbar som ett svin och tjänar mycket pengar, den finns där ändå.
Man blundar o gömmer sig i ett försök att skydda sig själv,
men den finns där ändå...

Känner en saknad efter något, ja eller någon. Egentligen borde man vara lycklig,
Man lever bra, äter sig mätt varje dag. Har många vänner och har ett jobb att gå till.
Det hjälper inte, den finns där ändå. Man kan aldrig fly ifrån den.
Aldrig gömma sig, ty den följer efter.
Den finns ju inom oss.

Visst finns väl drömmen, sagan. Där man är lycklig av att bara finnas.
Känner glädje, lycka, gemenskap och kärlek.
Tänk om man längtar efter något som inte finns.
Saknar det ouppnåeliga, inte kan det väl vara så meningslöst.

Sagan finns. Det måste den.
Sagan som omfamnar oss i sin sköld, skyddar oss från allt.
Den som får oss att sväva, flyga, leva, längta, darra, skratta och att älska.
Inget som stör eller förstör.
Det är livets mening, livets gång.

Men tänk om man inte ser när man funnit den eller inte förstår, kanske inte vågar.
Man kanske drar sig undan, flyr sin väg.
Gömmer sig bakom sin egen välkända sköld, som visserligen skyddar från fara,
men även tyvärr från kärleken.
Då kan man aldrig hitta sin dröm, sin saga.
Då blir man heller aldrig hel.

När man väl hittar den ”rätte” då vet man det direkt det är jag övertygad om.
Man måste lita på sin instinkt o följa den, hur ska man annars kunna bli hel?
Kärlek, bara ordet får en att rysa. Vilket stort ord, men riktig kärlek är stor.
Riktig kärlek får en att vara lycklig bara av att leva, att få vara med den man älskar.
Man är lycklig över att få göra någon annan lycklig.
Glad över att få göra någon annan glad, nöjd över att få ge och få.
Man känner en värme inombords som inte går att dölja, den sprids var man än går.
Glädje sprids i kärlekens närvaro.

Jag är rädd, mycket rädd. Men jag tänker våga ändå, för min skull, för din skull..
... och för kärlekens skull.

Skriven av: Malin Svensson