En söndagsmorgon

Vi har känt varandra i en tid, du och jag. Närmare fyra år, om man ska vara säker. Du stod där med ditt kastanjebruna hår utsläppt. Du såg nervös och rädd ut, medan du kollade in menyn.
Nuförtiden vaknar jag varje morgon bredvid dig. Din hy är så slet. Jag känner vibreringar från din kropp när jag rör dig. Jag känner din hud under mina läppar- den smakar salt. Du stönar till-du biter ihop dina läppar. Jag känner hur din kropp rycker när jag börjar nafsa. Jag lägger händerna innanför din pyjamasskjorta. Då händer det jag väntat på. Du lägger dina händer ovanpå min rygg. Jag drunknar i din omfamning denna söndagsmorgon. Jag hör inte grannarna som stökar i lägenheterna bredvid. Jag hör inte heller bilarna som kör av och an utanför. Jag hör bara dig, dina djupa andetag. Jag känner bara dina fingrar inuti mig. Det här var vad jag väntade på. Precis som den där ena lördagskvällen då vi satt i soffan, du och jag. Filmen vi såg på var jättedålig. Redan i början började du smeka mina ben, medan jag låg i din famn. Då och då var din hand mellan mina ben. Jag bet ihop mina käkar, försökte koncentrera mig på filmen, trots att det var svårt. Allt jag kunde koncentrera mig på var din hand. Att du skulle röra mig där. Precis som nu, nu när du är innanför mina våta läppar. Jag följer med dina vågor, där jag ligger på rygg. Jag känner av lakanet som klistrar sig fast på min rygg. Mina naglar som borrar sig in i din rygg. Precis som första gången. Även då lade du mig ner på rygg. Du kysste mig. Du tog av mig kläderna. Jag lät dig. Jag ville. Jag njöt av dina vågor. Precis som nu.
När den sista vågen av njutning sköljer sig över mig, blir jag som bedövad. Jag naglar mig hårdare fast i dig. Biter dig i axeln. Du lägger ditt huvud mot min bröstkorg. Jag tar kärleksfullt emot dig. Jag stryker ditt hår mellan mina fingrar.
”Jag älskar dig,” säger du.
”Jag älskar dig.” Du ligger där i min famn. En söndagsmorgon.

Skriven av: Petra Bussman