En strumpas strävan mot nirvana eller vart tog de vägen?

Som student så drabbas jag med jämna mellanrum att mina rena strumpor är slut. Den enkla lösningen är att snarast fylla en tvättmaskin med de hett eftertraktade strumporna, starta maskinen och efter avslutat program även torktumla. Detta är dock, som min artikel ska påvisa, inte helt riskfritt.

Nu har jag bott i min lägenhet några terminer och följderna av frekvent tvättning och torktumling gör sig påminda. Några av mina tidigare vita strumpor har blivit rosa samtidigt som mina nya röda strumpor blivit betydligt mattare i kulören. För några månader sen upptäckte jag för första gången, efter en omfattande torktumling, ett par strumpor som inte riktigt passade ihop. På senare tid har detta hänt allt oftare, det hela är mycket underligt.

Jag har börjat fundera på vad ska jag ska göra med alla dessa omaka strumpor och vart de egentligen kommer ifrån? Är det någon av mina grannars strumpor som söker lyckan hos mig eller har jag behandlat mina så illa att de överväger en alternativ livsstil?

I början försökte jag med skrämseltaktiken. Mitt motto var då, ”Om en av er rymmer så straffas den som lämnas kvar…” Jag kastade helt enkelt bort de strumpor som slarvat bort sin livskamrat. Resultatet var oväntat, det verkade som om terrorhot inte alls fick önskad effekt. Efter nästan varje tvätt upptäckte jag nya ensamma strumpor. Jag tvingades ge upp min taktik.

Nyligen övervägde jag att samla ihop alla mina 'strump-singlar' till en tvätt. Inte för att de var använda eller smutsiga, utan mer för att i ett sista desperat försök locka strumpornas ex-partners att ta sitt förnuft tillfånga och återvända till sina normala liv. Dock blev aldrig försöket av, mitt mod svek mig. Jag var rädd att jag skulle öppna torktumlaren och finna att samtliga strumpor hade lämnat mig.

Häromdagen hände något mystiskt. Jag skulle byta påslakan i min säng då jag till min stora förvåning upptäckte ett par omaka strumpor som vänsterprasslade i skydd av mörkret i mitt påslakan. Jag har ännu inte listat ut hur dessa strumpor lyckades förflytta sig tre hyllor upp från strumphyllan i min garderob eller vad som har hänt med deras respektive. Kanske har ett hemskt svartsjukedrama utspelats varefter deras livskamrater bragts om livet och försvunnit.

Vad kan det då vara som driver alla dessa strumpäventyrare till ett liv i ovisshet och kanske ett öde värre än secondhandbutiker? Många experter jag talat med hävdar att det är en strumpas ihärdiga strävan mot nirvana som får dem att fly vardagen. Att tvättas, tumlas, användas och tvättas igen, detta eviga kretslopp som skulle upphävs då en strumpa når sitt mål, sitt nirvana.

Författare:

Publicerat

Dela: