En trött tonåring och en ung advokat.

Du står där framför mig. Du står där i kön och väntar på den gamla gubben framför dig ska bli klar med sin beställning. Jag sitter här i caféet vid fönstret och kan inte låta bli att charmas av dig igen. Du har blont hår som inte är så långt, men det verkar mjukt och mysigt och jag vet att det är det. Dina havsblå ögon syns på bra håll och det är inte bara jag som har blivit förtjusta i dem. Sakta smuttade jag på mitt te medan du beställer ditt. Du väljer antagligen din vanliga apelsinsmak igen. Ja, det är så bra jag känner dig. Det var ju du och jag i flera veckor. Flera veckor, tills samhället la sig i och vi blev förbjudna att prata med varandra, eller ens röra varandra igen.

Känner du igen mig? Det har ju gått tre år så du kanske inte gör det om jag inte säger något. Oh, alla minnen kommer tillbaka. Jag ser allting spelas upp framför mina ögon som en film. Jag vill bara hoppa upp från min plats och krama om dig. Ändå sitter jag bara här och beundrar dig med mina känslor från långt håll. Du har räddat mig, vet du om det? Och en sak till…
Jag älskar dig. Det vet du eller hur?

Jag vet att vårt möte för första gången var löjligt. Men jag kunde bara inte stoppa mina tårar den dagen. Du var den som torkade upp dem åt mig. Du lyssnade på mig. Du fick mig att känna mig viktig.

Det är svårt att tro att för bara några år sedan, satt jag i din famn varenda natt. Det är svårt att tro, att vi kramades och kollade på stjärnorna varenda natt. Det är svårt att tro, att jag var den ända som var där för dig när du grät dig själv till sömns varenda natt. Det är svårt att tro att du var den ända som ställde upp för mig när mina föräldrar skildes, och jag rymde hemifrån.
Av avståndet vi är på just nu, är det svårt att döma att vi faktiskt var mer än vänner men mindre än älskare. Av avståndet mellan oss är det svårt att tro att den unga blonda advokaten skulle ha gömt hans egna klients dotter hemma hos sig, och inte nog med det… han hade även kysst henne.

******
När polisen hittat henne hade hon varit fult frisk och vägrat gå tillbaka. Hon hade vägrat säga vad han gjort mot henne. Den ända kommentaren hon sa om honom var "han tog hand om mig på ett bra sätt". Ingen hade vågat fråga den stakars 15 åriga flickan om vad hon egentligen kände eller om hon behövde hjälp. De bara släppte henne, och hoppades antagligen att hon inte skulle ta livet av sig någon dag.

Han hade själv precis gjort slut med sin flikvän efter ett 4 år långt förhållande. Han var trött på livet och sov mest om han inte jobbade. Han drömde om någon som skulle ropa "välkommen hem!" när han gick in i huset efter en lång dag på jobbet. Han drömde om att sitta ute på balkongen vid nattetid och krama om någon han brydde sig om. Någon som han kunde hjälpa på sitt eget sätt. Han drömde om någon ny han kunde börja lita på… och han hittade en.

En tjej som var lika ensam som han. Den ensamma tjejen satt på hanns kontor och grät medan hon bad om att han snälla, snälla skulle hjälpa hennes föräldrar att förstå att de båda fortfarande älskade varandra.
Men han kunde inte hjälpa henne. Han var inte stark nog att hjälpa den lilla flickan som grät, och berättade om saker som hände hemma varenda dag. Om hur pengar blivit hennes ända familj. Hur hon längtade efter någon att äta middag och kunna mysa med. Någon hon kunde lita på i ett tag.
Men han var för svag. Han lyckades inte övertala flickans föräldrar.

När polisen hade kommit hade han varit i chock. Han vågade inte bäretta om deras tid tillsammans. Alla nätter hon lyckas tröstat honom eller de nätter de suttit ute på balkongen och tittat på stjärnorna tillsammans. Det var deras sak. Ingen annans. Oavsett om de var poliser eller föräldrar. Ingen skulle tro dem ändå. Då fattade han, hon höll säkert också käften just nu. Hon ville säkert att de andra inte skulle lägga sig i. Hon rymde ju till honom, så de måste ha misstrott deras relation även fast de blev en familj. En liten ensam familj. Han vågade kommentera händelsen med tyst röst och ett olyckligt leende "Hennes leende är som bäst när hon inser att hon inte är den ända som äter middag vid bordet". Han tänkte på kyssen han gett henne innan han öppnade dörren till poliserna som hittat hennes gömställe.

Det är svårt att tro att dessa två personer på caféet som nu sitter vid separata bord brevid varandra inne i sina egna fika stunder skulle ha en så stor story bakom sig. Nu är de där. En ung advokat och en trött tonårtig vid varsitt bord och smuttar på varsin kopp te med två sockerbitar i. Det har gått tre år. Han känner inte igen tjejen. Tjejen låsas att hon inte märkt honom.
Båda litade på varandra till 100%.
Båda älskade varandra på sitt egna personliga sätt.
Båda är varandras familj. Båda har en sak gemensamt idag. De båda saknar någon att lita på…

Författare:

Publicerat

Dela: