En vanlig morgon...

En vanlig morgon…

Klockan ger ifrån sig ett hemskt ljud. Det är tidigt och jag daskar till den så den blir tyst. Ännu en mörk måndag morgon. Stiger ur sängen, som känns som ett gungande moln, och släpper in ljuset bakom de blodfärgade gardinerna. Snön rinner ljust nerför himlen. Ute är det fortfarande som en svart natt. Mysigt.
Jag drar på mig badrocken, undviker den stirrande spegeln och går ut i hallen, fortfarande som en zombie.
Likt en elefant går jag upp för trappan som är näst in till fallfärdig. Möter någon, sur som en citron. Troligen min mamma. Hör hur hon säger att jag inte ska klampa så högt.
Kärring! Tänker jag tyst för mig själv medan jag kliar mig i det nu mer smörpaketsliknande huvudet.
Kliver in i badrummet. Ingen vacker syn. Det hudfärgade väggarna stirrar mot mig.
Vattnet, likt is, börjar flöda i duschen. Slår mig ner på den kalla toan medan väntan efter varmt vatten börjar.
Skönt, tänker jag. Skrubbar av mig de orena på min kropp och smörpaket försvinner så småningom. Tar lite utav det fabulösa schampot som ägs av min syster. Hon har inte en tanke på detta, tänker jag nöjd.
I vita moln skummar smutsen av min kropp och några sekunder senare piskas kylan mot mina ben när jag stänger av det heta vattnet och skuttar ur duschen.
Virar in mig i den fluffiga badrocken och gör en turban utav en handduk till håret.
Trummar ner för trappen. Krockar med min lillebror i hallen.
Godmorron, värst vad tjejerna kommer springa efter dig idag då, blir min kommentar.
Självklart! får jag till svar. Passerar köket och gör så att musiken börjar flöda.
Njuter. Musiken hörs i hela huset när jag glider in i mitt himmelsfärgade rum.
Likt en hund blir jag torr och hoppar i de fräscha underkläderna. Kör den vanliga proceduren. Deo, parfym, body lotion…
Som en gnällande gubbe öppnas garderobsdörren och jag tittar in i det lilla utrymmet.
Ur garderoben tas en gräsliknande sak att ha på överkroppen och ett par havsliknande saker att ha på benen. Den gröna saken träs över huvudet likt en strypsnara och sakerna att ha på benen dras snabbt på nerifrån.
Som en härmande papegoja nynnas det från mina läppar i takt till musiken.
Min apa till lillebror stiger in, som en gubbe i lådan överraskning, och undrar vad jag gör. Täcker min kropp! får han till svar.
Från den sura citronen hörs ett suckande hejdå. Träbryggan stängs igen. Ett andetag senare försvinner citronen ifrån gården med endast ett muller som adjö. Skönt tänker, jag.
Har på mig mera doftande vatten för att lukta gott. Ljuv doft kittlas i näsan.
Torkar håret och skakar på det som en hund. En taggig sak hjälper mig att lösa upp tovorna och en uppdelning görs med mig själv som redskap.
En slarvig hög fästs i nacken.
Apan flyger ut i hallen. Jag flyger efter. Likt en kyrkoport stängs min systers öppning igen. Konstaterar andetagen först. Tunga luftströmmar hörs. Hon är inte död.
Apan täcker kroppen med stora plagg och tunga skydd mot kalla fötter. Han härmar tomten med en säck på sin axel.
Ett Hejdå hörs sedan slår träbryggan igen. Ensamhet avnjuts.
Badrummets kakelprydda väggar glänser likt en sjö. En tvilling möter min blick i den djupaste sjön.
Leker clown med naturliga färger. Borstar svart färg på de solfjädersliknande fransarna.
Ser acceptabel ut för att vara en helt vanlig seg måndag.
Förflyttar mig till köket. Ljud i olika klang strömmar fortfarande ut ur maskinen. Mina läppar rörs sig till klangen.
Stirrar på det kalla matförrådet. Ett beslut om att näringsrik föda ska intas beslutas. Som alla andra första dagar varje vecka då ett försök att svälta börjar.
Tar en burk smaksatt fil och låter rumpan placera sig vid det fyrbenta bordet. Mina ögon faller på den rinnande snön utanför glaset som skiljer värme och kyla. Underbart.
Öppnar luckan till den stinkande komposttunnan. Den bittra odören krockar med min näsa och jag utför manövern, att slänga min burk, i ultra rapid hastighet.
Luckan till den tvättande saken öppnas och matas med ännu en nerdregglad skopa.
Går in till det glänsande badrummet, med ett fett lager vitt klet på min sagofigursliknande skrubbsak gör jag rent mina matkrossande sockerbitar.
Skrubbar med musiken som takt. Det himmelsliknande skummet smyger som spioner ut ur mina kinder. Det rinner innan jag märker det. Spottar. Sträcker ut den röda muskeln i min mun o skrubbar lite till.
Skummet försvinner med hjälp av flytande is som sedan tas bort med hjälp utav ihopvävda trådar. Mörkret stryps och jag lämnar rummet.
Flyger ut i köket och stryper även de sprudlande noterna som fyller rummen med klang. Bara den dundrade luftvirvlaren hörs. Stryper den också.
Mina numera bruna fotskydd träs på mina fötter. En liknande tygorm viras runt min hals och en tjock sak täcker min kropp. Söker efter något att värma mina fingrar med. Återfinns ingenstans.
Tar påsen med saker i och finner fingervärmarna inuti.
Träbryggan slås ut och isande vindar och kyla slås mot min varma hud. Träbryggan försvinner bakom mig och bakom den försvinner tryggheten.
Ännu en helt vanlig måndag.

Skriven av: Johanna Matsdotter