Ensamheten

Nu kommer klumpen i halsen tillbaka igen! Känner mig ensam och vill ha någon att skriva till.

Tisdag kväll och ensamheten trycker i huvudet, kroppen skriker efter trygghet.

Har varit ledsen under morgonen av längtan efter trygghet och säkerhet. Jag orkar inte, är rädd för att vara till besvär.

Varför har det blivit så här?

Har försökt hitta hobbys så tankarna vidgas.

Det är främst kvällar och nätter som är jobbigast, där skriften blir ens räddning, ett sätt att komma ifrån rädslan av ensamhet.

Var är lyckan? Ingen märker när man känner ensamhet. Allt är tyst, ingen märker en om man skriker efter hjälp av rädsla.

Jag vill skriva eftersom jag vill komma bort från rädslan. Rädslan av ensamhet där man bara söker efter trygghet. Varför ska det vars så svårt att fånga den trygghet som man ständigt söker och letar efter?

Snälla, jag vill skriva eftersom jag känner mig ensam och orolig.

Orolig av bristen av säkerhet och trygghet.

Dagarna är långa, ofta för långa.

Saknar trygghet och lugn, där bara skrift hjälper.

Hur ska jag få lugn och säkerhet?

Varför är livet så svårt? Var är tryggheten?

Författare:

Publicerat

Dela: